Stressen

Stressen

På bron från Centralstationen till Kungsholmen går en kostymklädd man förbi mig. Eller går och går, han tar jättekliv i snabbt tempo. Samtidigt pratar han i telefon och jag hör honom säga: ”Jag stressar till jobbet, jag stressar på jobbet och jag stressar när jag kommer hem från jobbet. Jag stressar ju JÄMT!” Rösten brister nästan och det krävs inte mycket fantasi för att förstå att den här mannen har ett tajt livsschema. Och han är långt ifrån ensam om att…

Läs mer Läs mer

Vecka 35 – ångest och två systrar

Vecka 35 – ångest och två systrar

Nu har jag jobbat en månad, vilket betyder uppstart av roliga projekt, men också timtal på tunnelbana och långa dagar utan Miriam. För att göra resan till- och från jobbet lite mer spännande (och kanske lite för att inte tänka på att jag har en dotter som står vid dörren och ropar mamma) läser jag böcker. Den här veckan har jag läst två som jag vill rekommendera. Ibland är man lessen, ibland är man glad av Martina Montelius Jag har…

Läs mer Läs mer

Att bli som män

Att bli som män

Kommer ni ihåg Åsa Beckmans krönika om att kvinnor borde frågestrejka? För alla oss som är vana att ta socialt ansvar och ställa tusen frågor utan att få en enda tillbaka, var igenkänningen stor. Beckman avslutade med att uppmana till frågestrejk – att låta det bli tyst, så att alla män fattar att det är läge att visa intresse och ställa en fråga. Först tyckte jag att det var en strålande idé. Sedan insåg jag att lösningsförslaget påminner om just…

Läs mer Läs mer

30!

30!

1987 satte Patrik Sjöberg världsrekord i höjdhopp, såpoperan Varuhuset hade premiär och den första Bert-boken kom ut. Och så föddes jag. I fredags var det exakt 30 år sedan min födelse och oj, vad det var roligt att fylla år. Har känt mig överröst med kärlek. Att fylla 30 öppnar också upp för reflektion. Vem har jag varit hittills och vilken typ av person vill jag bli? Det ska jag fundera på under veckan som kommer.

Vecka 33 – Anyuru, jesuitpräster och sommarprat

Vecka 33 – Anyuru, jesuitpräster och sommarprat

En hel sommar har gått sedan jag skrev en ”Veckans lista”, så här kommer en summer edition av saker jag läst, sett och hört sedan sist. Läst: Förutom böckerna som jag listade här, har jag läst Johannes Anyurus dystopi ”De kommer drunkna i sina mödrars tårar”. Många hyllar Anyurus poetiska språk, men tyvärr föll hans stil inte mig i smaken. Däremot är bokens tema intressant och skrämmande ur ett samhällsperspektiv. Anyuru skildrar en framtid där muslimer övervakas, fängslas och tas ifrån…

Läs mer Läs mer

Staden

Staden

Efter en sommar i lantlig miljö blir det påtagligt att livet i staden är av en annan sort. Jag trängs på tunnelbanan och min hjärna hoppar fram och tillbaka. Oj, det där var en färggrann kjol. Undrar vilken bok han där borta läser? Vad står det egentligen på hennes tatuering? Sluta stirra, det ser konstigt ut. Står det fire? Varför har hon tatuerat in det? Vad stressad den där mannen ser ut, kanske är sen till ett möte. Undrar vad…

Läs mer Läs mer

Sommarläsningen

Sommarläsningen

Den här sommaren har jag läst tre fantastiska böcker: Ett litet liv av Hanya Yanagihara Att läsa ”Ett litet liv” är att ge sig själv en stor läsupplevelse. Det är smärtsamt, omvälvande, spännande, känslomässigt och indragande. Yanagihara har gestaltat karaktärerna så skickligt att det nästan är omöjligt att tänka att de inte existerar på riktigt. För mig känns det helt naturligt att jag skulle kunna möta dem på gatan om jag åkte till New York. Det enda, alltså enda, minuset med…

Läs mer Läs mer

3 saker jag lärde mig på L’Abri

3 saker jag lärde mig på L’Abri

Vi är hemma från en sommar i schweiziska L’Abri, åter i Gubbängen där tunnelbanan slamrar utanför fönstret. Jag tittar på L’Abri-bilder och konstaterar att kontrasten är brutal. Där, i alpbyn Huémoz, började varje dag med att jag klev ut genom dörren och möttes av bergen, skogarna, kobjällrorna och fågelkvittret. Sedan åt jag frukost med de andra studenterna och kanske hade något nytt ansikte dykt upp. Därefter följde dagen i lugnt tempo och utan en enda tråkig stund. Studier, arbete, samtal. Ständiga samtal. Jag trivdes så bra….

Läs mer Läs mer

Miriam 1 år

Miriam 1 år

I dag är det ett år sedan Miriam kom till världen. Då, för ett år sedan, hade jag gått två veckor över tiden, vägde 25 kilo mer än vad jag brukar och gick, sakta, sakta på vattenfyllda fötter. Varje steg i högsommarvärmen var en ansträngning. Men så till slut, efter tårfyllda läkarmöten, igångsättning och till sist akut kejsarsnitt var Miriam född. Jag kommer aldrig glömma känslan när Christoffer höll henne intill mitt ansikte för första gången. Där var hon, vår…

Läs mer Läs mer