Kategori: Vardag Sida 2 av 17

Vårtecknen

Knoppar som brister, kollegor i ny frisyr. Grannen som putsar fönster, vaktmästaren som blåser bort allt grus. Barnen leker i parken hela dagen och gråter när det är dags att gå in. Miriam har hittat en gammal digitalkamera, senast använd 2012. Det är fint att få se saker från hennes vinkel.

Inte glömma det viktigaste

Det är stilla veckan. I måndags duggregn och micrat kaffe. I tisdags möte med en underbar familj, vars son överraskade dem med en extra kromosom. I dag intervju med John Sjögren som skrivit en bok om sanning, glädje och extas. Plus alldeles för många Shtisel-avsnitt.

Nu ikväll: tidrapport, deklaration och mejl jag glömt att svara på. Rätt som det var ropade Miriam med hög röst: Men mamma du har ju glömt det viktigaste!!

Juust det! Jag gick in till hennes rum, satte mig vid sängkanten och berättade hur mycket jag älskar henne. Därefter somnade hon lugnt.

Det är lätt att glömma det viktigaste och jag måste påminna mig själv. Även under stilla veckan. Jag vill inte glömma vad påsken handlar om. Inte glömma Han som älskade först.

Att låta lusten leda

När jag intervjuade pastorn Robert Eriksson pratade vi om drivkrafter, varför man gör det man gör. Robert är förutom pastor också författare och musiker och jag blev inspirerad av att höra att han alltid låtit lusten och kreativiteten styra hans livssteg. Han har inte haft några karriärs-femårsplaner, inte tänkt strategiskt. I stället har han gjort det han varit nyfiken på, vågat prova olika saker utan tanke på vart det ska leda. Det är förstås ett privilegium att kunna göra så, men också en skön motvikt till uträknande karriärism.

Jag vill också leva så. Vara nyfiken, ha en utforskande blick och prova prestigelöst.

Bäst just nu

Att cykla genom Uppsala i vårigt väder och känna AH VILKEN UNDERBAR STAD. Idag var nära att skrika rakt ut av glädje (eller okej, inte så jättenära kanske, men jag kände glädjen inom mig).

Att gunga med barnen. Miriam och Hedda på varsin gunga och jag på den tredje mitt emot. Skymning och alldeles lagom kallt. Alla glada och nöjda! Jag har alltid gillat att gunga, men att gunga som vuxen är inte riktigt socialt accepterat. Jag skulle själv höja på ögonbrynen om jag såg en fullvuxen man svinga loss i en lekpark eller en äldre kvinna som roade sig på samma sätt. Men skulle också fatta exakt varför de ville göra det. Få saker ger ju sådan frihetskänsla! (I alla fall för någon som jag, som avskyr snabba fordon, är rädd för höjder och aldrig i livet skulle prova att åka typ vattenscouter. Att gunga i en lekpark är höjden av frihetskänsla för mig 🙂 )

Att ha intensiva intervjuer. Varje vecka gör jag flera intervjuer. Vissa är lättsmälta och kräver inte särskilt mycket koncentration, medan andra är härligt intensiva, tvingar mig att tänka till och sätter igång nya processer. Älskar när det händer!

Söndagstrött

Vi hade tänkt ha en lugn dag hemma och Miriam var helt okej med att inte gå till söndagsskolan. Men så hörde hon kyrkklockorna och började storgråta: ”Jag har ångrat mig, jag VILL till söndagsskolan”. Vid den tidpunkten var jag forfarande klädd i morgonrock och mitt ansikte fortfarande mosigt av sömn. Skulle jag propsa på mitt eget behov av att skrota runt hemma eller gå mitt barn till mötes?

Miriam fick som hon ville. Det är ju ändå fint att hon gillar söndagsskolan så mycket att hon absolut inte vill missa en enda gång. Och jag kan behöva öva mig på att inte alltid låta lättjan vinna.

Men med den kraftansträngningen känner jag mig ännu tröttare nu. Resten av dagen ska jag bara dricka kaffe, lyssna på spellistan som elin skapat, läsa bloggar om Gift vid första-ögonkastet. Och kanske kanske plugga lite inför min tenta i judendom och islam. Om andan faller på.

Sånt jag aldrig lär mig

Jag ser mig själv som en medelsmart person men det finns några saker som ändå aldrig lär mig.

  1. Vad SGI är

När man tar ut föräldrapenning får man rådet att skydda sin SGI. Senast häromdagen fick jag ett samtal från Försäkringskassan som sa att det jag måste ta ut en föräldradag till för annars förlorar jag min SGI. Jag svarade ”Åh tack, vad bra” men tänkte: ”Vad är SGI nu igen???”

2. Att kolla väderprognosen innan jag går ut

Inför mitt och Christoffers bröllop kollade jag väderprognosen flera gånger per dag, eller ja, flera gånger i timmen. Men sedan dess har jag helt kommit av mig. Jag har en övertro på att jag bara genom att titta ut genom fönstret kan avgöra hur kallt/varmt det är (och att jag dessutom skulle kunna förutse kommande timmar). Det leder allt för ofta till att jag är för varm/för kall eller saknar regnkläder i spöregn.

3. Att kolla upp vägbeskrivningen om jag ska någonstans

Även här litar jag på min intuition (som är hopplös när det kommer till vägbeskrivningar eftersom jag inte har något lokalsinne). Detta var som värst när jag jobbade på Friends och tidigt om mornarna skulle ta mig till diverse avlägsna skolor för att föreläsa. Några gånger liftade jag för att komma i tid, andra gånger sprang jag och mötte åhörarna rödblossande och flåsig.

Kanske är detta året då jag lär mig SGI, installerar en väderapp och lär mig google maps???

Osorterad glädje

Har så många utkast till blogginlägg, men lyckas inte skriva klart ett enda. Så här kommer bara några random grejer jag är glad för just nu:

  • Asfalt!
  • Louise Glück – Nobelpristagaren. Hon skriver otrolig poesi. Alltså otrolig!
  • En Löten-stammis som hänger i kyrkan där jag för tillfället har mitt kontor. Varje gång jag behöver ta en liten paus från skrivandet kan jag ta en kaffe på kyrktorget och lyssna till en (rövar)historia från honom.
  • Att mitt äldsta barn är så stort att hon vill spela Ticket to Ride med mig.
  • Markus Aujalays-recept på Youtube.

Vad är du glad över?

Glad fredag!

Ville bara säga det 🙂

Träningsverk och Virginia Woolf

I somras sprang jag på småländska grusvägar och det var oväntat roligt. Men sedan dess har jag tränat exakt 0 gånger. Tills igår, då hände det. Christoffer hittade en app med övningar där man inte behöver några redskap utan bara använder kroppen, så jag gav det en chans. Miriam hejade på medan jag flåsade som aldrig förr. Och idag: träningsverk som gör att jag stapplar fram och samtidigt känner mig nöjd med mig själv. Jag gav inte upp, vilket jag brukar.

Däremot gav jag upp läsningen, vilket jag inte brukar. Bokklubben läste Virginia Woolfs ”Mrs Dalloway”, men jag kom inte ens igenom halva boken. Woolfs stream of consciousness-sätt att skriva gjorde att läsningen gick sååå långsamt. Jag var tvungen att läsa varenda ord, som dessutom var på engelska och insåg då hur snabbt jag läser annars. Hur van jag är att kunna skumma och ändå få med mig det viktigaste. Nu kände jag ett sådant motstånd mot att behöva sakta in, vilket säger något om att det kanske är just det jag behöver göra.

10 år!

I dag är det tio år sedan jag och Christoffer blev ett par. Så här såg vi ut då:

Och så här ser vi ut nu:

En av oss har bytt frisyr och köpt runda glasögon. Den andra har fött två barn och fått mörkare hår. Är tacksam för varenda dag med honom <3

Sida 2 av 17

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén