Kategori: Vardag Sida 2 av 16

Söndagstrött

Vi hade tänkt ha en lugn dag hemma och Miriam var helt okej med att inte gå till söndagsskolan. Men så hörde hon kyrkklockorna och började storgråta: ”Jag har ångrat mig, jag VILL till söndagsskolan”. Vid den tidpunkten var jag forfarande klädd i morgonrock och mitt ansikte fortfarande mosigt av sömn. Skulle jag propsa på mitt eget behov av att skrota runt hemma eller gå mitt barn till mötes?

Miriam fick som hon ville. Det är ju ändå fint att hon gillar söndagsskolan så mycket att hon absolut inte vill missa en enda gång. Och jag kan behöva öva mig på att inte alltid låta lättjan vinna.

Men med den kraftansträngningen känner jag mig ännu tröttare nu. Resten av dagen ska jag bara dricka kaffe, lyssna på spellistan som elin skapat, läsa bloggar om Gift vid första-ögonkastet. Och kanske kanske plugga lite inför min tenta i judendom och islam. Om andan faller på.

Sånt jag aldrig lär mig

Jag ser mig själv som en medelsmart person men det finns några saker som ändå aldrig lär mig.

  1. Vad SGI är

När man tar ut föräldrapenning får man rådet att skydda sin SGI. Senast häromdagen fick jag ett samtal från Försäkringskassan som sa att det jag måste ta ut en föräldradag till för annars förlorar jag min SGI. Jag svarade ”Åh tack, vad bra” men tänkte: ”Vad är SGI nu igen???”

2. Att kolla väderprognosen innan jag går ut

Inför mitt och Christoffers bröllop kollade jag väderprognosen flera gånger per dag, eller ja, flera gånger i timmen. Men sedan dess har jag helt kommit av mig. Jag har en övertro på att jag bara genom att titta ut genom fönstret kan avgöra hur kallt/varmt det är (och att jag dessutom skulle kunna förutse kommande timmar). Det leder allt för ofta till att jag är för varm/för kall eller saknar regnkläder i spöregn.

3. Att kolla upp vägbeskrivningen om jag ska någonstans

Även här litar jag på min intuition (som är hopplös när det kommer till vägbeskrivningar eftersom jag inte har något lokalsinne). Detta var som värst när jag jobbade på Friends och tidigt om mornarna skulle ta mig till diverse avlägsna skolor för att föreläsa. Några gånger liftade jag för att komma i tid, andra gånger sprang jag och mötte åhörarna rödblossande och flåsig.

Kanske är detta året då jag lär mig SGI, installerar en väderapp och lär mig google maps???

Osorterad glädje

Har så många utkast till blogginlägg, men lyckas inte skriva klart ett enda. Så här kommer bara några random grejer jag är glad för just nu:

  • Asfalt!
  • Louise Glück – Nobelpristagaren. Hon skriver otrolig poesi. Alltså otrolig!
  • En Löten-stammis som hänger i kyrkan där jag för tillfället har mitt kontor. Varje gång jag behöver ta en liten paus från skrivandet kan jag ta en kaffe på kyrktorget och lyssna till en (rövar)historia från honom.
  • Att mitt äldsta barn är så stort att hon vill spela Ticket to Ride med mig.
  • Markus Aujalays-recept på Youtube.

Vad är du glad över?

Glad fredag!

Ville bara säga det 🙂

Träningsverk och Virginia Woolf

I somras sprang jag på småländska grusvägar och det var oväntat roligt. Men sedan dess har jag tränat exakt 0 gånger. Tills igår, då hände det. Christoffer hittade en app med övningar där man inte behöver några redskap utan bara använder kroppen, så jag gav det en chans. Miriam hejade på medan jag flåsade som aldrig förr. Och idag: träningsverk som gör att jag stapplar fram och samtidigt känner mig nöjd med mig själv. Jag gav inte upp, vilket jag brukar.

Däremot gav jag upp läsningen, vilket jag inte brukar. Bokklubben läste Virginia Woolfs ”Mrs Dalloway”, men jag kom inte ens igenom halva boken. Woolfs stream of consciousness-sätt att skriva gjorde att läsningen gick sååå långsamt. Jag var tvungen att läsa varenda ord, som dessutom var på engelska och insåg då hur snabbt jag läser annars. Hur van jag är att kunna skumma och ändå få med mig det viktigaste. Nu kände jag ett sådant motstånd mot att behöva sakta in, vilket säger något om att det kanske är just det jag behöver göra.

10 år!

I dag är det tio år sedan jag och Christoffer blev ett par. Så här såg vi ut då:

Och så här ser vi ut nu:

En av oss har bytt frisyr och köpt runda glasögon. Den andra har fött två barn och fått mörkare hår. Är tacksam för varenda dag med honom <3

Semlor och aska

Fettisdag idag och jag saknar Konditorn & Bagarn i Hökarängen som har de allra godaste semlorna. Bullarna är fluffiga, grädden len och mandelmassan nötig och har fin textur (ett ord jag lärt mig på Sveriges mästerkock och som jag nu blir osäker på om jag använder rätt)

Och efter semlor kommer fastan. Först askonsdag då jag ska få ett ask-kors tecknat i pannan och påminnas om att jag är stoft. Det låter kanska inte så uppiggande, men jag ser det som en befrielse – en möjlighet att få rätt perspektiv på sig själv och tillvaron.

Poeten och kulturskribenten Maria Küchen är inne på samma spår. Jag intervjuade henne om fastan och vi skrattade mycket trots att vi mest pratade om syndabekännelsen. Hur kan det vara så roligt? Jag vet inte, men det blev det när Maria Küchen pratade. Och så sa hon kloka saker. Som det här:

”När jag stämmer in i trosbekännelsen eller syndabekännelsen knyter det ihop mig med andra kristna i tid och rum. Det handlar inte om att jag – en individ i Välfärdseuropa 2021 – ska bli bekräftad just nu just här – utan det knyter samman mig med alla kristna. Det är stort!”

Här finns hela intervjun.

Och så fastan då… Har fortfarande inte bestämt mig om och hur jag ska fasta. Kanske från sötsaker? Sociala medier? Ord? Jag skulle vilja ha någon bra fastebok som följeslagare. Tipsa gärna om ni har nån.

Linked-in life

Nog för att bloggar (inklusive min egen) kan framstå som tillrättalagda och skrytiga, men har ni varit på Linked-in??

Det är ju en CV-sajt så jag fattar att syftet är att man ska basunera ut kompetenser, framgångar och utmärkelser, men det blir nästan olidligt att scrolla runt där. Framför allt är det plågsamt att gå in på min egen profil som jag skapade under en tid då jag ville ta mig fram i kommunikationsbranschen. För det första: Varför skriver jag på engelska? För det andra: Varför kryddar jag med ord som extensive research, highly appreciated och lägger in ordet strategic för att beskriva roller där jag inte alls hade något strategiskt ansvar.

Svaret är givet: För att framstå som bättre än jag är såklart.

Medan jag redigerar min Linked-in profil, byter till svenska och rensar bort alla onödiga beskrivningar om saker jag gjort, tänker jag på ett möte med Peter Halldorf för något år sedan. Vi talade om fastan. Och om ödmjukhet. Han sa: Ödmjukheten gör att vi inte behöver framstå som bättre än vi är, att vi inte ständigt behöver försvara eller hävda oss.

Vilken befrielse det finns i de orden. Men hur ska det bli verklighet? Ja, inte genom att hänga på Linked-in i alla fall.

Den jag är / den jag vill vara

Blå himmel, några minusgrader och gnistrande snö – finns det något finare väder? Jag tittar ut genom fönstret och njuter. Men betyder det att jag sedan gör mig en liten matsäck och går ut för en vinterpromenad eller pulkaåkning med barnen? Nej nej. Redan innan frukost dominerar andra tankar: det är säkert jättekallt ute, och det blir så meckigt med utomhusfika och det är ju faktiskt väldigt skönt att sitta inne i soffan med en bok. Slutsats: Jag stannar inne.

Hela helgen har gått och jag har inte lämnat lägenheten en enda gång. Jag känner mig tillfreds samtidigt som jag också önskar att jag vore annorlunda. Det vore härligt att inte se så många hinder när det kommer till uteliv och fint att kunna njuta mer när jag väl är ute. Frågan är: Ska jag försöka bli mer frilufsig eller kapitulera och acceptera mig själv som hemmakatt?

Samma sak undrar jag när det gäller utseende. Jag vill gärna vara fin, men det tar ju SÅ mycket tid om man ska försöka vara det. Hudvårdsrutiner, smink och hårvård är inte min grej. En gång sminkade jag mig i dovt badrumsljus (tänkte inte på att det finns något fiffigt som heter lampa) och jag funderade inte ens på hur jag såg ut förrän jag kom till kyrkan och en av mina danstjejer (9 år gammal) säger: Malina, alltså HUR ser du ut? Läppstiftet är ju utsmetat kring hela munnen.

Frågan är om jag borde anstränga mig mer. Kanske läsa på om hudvård och smink? Eller kapitulera? Vara nöjd med hur jag ser ut även om jag inte ser ut som mitt bästa jag?

Det är frågorna som upptar min söndagskväll. Hoppas ni haft en fin helg, ute eller inne, piffiga eller inte.

Ge mig nåt glatt!

I veckan intervjuade jag en man, vars son tagit sitt liv. Jag kunde inte hålla tårarna borta och var totalt oprofessionell i vårt videomöte.

Därefter läste jag boken ”Dödsdömd” om Asia Bibi. Under nio år satt hon fängslad under omänskliga förhållande, ständigt rädd för att dödsdomen mot henne skulle verkställas.

Sedan skrev jag ut min intervju med Roland Paulsen som handlar om oro, ångest och tvångsbeteende.

Nu känner jag ett närmast akut behov av någonting glatt. Blev därför SÅ glad när jag kom på att mello börjar imorgon! Ååå! Vill bara ha glitter och banala texter och fula scenkläder och dåliga skämt. Verklighetsflykt precis i rätt tid.

Sida 2 av 16

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén