Kategori: Intervjuer

”Kvinnoprästmotståndet sporrade mig”

En fråga som jag ofta tänker på är: Varför blir en del människor religiösa? När jag mötte Tuulikki Koivunen Bylund – Sveriges första kvinnliga domprost – berättade hon att hon redan som liten var ett religiöst barn. Till sina föräldrars förfäran dukade hon upp ett nattvardsbord för sina dockor i flickrummet i finska Raumo. Och sedan bara fortsatte det! Hon blev förälskad i Jesus och det var helt sjävklart att hon skulle bli präst, trots att kvinnor inte ens fick vigas till präst i Finland på den tiden. I dag är Tuulikki pensionerad biskop, men gudsövertygelsen är lika stark nu som då, trots alla stormar som livet burit med sig.

Här finns reportaget.

Oskar överraskade föräldrarna med en extra kromosom

Förra veckan var jag hemma hos familjen Boije i Skyttorp utanför Uppsala. Makarna Erika och Mattias har två barn, Iris 3 år gammal och Oskar 1,5 år. När Oskar var en vecka gammal fick föräldrarna beskedet att han hade Downs syndrom. Varken kub-testet eller läkarundersökningen efter förlossningen hade antytt något om det, och beskedet kom som en chock. Framför allt blev Erika och Mattias ledsna över att läkaren förmedlade diagnosen som ett sorgebesked. Med tiden växte dock en annan känsla fram: tacksamhet och en insikt om att det fanns en tanke med att Oskar skulle komma till just dem. Det och lite till berättar de om i reportaget som du kan läsa här.

Gift Blessing: Från flyktinglägret till Talangfinalen

För några veckor sedan besökte jag och fotograf Zandra Erikshed familjen Blessing i Linköping. Sonen Gift är rappare och tävlar ikväll i Talangfinalen. Det var ett fantastiskt möte!

Framför allt berördes jag av mamman Divines berättelse om hur hon flydde kriget i Kongo till fots med fem små barn i släptåg och Gift i magen. Hon berättar öppet om det sexuella våld hon utsattes för och säger att Sverige gav henne människovärdet tillbaka.

Gift är präglad av familjens historia och vill föra deras berättelse vidare genom sin musik. Han medgav att det ibland kan vara en börda: ”Ja, bara mitt namn är en börda. Kom igen! Jag kan liksom inte jobba på Subway och heta Gift Blessing, jag har mycket att leva upp till. Det är mycket press, men jag finner också stor mening i det, så jag klagar inte.”

Här kan ni läsa reportaget.

Att inte bli bitter

Någon har sagt att skillnaden mellan att vara ledsen och att vara bitter är att den som är ledsen vill ha tröst medan den som är bitter inte vill det.

Magnus Malm skriver så här i sin bok Samtidigt: ”Sorgen söker och kan ta emot tröst. Självömkan vill inte ha någon tröst för då mister den sin näring: att få tycka synd om sig själv. Sorgen öppnar upp för nåden, självömkan för bitterhet.”

Det här slår mig ofta när jag intervjuar människor som har varit med om groteskt svåra saker. Som Kim Phuc – hon som fick brännande napalm över hela kroppen som nioåring, fångades på bild och blev symbolen för Vietnamkriget. Eller Asia Bibi – pakistanskan som dömdes till döden på grund av ett påstått hädelsebrott och fick uthärda nio år i fängelse.

Både Kim Phuc och Asia Bibi har skäl att vara bittra. Livet har varit obarmhärtigt och blev inte alls vad de hade hoppats på. Men de har valt förlåtelsens väg. När jag häromveckan intervjuade Asia Bibi slogs jag av hennes förmåga att mitt i alla svårigheter förtrösta på Gud och se det sköna i tillvaron.

Kanske är just förtröstan ett motgift mot bitterhet?

Här finns mitt reportage om Asia Bibi.

Göran Larsson: Jag har hjälpt så många men kunde inte hjälpa min egen son

I mitt jobb får jag ofta höra berättelser om svåra livsöden. När jag intervjuade Göran Larsson kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det kanske inte är så professionellt, men samtidigt möts man i en intervjusituation inte bara som journalist och intervjuobjekt utan som människa till människa. Och Görans ärliga berättelse om hur han för sexton år sedan förlorade sin son Isak i självmord berör på djupet. Jag hoppas att jag lyckades göra den rättvisa. Här kan ni läsa reportaget.

Roland Paulsen: Tro kan både hjälpa och förvärra vår oro

När jag häromdagen skulle hämta min cykel ur bostadsrättsföreningens källarförråd bad jag min fyraåring att vänta ensam på gården. Jag var bara borta en halv minut, men på den tiden hann jag tänka: Tänk om min dotter blir kidnappad nu! Tänk om hon inte är där när jag kommer upp!

I det läget lugnade varken bibelord om att inte bekymra sig eller den norske filosofen Lars Svendsens ord om att sannolikheten för att ett barn ska mördas av en främling är så liten att den helt borde ignoreras. I stället målade min hjärna upp katastrofscenarier och jag såg ansiktet på den kidnappade brittiska flickan Madeleine (den enda kidnappade jag hört om) flimra förbi. Jag hastade upp ur cykelförrådet med stirrig blick, bara för att få se min dotter lugnt stå och vänta, precis där jag lämnat henne.

Så ja, jag är en orolig typ. Kanske är det därför jag hade så stor behållning av att läsa Tänk om – en studie i oro och tyckte det var så intressant att få prata med författaren – sociologen Roland Paulsen. Här kan du läsa alla smarta saker han säger om varför det inte är en bra idé att försöka kontrollera livet, men varför det däremot är en fördel att vara kristen mystiker.

Björn Wiman: Kristnas ilska mot Judas banade väg för judehatet

Björn Wiman Foto: Peter Knutson

För tre år sedan mötte jag DN:s kulturchef Björn Wiman för en intervju i Storkyrkan i Stockholm. Vi pratade utifrån hans bok om klimatet och tittade på apokalyptisk kyrkokonst. Efteråt skrev jag det här reportaget.

Nu är Wiman aktuell med ny bok, den här gången om antisemitism. Boken heter ”Hatet mot judarna” och skildrar judehatets olika skepnader genom historien. Viktig och lärorik läsning!

Fördelen med att vara journalist är att man kan ta direktkontakt med författaren och fråga om saker som väcks under läsningens gång. Så det gjorde jag. Vårt samtal kretsade kring de kristnas skuld, sekulärt självbedrägeri och vikten av att vara hygglig.

Det där sista kanske låter banalt? Det är det inte. Hyggligheten har en djupare innebörd. Så här säger Wiman: ”I dag har vi ett samhällsklimat där auktoritära extrema krafter vunnit insteg, vilket gjort att minoriteter känner sig mer utsatta än tidigare. Tänk bara på judar i Malmö som är rädda för att gå på gatan. Om vi i ett sådant klimat börjar mötas varandras blick, hålla upp dörren, säga hej – ja följa gammaldags mänsklig sed – då skulle många fler känna sig trygga och samhället skulle bli en betydligt mindre farlig plats.”

Här finns artikeln.

Robert Eriksson: Vi måste släppa taget om våra drömmar

Livet är fullt av saker som inte blev, drömmar som aldrig gick i uppfyllelse. Inom varje människa finns massor av olevda liv och det är nästan ofrånkomligt att inte gräma sig och undra: tänk om jag inte hade valt X, vad har hänt då?

Samma vecka som jag intervjuade pastorn Robert Eriksson om hans bok Leva eller överleva, läste jag romanen Midnattsbiblioteket. Den handlar om en kvinna som i ett tillstånd mellan liv och död kommer till ett magiskt bibliotek och får chans att leva alla sina ”tänk om-liv”. Tänk om hon inte gett upp simningen, tänk om hon hade gift sig med mannen hon var förlovad med… Språket i romanen är mediokert, men temat ändå intressant.

Robert Eriksson har märkt att många jämngamla vänner börjar rannsaka sina liv på liknande sätt och fundera på om de valt rätt. Roberts respons är: Släpp taget om dina drömmar. Här finns intervjun.

Jesuitpater Fredrik Heiding: Religion ska vara roligt

De flesta intervjuer jag gör, måste göras via video. Därför var det extra roligt att få träffa jesuitpater Fredrik Heiding live (men på avstånd obviously) Vi pratade om lek och lekfullhet – om varför religion har rykte om sig att vara allvarstyngd och om huruvida man kan skämta om jungfru Maria. Här finns reportaget.

Sida 2 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén