Etikett: Gun-Britt Sundström

Vecka 47 – Förebilder och ljudbokspremiär

Hur mycket jag än älskar mitt arbete är ett av mina bästa beslut att jobba 80 procent i stället för 100. Att varje vecka ha en ledig fredag är underbart. Tycker ingen borde jobba mer än 80 procent egentligen. Livet blir bättre med större tidsmarginaler.

Det här har varit en rolig jobbvecka. Jag har träffat två förebilder. Först fikade jag med författaren Gun-Britt Sundström (hon som skrev ”Maken” och som numera sitter i kommittén och ska välja nästa Nobelpristagare). Vi pratade om skrivande, religiös uppväxt och bibelöversättning och hade det trevligt. Kände att vi hade mycket gemensamt.

Dagen därpå tog jag tåget till Vårgårda för att hälsa på författaren och teologen Magnus Malm. Älskar att komma hem till människor och få en inblick i deras liv. Magnus Malm är också en förebild för mig. Jag skulle nästan kalla honom svensk kristenhets viktigaste röst. Alltid skarp, aldrig rädd för att gå mot strömmen.

Läst: Lina Mattebo om hur det fortfarande verkar vara okej att skratta åt troende. 

Och Magnus Malms nya bok ”Fri att tjäna” om ledarskap. Rekommenderas till alla som har någon slags ledarposition i kyrkan.

Hört: Har fått två månader gratis på BookBeat och tänker att jag ska trotsa min skepsis och ge ljudböcker en chans. Har börjat med ALMA-pristagaren Jaqueline Woodson ”Another Brooklyn” som vi läser i min bokklubb.

Träffat: DN:s kulturchef Björn Wiman som säger idel smarta saker om klimatkrisen. Och så pratar han om sitt stora skidintresse och berättar att han gärna skulle vilja tro på Gud.

Vecka 43 – skrivliv och ungkarlar

Läst: Skrivliv av Gun-Britt Sundström

Gun-Britt Sundström är kanske mest känd för sin relationsroman ”Maken” (som jag älskade) men hon har skrivit fler böcker än så. Och nu har hon gett ut sina dagböcker om livet och skrivandet mellan första boken och första barnet. Det är en fröjd att läsa.

Sundström är nostalgiker precis som jag och därför får hon mig att minnas massa betydelsefulla, men på ytan obetydliga, händelser från mina gymnasieår och studenttid. Som när jag sprang upp och ner för trapporna på S:t Eskil med kristna skolgruppen-affischer, upprymd av mitt eget engagemang. Eller när jag bodde på Waldenströmska i Uppsala och köpte de billigaste Ikea-gardiner jag kunde hitta. De var blankrosa och gjorde i satin. Extremt fula. Sedan satt jag i det rummet och läste politisk teori och kände mig smart.

När jag läser ”Skrivliv” blir jag också avundsjuk. Sundström uttrycker sig så lätt och levande. Kommer jag någonsin att kunna skriva så? Jag börjar tvivla på att mitt intellekt är tillräckligt för att utvecklas. Först kommer ju tanken, sedan språket. Och det dunkelt skrivna och det dunkelt tänkta. Men hur utvecklas man i sitt tänkande?

Jag läser böcker så gott jag kan, men kanske saknar jag den djupare reflektionen. När jag läser om Sundströms uppriktiga, och inte alls pretentiösa, bildningsiver blir jag sugen på att börja plugga på universitetet igen. Alternativ starta en studiecirkel. Men vem har tid för sånt? Under studentåren fortbildade vi oss själva i allt möjligt. Miljö och utvecklingsstudier, bistånd och kristen tro. Men varför har utvecklingen stannat?

Jaja, med den här långa utläggningen vill jag tipsa om att läsa ”Skrivliv”. Den är väldigt inspirerande, utan att ha ambitionen att vara det.

Sett: The Bachelor

När jag var hemma och trött en dag kollade jag på the Bachelor, ni vet programmet när en snygg kille ska dejta 23 tjejer som bor i samma hus och som skapar massa drama. Han hånglar med varenda en, men de känner sig ändå speciella. Egentligen tycker jag att programmet är förödmjukande, men det är lite som ett gift. Förra säsongen kollade jag hela och kunde inte ens slita mig från de uppföljande samtalen i ”tjejerna avslöjar allt”.

Med tanke på vad jag skrev ovan om att ha tid för studiecirklar och sånt kanske inte det bästa jag kan göra av min tid att kolla på the Bachelor?

Hört: Seinabo Seys nya

Så bra! Speciellt ”I see the good in you, do you see it toooo?”

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén