Vecka 38 – Djursholm, Laleh och en man som heter Owe

Min bästa årstid är nu. Inget går upp mot den här luften, ljuset och löven. Om mornarna badar parken utanför mitt jobbfönster i ljus och gulliga hundar leker fritt. Så jag har mest njutit av naturen den här veckan. Och så har jag läst, sett och hört några grejer, såklart.

Läst: Har hattat lite hit och dit när det gäller läsningen den här veckan. Började med Navid Modiris, Hej syster, men hans avhuggna språk kändes för effektsökande, så jag gick jag vidare till boken vi läser i min bokklubb istället. Efter att ha läst skönlitteratur, självbiografi och rättegångsthriller ville vi prova något populärvetenskapligt och fastnade för Djursholm, ett ledarsamhälle. Det vi däremot inte hade koll på var att det är en tegelsten på 700 sidor. Måste snabba på om jag ska hinna läsa ut till nästa träff.

Det bästa jag har läst den här veckan hittade jag inte i någon bok, utan i en krönika av Lina Mattebo. Hela krönikan var superbra, men jag fastnade speciellt för ett citat av Johannes Anyuru: ”Jag tror att vi föds skrikande, oroliga över att existera och sedan söker efter berättelsen som förmår härbärgera det skriket.” Så fint uttryckt, så mitt i prick. Tack språket som hjälper oss att leva.

Sett: Hitlåtens historia om Lalehs ”Some die young.” Så otroligt fint program om hur Lalehs låt om en egen sorg blev betydelsefull för ett helt folk efter terrorattentatet på Utöya. Grät så mycket när jag tittade.

Hört: Podcasten Dagens människa med Owe Wikström, religionspsykolog, filosof, präst med mera med mera. Han pratar om tron på ett intellektuellt sätt utan att nedvärdera den personliga upplevelsen och ger många tankekarameller att suga på.

Vecka 36 – träningshets, Idol-look och kristaller

September är min favoritmånad. Och nu är det ju september, så bäst att njuta. Den här veckan har jag mest jobbat, men även läst, sett och hört följande:

Läst:

Jag hittade ett nummer av Kupé och läste intervjun med Brita Zackari där hon berättar om sin nya bok Jag hatar att träna. Hon vill appellera till alla dem, som precis som hon, inte har träning som favoritsyssla. Toppen, tänkte jag, eftersom jag mycket väl kan relatera till träningsovilja. Så avslutar Zackari med några peppande ord om att man inte behöver tänka att man ska träna fyra – fem gånger i veckan på en gång, ”det räcker med två pass i veckan.”

Två pass i veckan?? Det är ju jättemycket. Genast inser jag hur off jag är i denna träningsfokuserade tid. Medan en del (numera var och varannan) springer långdistanslopp är jag glad om jag tar trapporna istället för hissen. Egentligen vet jag såklart att det är nyttigt att träna, men jag tror att hetsandet över alla fördelar med fysisk aktivitet har gjort mig motvalls. Känner igen mig i Jessica Gedin:

Sett:

Tänkte att jag skulle se något på teve och hamnade framför slutaudition i Idol. Det var inget vidare, men en sak gjorde mig glad. Musikbranschen verkar ha fått upp ögonen för att man inte behöver vara pinnsmal och ha en traditionell och tillrättalagd popartistlook för att vara någon att räkna med. Personlighet och musikalitet går före, vilket var roligt att se.

Hört:

Laleh har varit mitt soundtrack den här veckan. Älskar allt hon gör. Just nu lyssnar jag på låten Kristaller på repeat. Som alltid tar Laleh det sorgliga och gör till något fint.