Vecka 43 – skrivliv och ungkarlar

Läst: Skrivliv av Gun-Britt Sundström

Gun-Britt Sundström är kanske mest känd för sin relationsroman ”Maken” (som jag älskade) men hon har skrivit fler böcker än så. Och nu har hon gett ut sina dagböcker om livet och skrivandet mellan första boken och första barnet. Det är en fröjd att läsa.

Sundström är nostalgiker precis som jag och därför får hon mig att minnas massa betydelsefulla, men på ytan obetydliga, händelser från mina gymnasieår och studenttid. Som när jag sprang upp och ner för trapporna på S:t Eskil med kristna skolgruppen-affischer, upprymd av mitt eget engagemang. Eller när jag bodde på Waldenströmska i Uppsala och köpte de billigaste Ikea-gardiner jag kunde hitta. De var blankrosa och gjorde i satin. Extremt fula. Sedan satt jag i det rummet och läste politisk teori och kände mig smart.

När jag läser ”Skrivliv” blir jag också avundsjuk. Sundström uttrycker sig så lätt och levande. Kommer jag någonsin att kunna skriva så? Jag börjar tvivla på att mitt intellekt är tillräckligt för att utvecklas. Först kommer ju tanken, sedan språket. Och det dunkelt skrivna och det dunkelt tänkta. Men hur utvecklas man i sitt tänkande?

Jag läser böcker så gott jag kan, men kanske saknar jag den djupare reflektionen. När jag läser om Sundströms uppriktiga, och inte alls pretentiösa, bildningsiver blir jag sugen på att börja plugga på universitetet igen. Alternativ starta en studiecirkel. Men vem har tid för sånt? Under studentåren fortbildade vi oss själva i allt möjligt. Miljö och utvecklingsstudier, bistånd och kristen tro. Men varför har utvecklingen stannat?

Jaja, med den här långa utläggningen vill jag tipsa om att läsa ”Skrivliv”. Den är väldigt inspirerande, utan att ha ambitionen att vara det.

Sett: The Bachelor

När jag var hemma och trött en dag kollade jag på the Bachelor, ni vet programmet när en snygg kille ska dejta 23 tjejer som bor i samma hus och som skapar massa drama. Han hånglar med varenda en, men de känner sig ändå speciella. Egentligen tycker jag att programmet är förödmjukande, men det är lite som ett gift. Förra säsongen kollade jag hela och kunde inte ens slita mig från de uppföljande samtalen i ”tjejerna avslöjar allt”.

Med tanke på vad jag skrev ovan om att ha tid för studiecirklar och sånt kanske inte det bästa jag kan göra av min tid att kolla på the Bachelor?

Hört: Seinabo Seys nya

Så bra! Speciellt ”I see the good in you, do you see it toooo?”

Vecka 42 – lydnad och dejting

 

Hej!

Nu går vi pang på veckans lista.

Läst: Roland Paulsens ”Vi bara lyder”

Utifrån sin sociologiska studie om Sveriges minst omtyckta myndighet – Arbetsförmedlingen har Roland Paulsen skrivit ”Vi bara lyder”. Det kanske kan låta torrt, men med Paulsens humor, skärpa och levande språk blir det allt annat än det. Paulsen intervjuar handläggare, lyssnar på samtal i mötesrum och går på jobbcoachträffar och blottlägger meningslösheten som präglar vår tids arbetsmarknadsåtgärder. Han går till och med längre än så och ifrågasätter hela arbetslinjen och lönarbetets nödvändighet.

Förra året träffade jag Roland Paulsen på Bjärka Säbys höstmöte och blev så inspirerad. På sitt sävliga dalmål kritiserade han kapitalismen utan att låta så där aggressiv som många andra som delar hans åsikter har en tendens att göra. Och så visionerade han om ett annat typ av samhälle. Ett samhälle där vi insett att produktiviteten har fördubblats de senaste decennierna och att vi därför inte behöver arbeta lika hårt som vi gör. Ett samhälle som värderar annat än lönearbete. Vore inte det fantastiskt?!

Sett: Första dejten

Mitt favoritprogram är tillbaka. Av alla dejtingprogram är detta det bästa. Kanske för att karaktärerna är lagom knasiga och att mötena blir genuina. Det blir inte krystat som i typ Bonde söker fru när deltagarna blir regisserade att efter att ha mötts i fem minuter ställer frågan ”Jaha, är du villig att flytta in på gården” eller ”Hur många barn vill du ha?”. På första dejten blir samtalen lite mer naturliga. Förutom att det är roligt att se om det blir någon kärlek är programmet också en studie i samtalskonst.

Träffat: Salem Yohannes

Statsvetaren och föreläsaren Salem Yohannes som sa många kloka saker om kampen mot rasism.

Vecka 41 – Indien och lyckojakt

Life of life. Så känner jag ibland. Det är så mycket med det jordiska. Det praktiska, som ska fixas och trixas. Jag försöker göra vardagen enklare för mig genom sätta upp saker som jag INTE behöver göra. Till exempel:

  • Inte sminka mig
  • Inte köpa nya kläder
  • Inte kolla på tv-serier
  • Inte hänga med i trender

Där slipper jag i alla fall fyra saker som kan bli kravfyllda.

Nu till veckans lista. Och direkt kommer ni märka att jag är en hycklare. För jag har inte alls slutat kolla på tv-serier. Den här veckan har jag kollat på två stycken.

Sett: SVT-programmet ”Världens sämsta indier”

David Batra vill bevisa för sin indiske pappa att han visst klarar av att bo i Indien under fem veckor. Till sin hjälp har han SVT-korren Malin Mendels som ger honom olika indien-relaterade uppdrag. Jag var lite skeptisk till upplägget först, tänkte att det kan bli stereotypt och fördomsfullt, men som vanligt när Karin af Klintberg producerar något är det tonsäkert och infotainment av bästa sort. ”Världen sämsta indier” är oavbrutet underhållande. Och så lär man sig massor om Indien.

Sett nr 2: SVT-programmet ”Kan Little Jinder välja glädje?”

Little Jinder kämpar som så många andra med psykisk ohälsa och meningslöshetskänslor. I det här programmet vill hon prova på saker som kan få henne att bli lycklig. Den korta programtiden ger bara utrymme för henne att testa skrattyoga, tälta i skogen samt få förbön av gangsterrappare som blev frälst, Sebastian Stakset, så, så värst många slutsatser kan hon inte dra. Men det var ändå intressant att se henne prata tro med Stakset. Han har blivit väckelsepredikant big time.

Vecka 40 – tyngdlöshet, kroppshets och undergång

Med 12 veckor kvar av det här året känner jag att sommarens avsaknad av semester börjar ta ut sin rätt. Är så väldigt trött. Har därför ordinerat mig själv några dagar på landet nästa vecka. Höstlöv och lugn, tror det kommer göra susen.

Läst: Den enda bok som fick följa med hem från Bokmässan var ”De tyngdlösa” av Valeria Luiselli. Men vilken bok sen! Kärlek från första sidan. Handlar om så mycket jag gillar: Mexico, New York, förlagsvärldens, konstnärer och skrivandet. Och så småbarnsliv uppe på det. Valeria Luiselli skriver ledigt och levande och jag älskar att vara i världen hon målar upp. Romanen berättar växelvis om nuet i Mexico där huvudkaraktären skriver en roman om åren i New York, och växelvis får man vara med i New York där allt hände. ”De tyngdlösa” är Luisellis debutroman. Ser fram emot många fler verk av denna stjärna.

Sett: I SVT-programmet ”Kroppshet” undersöker komikern och skådespelaren Mia Skäringer kroppen och hur vi ser på den. Hon har själv länge brottats med snäva kroppsideal och ätstörningar och har fått nog. Det är inte rimligt att kroppen ska få ta så mycket tid och energi, säger hon. Och jag håller med. För att komma till bukt med detta kan ett första steg vara att titta på Skäringers angelägna, öppenhjärtiga och välgjorda program.

Träffat: Hängde med gospelartisten Samuel Ljungblahd när han repade nya låtar, pratade undergång med Mats Strandberg och frågade nio författare om deras relation till Bibeln. 

Vecka 39 – Bokmässan

Veckans inlägg är försenat pga bokmässan. Min allra första. Det var underbart att vara där. Kaosartad delvis med alla människor och en ljudvolym som ger en huvudvärk, men ändå så fylldes jag av sånt hopp när jag vandrade runt bland montrarna och scenerna. Det fria ordet! Litteraturen! Samhällsengagemanget! (plus att det var väldigt roligt med all författar-spotting)

Jag var på Bokmässan med jobbet och intervjuade bland annat härliga Salem Yohannes om antirasistiskt arbete och massa olika författare om deras relation till Bibeln. Vad de svarade får ni se i Dagen på fredag.

Bokmässan tog all min energi, så nu blir det soffläge och ingen veckans lista. Hörs på tisdag istället!

Vecka 38 -musikbransch och Lewi Pethrus

Har precis kommit hem från sångstund  i Svenska kyrkan. Fullt med barn och föräldrar, gratis fika, fina sånger. Och idel trevlig personal som är mån om att alla ska känna sig välkomna och hälsar en välkommen tillbaka. Tycker att Svenska kyrkan har oförskämt dåligt rykte. De gör ju samhällsinsatser på så många plan.

Förutom att hänga i kyrkan har jag i veckan gjort ett gästspel i musikbranschen. Och snabbt märker man att varje sammanhang har sin egen jargong. Helt uppenbart är jag oförmögen att hänga med i musik-tugget och den ”sköna” stämningen. Blir stel som en pinne och pratar inte med nån.

Läst: Gillade ”Ett annat liv” av PO Enquist så mycket att jag nu börjat läsa ”Lewis resa” som är hans skildring av pingströrelsens grundare Lewi Pethrus. Tänker att det nästan är obligatorisk läsning för mig som jobbar på en tidning som grundades av Lewi Pethrus en gång i tiden. Har inte hunnit så långt i boken, men hittills har jag lärt mig att Pethrus som grundade Kristdemokraterna till en början var socialist. I för sig var väl också Kristdemokraterna mer vänster när de startade. Högersvängen gjorde de senare.

Hört: Teologen Joel Halldorf pratar om Guds återkomst i Morgonpasset i P3. Han säger lite skämtsamt att ”vi teologer kan svara på nästan allt” men i Joels fall verkar det vara sant. Han är avslappnad, smart och ödmjuk. Kul med teologer som tar plats i offentligheten.

Vecka 37 – himlen, alternativhöger och kollektiv

Oj oj oj, vad jag har pratat med människor den här veckan. Har intervjuat om himlen, självmord, lovsång, tystnad, retreat. Med mera. Lär mig något vid varje möte, men det tar också mycket energi.

Den här veckan har vi också haft kick-off med jobbet och fick bland annat lyssna till Johan Eriksson som är med i Googles ledningsgrupp. Jag har lyssnat till honom en gång förut och som en konsekvens av det startade jag den här bloggen. Även nu pratade han om livslångt lärande och uppmuntrade till att inte lämna det egna lärandet till slumpen, utan bestämma sig för att utvecklas inom ett visst område.

Mitt mål är fortfarande att bli bättre på att skriva, så nästa grej jag tänker fortbilda mig inom är personporträtt. Finns massa journalister som jag beundrar för deras sätt att gestalta en person i ett reportage. Matilda Gustavsson på DN är min absoluta favorit, men gillar också Björn af Kleen, Åsa Beckman, Stina Jofs med flera. Önskar så att jag kunde skriva som dom. Och kanske är ett första steg att börja studera mer hur de gör.

Läst: Fick en fin nyutgåva av Selma Lagerlöfs ”Kristuslegender”, så den har jag börjat läsa. Skäms för att erkänna det, men det är min första bok jag läser av Selma.

Sett: Jag började kolla på dokumentären om alternativhögern i Sverige, men blev så mörkrädd att jag fick stänga av. Kan inte fatta att det här händer på riktigt, att livs levande människor står och pratar öppet om den ariska rasens överlägsenhet. Blä!

Var därför tvungen att kolla på något mer upplyftande, så slog i stället på ”Kalle och Britas sex liv” där paret Zackari Wahlström provar på alternativa levnadsformen. När jag tittade besökte de ett kollektiv i Falun. Jag gillar kollektiv i tanken, framför allt  värderingar av enkelhet, gemenskap och solidaritet, men skulle nog inte själv klara att bo så. Mitt behov av att vara ensam är allt för stort. Och dessutom är jag ingen bra kollektiv-kompis. Sämst på att städa, diska och laga mat.

Vecka 36 – skrattfest och bokfest

Den här veckans höjdpunkt var en spelkväll hemma hos en vän. Det är så befriande att under en hel kväll få gapskratta. Inga samtal om det allvarliga politiska läget, klimathoten eller något som tynger. En slags skrattventil, en liten verklighetsflykt. Spelet vi spelade var ”Med andra ord” och det stod klart att jag inte är så språkbegåvad som jag kanske trott…

Läst: Mycket av min lästid går till förberedelser inför intervjuer med författare. Just nu läser jag ”Himlen måste sakna en ängel” av Linn Maria Wågberg. Den är en sann berättelse om hennes son Leo som mirakulöst överlever efter en kanotolycka där han legat nedkyld med hjärtstillestånd i flera timmar. Väldigt gripande!

En annan bok jag läser inför en författarintervju är ”Slutet” av Mats Strandberg (Cirkeln-trilogin). Det är också gripande, fast på ett annat sätt. I den får vi följa två tonåringar fyra veckor innan en komet kommer krascha in i jorden och förinta allt liv. Alla vet om detta och frågan är: Hur agerar man med den vetskapen?

Om ni förresten vill veta mer om vad jag läser och vad jag tycker om olika böcker och så, kan ni börja följa mitt bokkonto på Instagram, heter @bokfest där.

Sett: Filmen ”Gräns” på bio. Sveriges Oscarsbidrag som fått pris i Cannes och idel hyllningar. Jag är dock tveksam. Filmen, som är en blandning mellan skräck, sfi fi och socialrealism handlar om en tulltjänstekvinnan Tina som tror att hon är människa men som när hon möter ett annat troll och bli kär, inser sanningen om sig själv. Filmen är helt klart sevärd och Eva Melander gör en enastående skådespelarinsats, men ändå var nog filmen lite för underlig och motbjudande för min smak. Allt för många scener skapade en krypande äckel-känsla.

Vecka 35 – Moberg och Khemiri


Det är fredag och jag kommer precis från ett frukostsamtal med Jonas Hassen Khemiri med anledning av hans nya bok ”Pappaklausulen”. Det handlar, väldigt förenklat, om föräldraskap. Om en frånvarande pappa och en son som själv blir pappa och slits mellan kärleken till barnen och instinkten att fly.

Jonas Hassen Khemiri är fenomenal på att formulera sig, både i tal och skrift. Han för intelligenta resonemang men lyckas uttrycka dem på ett sätt så att de är lätta att ta till sig, lätta att förstå. Morgonens samtal kretsade kring att egentligen vilja skriva en helt annan roman, men att det var ”Pappaklausel” som kom, om fantasins skyddande kraft och om hur lång en frånvarande pappas skugga egentligen är.

Samtalet väckte många frågor kring föräldraskap, självupptagenhet och skuld. Kommer förmodligen skriva en längre text om det framöver.

Läst: På min födelsedag hade jag kvalitetsstund på ett café med Vilhelms Moberg ”Din stund på jorden” som enda sällskap. Fastnade för språket och berättelsen från första sidan. Boken handlar om Albert, en svensk emigrant som bott hela sitt vuxna liv i USA, men med ständig hemlängtan till Småland. I slutet av sitt liv tänker han på brodern som bara fick leva tills han var 19 år och på sig själv och hur han egentligen förvaltat det som blev hans liv.

Träffat: Den senaste tiden har jag träffat så många intressanta människor i jobbet. Här kan du läsa min intervju med Jonas Gardell, Ulrik Munther och Anna Lindman till exempel.

Vecka 34 – födelsedagsfirande och Jonas Gardell

I imorgon är det min födelsedag, den 31:a i ordningen. Känns ju surrealistiskt att jag fyller så många år. Känner mig fortfarande som en tonåring. Eller det är inte helt sant. Ofta känner jag mig vuxen. Men ofta blir jag också misstagen för att vara mycket yngre än vad jag är. Speciellt i jobbet när jag ska intervjua folk. Till exempel härom veckan, ”When I was your age, around 22…”

Och när jag la upp en bild på mig själv som 16-åring på instagram trodde en kollega på riktigt att den var nytagen, men att jag hade bytt stil.

Det blir inget stort firande till minne av min födelse, men ska försöka göra min favoritsyssla i alla fall: Gå till ett café med en bok som enda sällskap.

Annars har jag haft en rolig vecka. Intervjuade Jonas Gardell och det var en upplevelse. Kändes dock inte som en intervju, mer som att han hade en liten föreställning för bara mig. Han sjöng och dansade och läste upp stycken från sin bok och skrattade och fällde en tår och berättade roliga anekdoter. Återstår att se hur jag ska få ihop det till ett sammanhållet reportage…

Och så veckans lista, som den här veckan utgår. Har inte hunnit läsa en enda rad. Inte sett några tv-program och inte lyssnat något på radio. Jobb och inskolning för hela slanten. Bättring nästa vecka.

Kram!