Kategori: Intervjuer Sida 1 av 2

Kardinalen och jag

Det är intressant hur ens preferenser skiftar med åren. För några år sedan kunde jag inte tänka mig något roligare än att träffa kända skådespelare, prata med artister eller roliga tv-personligheter. Idag blir jag upplivad av att få intervjua en kardinal.

Biskop Anders Arborelius blev utnämnd till kardinal år 2017 och därmed en av den Katolska kyrkans mest inflytelserika personer. Det är svårt att tro när man möter honom. Han är ödmjuk, vänlig, anspråkslös. Ingen typisk maktperson. Och det är befriande! Tänk att ledare kan vara på så många olika sätt.

Nu ska jag sätta mig och skriva artikeln om honom. Den kommer handla om vardagsmystiken, om Gud som ett ’du’ och om varför det kristna livet egentligen är ganska tråkigt.

Elisabeth Sandlund: “Läkaren ifrågasatte om de skulle behandla Ulles cancer”

Elisabeth Sandlund är en av mina kollegor. Jag imponeras ofta av hennes skärpa, patos och mod. Hon är vänlig och bestämd. Och skriver suveräna ledarartiklar.

Nu har hon också skrivit en bok (eller strikt talat är det en utvidgning och revidering av en bok hon skrev för ett antal år sedan). Den handlar om hennes dotter Ulrika, som har en intellektuell funktionsnedsättning och kan säga ungefär fem ord. Men hon kommunicerar på andra sätt. Genom kramar till exempel.

Genom livet har Elisabeth gång på gång fått kämpa för Ulrikas rättigheter. Bland annat när Ulle för åtta år sedan fick cancer och läkaren ifrågasatte om det var värt att ge henne någon behandling. Om det och lite annat berättar Elisabeth i intervjun jag gjorde med henne. Du kan läsa den här.

Johannes Widlund: Inte hela världen om jag äter en laxbit

Johannes Widlund är en härlig kille som de senaste åren läst, tänkt och föreläst om hållbarhetsfrågor utifrån kristen grund. Nu har han skrivit en bok på samma tema.

När jag var i 20-års åldern hade jag något som kan liknas vid ett grönt uppvaknade. Jag förstod lite mer av hur världen hänger ihop, hur ekosystemen fungerar, hur det jag gör kan få betydelse för människor på andra sidan jorden. Platsen där jag både fick lära och få utlopp för mitt nya intresse var rättvisenätverket SPEAK. Är för evigt tacksam för den tiden.

Det har gått nästan femton år sedan dess. Klimatkrisen är nu ännu mer akut, men ändå bemöter jag den inte med samma hoppfulla aktivism och handlingskraft. Allt oftare kan jag i stället hamna i något som liknar missmod. Just därför var det välgörande att prata med Johannes. Han beskriver hur livet blir större och vackrare när omsorgen om djur och natur får en central plats och visar hur vi tillsammans kan vara del av att upprätta skapelsen.

Här finns artikeln.

John Sjögren: Var inte instängd i dig själv!

John Sjögren är aktuell med en ny bok! Den heter ”Öppna dig” och handlar om att säga JA (förenklat). En av de saker som gjorde det så inspirerande att intervjua John var att han har en livssyn som smittar. Den är inte glättig, utan bygger på en grundglädje och insikt om att livet är gott – och spännande att utforska. Men för att kunna göra det måste man sluta vara instängd i sig själv. Vilket evangelium i vår tid!

Här finns min intervju med John.

”Kvinnoprästmotståndet sporrade mig”

En fråga som jag ofta tänker på är: Varför blir en del människor religiösa? När jag mötte Tuulikki Koivunen Bylund – Sveriges första kvinnliga domprost – berättade hon att hon redan som liten var ett religiöst barn. Till sina föräldrars förfäran dukade hon upp ett nattvardsbord för sina dockor i flickrummet i finska Raumo. Och sedan bara fortsatte det! Hon blev förälskad i Jesus och det var helt sjävklart att hon skulle bli präst, trots att kvinnor inte ens fick vigas till präst i Finland på den tiden. I dag är Tuulikki pensionerad biskop, men gudsövertygelsen är lika stark nu som då, trots alla stormar som livet burit med sig.

Här finns reportaget.

Oskar överraskade föräldrarna med en extra kromosom

Förra veckan var jag hemma hos familjen Boije i Skyttorp utanför Uppsala. Makarna Erika och Mattias har två barn, Iris 3 år gammal och Oskar 1,5 år. När Oskar var en vecka gammal fick föräldrarna beskedet att han hade Downs syndrom. Varken kub-testet eller läkarundersökningen efter förlossningen hade antytt något om det, och beskedet kom som en chock. Framför allt blev Erika och Mattias ledsna över att läkaren förmedlade diagnosen som ett sorgebesked. Med tiden växte dock en annan känsla fram: tacksamhet och en insikt om att det fanns en tanke med att Oskar skulle komma till just dem. Det och lite till berättar de om i reportaget som du kan läsa här.

Gift Blessing: Från flyktinglägret till Talangfinalen

För några veckor sedan besökte jag och fotograf Zandra Erikshed familjen Blessing i Linköping. Sonen Gift är rappare och tävlar ikväll i Talangfinalen. Det var ett fantastiskt möte!

Framför allt berördes jag av mamman Divines berättelse om hur hon flydde kriget i Kongo till fots med fem små barn i släptåg och Gift i magen. Hon berättar öppet om det sexuella våld hon utsattes för och säger att Sverige gav henne människovärdet tillbaka.

Gift är präglad av familjens historia och vill föra deras berättelse vidare genom sin musik. Han medgav att det ibland kan vara en börda: ”Ja, bara mitt namn är en börda. Kom igen! Jag kan liksom inte jobba på Subway och heta Gift Blessing, jag har mycket att leva upp till. Det är mycket press, men jag finner också stor mening i det, så jag klagar inte.”

Här kan ni läsa reportaget.

Att inte bli bitter

Någon har sagt att skillnaden mellan att vara ledsen och att vara bitter är att den som är ledsen vill ha tröst medan den som är bitter inte vill det.

Magnus Malm skriver så här i sin bok Samtidigt: ”Sorgen söker och kan ta emot tröst. Självömkan vill inte ha någon tröst för då mister den sin näring: att få tycka synd om sig själv. Sorgen öppnar upp för nåden, självömkan för bitterhet.”

Det här slår mig ofta när jag intervjuar människor som har varit med om groteskt svåra saker. Som Kim Phuc – hon som fick brännande napalm över hela kroppen som nioåring, fångades på bild och blev symbolen för Vietnamkriget. Eller Asia Bibi – pakistanskan som dömdes till döden på grund av ett påstått hädelsebrott och fick uthärda nio år i fängelse.

Både Kim Phuc och Asia Bibi har skäl att vara bittra. Livet har varit obarmhärtigt och blev inte alls vad de hade hoppats på. Men de har valt förlåtelsens väg. När jag häromveckan intervjuade Asia Bibi slogs jag av hennes förmåga att mitt i alla svårigheter förtrösta på Gud och se det sköna i tillvaron.

Kanske är just förtröstan ett motgift mot bitterhet?

Här finns mitt reportage om Asia Bibi.

Göran Larsson: Jag har hjälpt så många men kunde inte hjälpa min egen son

I mitt jobb får jag ofta höra berättelser om svåra livsöden. När jag intervjuade Göran Larsson kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det kanske inte är så professionellt, men samtidigt möts man i en intervjusituation inte bara som journalist och intervjuobjekt utan som människa till människa. Och Görans ärliga berättelse om hur han för sexton år sedan förlorade sin son Isak i självmord berör på djupet. Jag hoppas att jag lyckades göra den rättvisa. Här kan ni läsa reportaget.

Roland Paulsen: Tro kan både hjälpa och förvärra vår oro

När jag häromdagen skulle hämta min cykel ur bostadsrättsföreningens källarförråd bad jag min fyraåring att vänta ensam på gården. Jag var bara borta en halv minut, men på den tiden hann jag tänka: Tänk om min dotter blir kidnappad nu! Tänk om hon inte är där när jag kommer upp!

I det läget lugnade varken bibelord om att inte bekymra sig eller den norske filosofen Lars Svendsens ord om att sannolikheten för att ett barn ska mördas av en främling är så liten att den helt borde ignoreras. I stället målade min hjärna upp katastrofscenarier och jag såg ansiktet på den kidnappade brittiska flickan Madeleine (den enda kidnappade jag hört om) flimra förbi. Jag hastade upp ur cykelförrådet med stirrig blick, bara för att få se min dotter lugnt stå och vänta, precis där jag lämnat henne.

Så ja, jag är en orolig typ. Kanske är det därför jag hade så stor behållning av att läsa Tänk om – en studie i oro och tyckte det var så intressant att få prata med författaren – sociologen Roland Paulsen. Här kan du läsa alla smarta saker han säger om varför det inte är en bra idé att försöka kontrollera livet, men varför det däremot är en fördel att vara kristen mystiker.

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén