Etikett: Greta Gerwig

Vecka 12 – Lady Bird och olevda liv

Förra helgen gjorde jag det bästa på länge: Ingenting. Det är en konst att vara inomhus en hel helg, gå runt i pyjamas och INTE få dåligt samvete, inte skämmas.

Och i veckan hade jag en drömkväll. När Miriam somnat tände jag ljus, kokade te, ställde fram en skål chips och låg i soffan och läste senaste numret av NOD. Det var underbart.

Läst: Ja, förutom NOD så fortsätter jag med Bilal och Vända hem. Vill ofta läsa flera böcker samtidigt. Har en tunnelbanebok och en innan-jag-lägger-mig bok. Sedan fick jag Patti Smiths senaste bok i veckan också. En liten skrift om hennes skrivande. Smiths ”Just kids” är en av mina favoritböcker, så nu är jag spänd på ”Hängiven”.

Sett: Filmen Lady Bird. ÄLSKADE DEN. Har i för sig en förkärlek för snyggt och smart gjorda amerikanska high school och college-filmer, men den här var något alldeles särskilt. En mor-dotter relation som berör, en trovärdig tonårsskildring och en miljö som jag vill stanna i. Och skådespeleriet!! Älskar Saoirse Ronan. Och Laurie Metcalf.

Hört: OBS i P1 när en man kåserade kring förväntningar i livet, glappet mellan verklighet och möjlighet och alla våra olevda liv. Han menade att vi begär mer av livet än vad det någonsin kan erbjuda och att vi därför hela tiden skapar drömvärldar för att kompensera för alla missade chanser. Finns här. 

Vecka 2 – föräldraförväntan, Solsidan och Jesus

Jag älskar att åka tåg. Extra mycket älskar jag det när jag är på uppdrag. För några år sedan åkte jag tåg genom hela Sverige på väg till skolor och föreläsningar om likabehandlingsarbete. Nu åker jag på journalistiska uppdrag, men förväntan och peppen är densamma. Eller egentligen är den ännu större nu. Som i helgen när jag besökte småländska Lessebo där nysvenskarna har gett församlingen nytt liv. Älskar känslan av att komma till en okänd plats och få träffa människor som jag aldrig annars skulle ha träffat. Höra deras berättelser och sedan gestalta dem i text. Sån glädje!

Läst: Är inne på föräldratemat och har dels läst en artikel i Filter om att människor blir olyckliga när de får barn och dels en bok som heter ”Dålig mamma eller superkvinna?” där framgångsrika kvinnor berättar om hur de blivit kritiserade för att de vill kombinera karriär och moderskap.

När det gäller det offentliga samtalet om föräldraskap känns det som att det har svängt på bara några år. Tidigare var det ”allt med barn är så underbart”-narrativet som gällde, vilket gjorde att många kände sig dåliga för att de inte kunde leva upp till den känslomässiga förväntan som var förknippad med att ha en bebis. Men nu känns det som att vi hamnat i andra diket. Allt kring barnen ska problematiseras och fler och fler kvinnor berättar i media om hur de inte orkar umgås med sina barn. Vore det inte bra med en balans?

Sett: Såg Solsidan på bio. Har bara sett några enstaka avsnitt av serien och filmen var som serien fast längre. Underhållande och bra skådespel. En bonus med att gå på bio är ju alla trailers inför kommande filmer och jag blev väldigt pepp på Greta Gerwigs ”Lady Bird”. Filmens huvudperson går sista året på ett katolskt high school i Sacramento och historien kretsar kring hennes framtidsplaner (och ångest) samt relationen till mamman. När 30 sekunder av trailern visats sa Christoffer ”Den där vill du se va?” He knows me so well.

Såg även premiären av SVT:s ”Kulturveckan” som de beskriver som ett slags utvecklingssamtal om aktuella kulturnyheter. Bland annat intervjuades hovpredikanten Michael Bjerkhagen och prästen och satirtecknaren Kent Wisti. Programledarna ville veta vad Svenska kyrkan skulle satsa på; den folkliga eller gudomliga Jesus, mannen eller mysteriet. Bjerkhagen och Wisti svarade bra kring att det inte är kyrkans val, Jesus är den han är. Han är både Gud och människa, det är liksom det som är hela poängen.

Programledarna från Kulturveckan var förresten på samma pressträff på Liljevalchs Vårsalong som jag. Tror att de researchade inför kommande sändningar. Rekommenderar alla att besöka Vårsalongen, jag blev väldigt uppiggad av all konst och kreativitet där. Också stort plus för att min idol Lena Andersson var på plats. Jag vågade dock inte gå fram och bedyra min kärlek eftersom jag vet hur det brukar sluta: att jag pratar för mycket och säger alldeles för stora ord, vilket får mig att framstå som patetisk.

Hört: Har nästan aldrig något att skriva på den här kategorin, men nu har jag fått massor av podcast-tips på min Facebook så jag kanske borde börja beta av några av dem. Är mest sugen på The Liturgists där Michael från mitt favoritband Gungor pratar om sin tro, men kanske mest om sina tvivel.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén