Etikett: Linda Boström Knausgård

Läsåret 2017

 

Jag har slagit personligt bokrekord i år. Mammaledighet + vistelse i kommunitet + bokklubb + läsning som ingår i jobbet har gjort att jag läst nästan 50 böcker under 2017. Här kommer höjdpunkterna:

Flickvännen av Karolina Ramqvist

Daniel Sjölin sa i en podcast att Karolina Ramqvist sätt att skriva är väldigt materialistiskt, alltså att materian liksom känns. Det var sådan träffande beskrivning. Ramqvist språk kryper under skinnet och den här romanen skapar en nästan klaustrofobisk känsla. Ändå kunde jag inte sluta läsa.

Under året läste jag även ”Den vita staden” och ”Det är natten” av Karolina Ramqvist. Båda två rekommenderas varmt.

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Storslagen roman med en karaktärsskildring som känns så levande att det är svårt att tro att det är fiktion.

De polyglotta älskarna av Lina Wolff

Absurditeter i stilistiskt mästerverk. Väldigt underhållande läsning. Förra årets Augustprisvinnare.

De oroliga av Linn Ullman

Ömsint och uppriktigt om att växa upp med två konstnärer. Älskar Ullmans språk.

Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård

Om flickan som väljer att inte prata och världen runtom henne. Poetiskt och precist. Läser inte många böcker två gånger, men den här kommer jag läsa om för att den var så bra.

Aftonland av Therese Bohman

Snaskiga kärleksrelationer mellan elev och lärare på universitet samtidigt som det är en slags idéroman om konst. Väldigt intressant.

Två systrar av Åsne Seierstad

Angeläget om hur två norska tjejer radikaliseras och åker till Syrien för att strida för IS. Imponerande researcharbete av Seierstad.

Ferrantesviten av Elena Ferrante

Som alla andra har jag läst Elena Ferrante och fastnat för det fantastiska persongalleriet med Elena och Lila i spetsen. Jag vill stanna i deras värld.

Nu när jag sammanfattar mina bästa böcker ser jag att alla är skrivna av kvinnor och med ett undantag är alla svenskor eller norskor. Kanske borde bredda mig till nästa år. Vilka är de bästa böckerna ni läste under 2017?

Vecka 33 – Anyuru, jesuitpräster och sommarprat

En hel sommar har gått sedan jag skrev en ”Veckans lista”, så här kommer en summer edition av saker jag läst, sett och hört sedan sist.

Läst: Förutom böckerna som jag listade här, har jag läst Johannes Anyurus dystopi ”De kommer drunkna i sina mödrars tårar”. Många hyllar Anyurus poetiska språk, men tyvärr föll hans stil inte mig i smaken. Däremot är bokens tema intressant och skrämmande ur ett samhällsperspektiv. Anyuru skildrar en framtid där muslimer övervakas, fängslas och tas ifrån sina rättigheter för att de inte skriver under det svenska medborgarkontraktet. Viktigt tema som manar till eftertanke.

Sett: Har sett två filmer som berörde mig. Dels Sameblod – ett stycke mästerverk som skildrar samernas smärtsamma historia. Och dels Silence om jesuitmissionärer som blir förföljda och torterade i Japan på 1600-talet. Foto- och produktionsmässigt var Silence ingen höjdare, men innehållet väckte massor av existentiella frågor. Framför allt fick den mig att fundera kring saker som medmänsklighet, martyrskap och Guds tystnad.

Hört: I år har jag varit dålig på att lyssna på sommarprat och av dem jag hört, är det få som jag gillat. Tre stycken fick ändå mycket väl godkänt i min bok; Linda Boström Knausgård för hennes indragande berättarstil, Lisa Ekdahl för att hon är sån härligt uppfriskande person och Lisa Langseth för att hon pratade om kreativitet och skapande på ett konkret och inspirerande sätt. Förutom sommarprat har jag lyssnat på mitt livs andra klassiska konsert. Världspianisten Per Tengstrand spelade Beethovens Appassionata med sådan intensitet och känsla att hela mitt inre skakades om. Måste boka in fler klassiska konserter framöver.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén