Slitna fraser

Ibland slår det mig hur mycket av våra samtal som består av upprepningar, givna repliker och förutsägbart prat. Fraser vi säger har vi hört många gånger förr, men varje gång låtsas vi att de är nya. För den sociala samvarons skull. Det är inget fel med det, bara lite komiskt. Några exempel:

När någon presenterar sig (på tiden man fortfarande skakade hand)

”Å jag har redan glömt ditt namn, jag är så koncentrerad på att säga mitt eget”

När man pratar om att lära sig språk:

”Det bästa är ju att lära sig språket på plats i landet”

När man råkar ha en gemensam bekant:

”Gud vad världen är liten!”

(Detta händer mig ofta i kyrkliga kretsar. Men kyrksverige ÄR litet. Det finns liksom inget häpnadsväckande över att ha en gemensam bekant)

Familjen som flyttat från lägenhet till hus:

”Det är ju så skönt att bara kunna släppa ut barnen på tomten”

När någon flyttat från Stockholm till en mindre stad:

”Man får ju så mycket mer för pengarna här”

När man pratar om barnuppfostran:

”Alltså barnen gör ju inte som vi säger, de gör som vi gör

När man pratar sommarplaner:

”Sverige är ju fantastiskt på sommaren”

Kommer ni på fler?

Föregående

Att springa i sin egen bana

Nästa

Barnen

3 kommentarer

  1. Maria H

    Alltså, alla dessa kommentarer har jag hört användas! Men kommer inte på en enda till, typiskt va 😉

  2. Klockrent!
    Kommer på många, t ex om språk; ”svenskan är ju nyckeln till samhället” eller ”jag förstår allt men det är svårare att prata”. Eller om husägande: ”det är ju trots allt ett väldigt billigt boende” (obs norrbotten) eller ”det är inte så jobbigt att skotta snö och klippa gräs, nåt ska man ju göra med sin tid”.

    • Malina Abrahamsson

      jaa, stor igenkänning! Du måste ju få höra språkrelaterade klyschor all the time!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén