Etikett: Hanya Yanagihara

Läsåret 2017

 

Jag har slagit personligt bokrekord i år. Mammaledighet + vistelse i kommunitet + bokklubb + läsning som ingår i jobbet har gjort att jag läst nästan 50 böcker under 2017. Här kommer höjdpunkterna:

Flickvännen av Karolina Ramqvist

Daniel Sjölin sa i en podcast att Karolina Ramqvist sätt att skriva är väldigt materialistiskt, alltså att materian liksom känns. Det var sådan träffande beskrivning. Ramqvist språk kryper under skinnet och den här romanen skapar en nästan klaustrofobisk känsla. Ändå kunde jag inte sluta läsa.

Under året läste jag även ”Den vita staden” och ”Det är natten” av Karolina Ramqvist. Båda två rekommenderas varmt.

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Storslagen roman med en karaktärsskildring som känns så levande att det är svårt att tro att det är fiktion.

De polyglotta älskarna av Lina Wolff

Absurditeter i stilistiskt mästerverk. Väldigt underhållande läsning. Förra årets Augustprisvinnare.

De oroliga av Linn Ullman

Ömsint och uppriktigt om att växa upp med två konstnärer. Älskar Ullmans språk.

Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård

Om flickan som väljer att inte prata och världen runtom henne. Poetiskt och precist. Läser inte många böcker två gånger, men den här kommer jag läsa om för att den var så bra.

Aftonland av Therese Bohman

Snaskiga kärleksrelationer mellan elev och lärare på universitet samtidigt som det är en slags idéroman om konst. Väldigt intressant.

Två systrar av Åsne Seierstad

Angeläget om hur två norska tjejer radikaliseras och åker till Syrien för att strida för IS. Imponerande researcharbete av Seierstad.

Ferrantesviten av Elena Ferrante

Som alla andra har jag läst Elena Ferrante och fastnat för det fantastiska persongalleriet med Elena och Lila i spetsen. Jag vill stanna i deras värld.

Nu när jag sammanfattar mina bästa böcker ser jag att alla är skrivna av kvinnor och med ett undantag är alla svenskor eller norskor. Kanske borde bredda mig till nästa år. Vilka är de bästa böckerna ni läste under 2017?

Sommarläsningen

Den här sommaren har jag läst tre fantastiska böcker:

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Att läsa ”Ett litet liv” är att ge sig själv en stor läsupplevelse. Det är smärtsamt, omvälvande, spännande, känslomässigt och indragande. Yanagihara har gestaltat karaktärerna så skickligt att det nästan är omöjligt att tänka att de inte existerar på riktigt. För mig känns det helt naturligt att jag skulle kunna möta dem på gatan om jag åkte till New York. Det enda, alltså enda, minuset med boken är den anglicismtäta översättningen. För visst säger man till exempel inte ”jag är tacksam bortom ord” på svenska?

De polyglotta älskarna av Lina Wolff

I våras var jag på en födelsedagsfest där en av gästerna hade loppisfyndat böcker som hon redan läst och gillat och därför ville ge kalasgästerna i present. Vilken briljant idé! När hon tog upp ”De polyglotta älskarna” slängde jag mig över den. Hade hört så mycket om denna Augustprisvinnare och var sugen på att läsa. Och jag blev inte besviken.

Lina Wolff har skrivit en smart och stilistiskt snygg roman där karaktärer och livsöden vävs samman på ett oförutsägbart, men samtidigt icke-konstlat sätt. Det gemensamma temat för alla karaktärer är längtan efter kärlek och förståelse. Romanen är oväntad och rolig, i några scener överdriven, men allt som oftast underhållande, utan att bli banal.

De oroliga av Linn Ullman

Redan från första sidan älskade jag Linn Ullmans berättarröst. Har, vad jag kan minnas, aldrig fattat tycke så tidigt innan. Fascinationen fortsatte genom hela boken, som kretsar kring Linns relation till sin pappa, Ingmar Bergman och till mamman Liv Ullman. Trots att det många gånger var komplext att växa upp med två ikoniska konstnärssjälar, är tonen aldrig anklagande, snarare vemodig. Genom hela berättelsen håller Linn Ullman läsaren vid handen, besöker olika platser och tider och stannar upp vid talande detaljer. Jag beundrar både henne minne och stilistik. Ville aldrig sluta läsa!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén