Vecka 4 – Klassiker och amatörer

Det är kul med livsförändringar, men de tar också mycket energi. Som flytt och bostadsköp och sånna saker. Jag försöker att inte förlora mig helt i det och påminna mig om vad som är det viktigaste. Som relationer, reflektion och rekreation till exempel.

Läst: ”Kallocain” av Karin Boye

Har utmanat mig själv att läsa fler klassiker och Karin Boye blev först ut. Boken är en skrämmande och psykologiskt intressant dystopi om Världsstaten där medborgarnas steg noggrannt övervakas och Leo Kall uppfinner en drog som gör att de ocensurerat berättar om sina innersta tankar och känslor. Boye skriver levande och klart och boken har många lager som manar till eftertanke. Rekommenderas!

Sett: Amatörer

Gabriela Pichler som gjorde succén ”Äta sova dö” lanserade i januari förra året ”Amatörer” som hon skrivit manus till tillsammans med Jonas Hassen Khemiri. Av den anledningen förväntade jag mig också att filmen skulle vara något utöver det vanliga, men blev faktiskt besviken. Visserligen ett fint porträtt av en landsbygdsord och viljan att bli sedd, men jag tyckte inte filmen nådda ända fram.

En behållning med filmen var ändå skådespelaren Fredrik Dahl (en amatör på riktigt, till vardags näringslivsstrateg i Svenljunga kommun) som gjorde en fantastisk insats som nu är nominerad till Guldbagge för bästa manliga huvudroll (en gala jag för övrigt ska gå på, på måndag)

Hört: ”Kärlekens Antarktis” av Sara Stridsberg

Jag fick en prova-på-period på Bookbeat och har därför börjat lyssna på ljudböcker. Den här veckan har jag lyssnat på ”Kärlekens Antarktis” av Sara Stridsberg.

Sedan innan visste jag att jag gillar Stridsbergs suggestiva språk och här fastnade jag också för den annorlunda berättelsen. Boken handlar om en kvinna som beställer sitt eget mord och sedan berättar om sitt liv från andra sidan döden. Ett grepp som fungerar förvånande bra och ger hela berättelsen intensitet.

Trots att samma händelse (dödsögonblicket) berättas om och om igen, blir det aldrig tråkigt, vilket blir ett bevis för Stridsbergs språkliga och berättartekniska färdighet. Dessutom gillar jag hur hon, till skillnad från många samtida författare, går bortom sig själv och skriver om något som i alla fall utifrån verkar ligga långt från henne. Det handlar om utsatthet, drogmissbruk och fosterhemsplacerade barn. Mycket förvånande att denna inte fick någon Augustprisnominering.

Vecka 2 – självförglömmelse och tyst retreat

Nytt år. Vanligtvis inleder jag året med reflektion över det som varit och sätter löften inför det nya. Men i år har jag sammanfattat allt i ett ledord: Självförglömmelse.

Självförglömmelse handlar inte om att se ner på sig själv och inte tro att man är något värd. Men det handlar om att bli fri från sin självupptagenhet, fri från viljan att imponera, hävda eller försvara sig. Inte känna att man behöver framstå som bättre än man är.

När jag mår som bäst är jag så uppslukad i stunden att jag glömmer mig själv, när jag inte tänker inte på hur jag ser ut eller på hur jag framstår. Och kanske kan jag få fler sådana stunder om jag övar mig i självförglömmelse. Hoppas!

Så till veckans lista. Har inlett 2019 med att läsa ett helt gäng bra böcker. Vill framför allt tipsa om två:

Läst: ”Nuckan” av Malin Lindroth

Genom att dela sin berättelse om ofrivillig ensamhet vill Malin Lindroth reclaima det nedsmutsade ordet ”nucka”, frigöra sig från skammen och visa på ett liv utanför tvåsamhetsnormen. Det är sårbart och smärtsamt, vackert och hoppfullt. Lindroth skriver poetiskt och precist, vilket gör den lilla skriften till en stor läsupplevelse som skakar om och ger nya perspektiv

”Comedy Queen” av Jenny Jägerfeld

Ungdomsbok om 12-åriga Sasha, vars mamma tagit livet av sig. Eftersom mamman fick människor att gråta bestämmer Sasha sig för det motsatta. Hon ska bli Comedy Queen och få folk att skratta.

Den här boken är briljant – intelligent skriven, väldigt sorglig och rolig på samma gång. Väl värd sin nominering till Augustpriset.

Hört: You say med Lauren Daigle

Och sedan har jag upptäckt en ny artist: Lauren Daigle. Älskar hennes röst. Och texten i den här låten. 

Det var allt för nu. Imorgon åker jag på tyst retreat, den första i mitt liv. I fem dagar ska jag inte säga ett enda ord. Ingen mobil, ingen dator. Ser med spänning fram emot vad som kommer att väckas i mitt inre.

Vecka 51 – Strålande jul

Nu har jag semester, för första gången på ett år. Okej, jag hade två veckor i somras, men då var jag ostrategisk och ordnade ett läger mitt under den tiden. Nu ser jag fram emot att få vila. Och läsa. Var på bibblan och lånade Comedy Queen av Jenny Jägerfeld, Vegetarianen av Han Kang, Rosa Luxemburg av Nina Björk och Nordisk fauna av Andrea Lundgren.

Semester innebär också att jag loggar ut från sociala medier. Är tillbaka den 7 januari.

Jag avslutade min jobbhöst med att häva ur mig flera tyckartexter, bland annat en om självupptagenheten i The Bachelor och en om att jag inte ger några julklappar till min dotter. 

Om ni vill läsa något mer nyanserat vill jag tipsa om intervjun med Ylva Eggehorn. En sån klok och varm kvinna! Hon säger idel bra saker.

God jul!

Vecka 49 – gräsänka och sjukling

Christoffer är på tyst retreat den här veckan och därmed onåbar. Förutom att jag förstås saknar honom märker jag hur många hushållssysslor som inte blir gjorda när inte han är här. När jag står för markservicen blir det fiskpinnar hela veckan och en mycket smutsigare hemmiljö. Ibland argumenterar jag inför Christoffer om att han borde sänka ambitionsnivån när det gäller städning. Men nu börjar jag ändra uppfattning. Det är inte trevligt att bo bland tvätt och disk…

Förutom att jag har bott i en röra den här veckan har jag också varit sjuk. Vilket kul inlägg det här börjar bli, eller hur?

Nej, jag ska skärpa mig. Här kommer i stället mina tips från veckan som har gått.

Läst: Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

Vid 54-års ålder debuterar Karin Smirnoff som författare. Hennes debut ”Jag for ner till bror” hann knappt komma ut förrän det stod klart att den var nominerad till Augustpriset. Nu har jag läst. Om Jana som återvänder till byn Smalånger för att ta hand om sin alkoholiserade bror. Hon blir kvar lite längre än väntat, inleder ett trassligt förhållande och upptäcker familjehemligheter. Stundtals är romanen brutal och innehåller såväl missbruk som mord och incest. Men ändå är historien berättad så pass vardagligt att jag snarare tolkar händelserna som ordinära. Vilket ju är märkligt. Därför blir jag inte riktigt klok på vad det är för sorts roman. Men jag gillar den! Både karaktärerna och handlingen stannar kvar hos en långt efter sista sidan är läst. Det om något är ju ett gott betyg.

Skrivit: Om Gun-Britt Sundström

För tio år sedan läste jag kultromanen ”Maken” och älskade den. Därför såg jag mycket fram emot att träffa författaren Gun-Britt Sundström. Och hon var så härlig. Lite mjuk och kärv på samma gång. Här kan ni läsa vad vi pratade om. 

Och sedan tycker jag att ni ska läsa mitt reportage om Linda Rea. Inte för att jag har skrivit så himla bra, men för att Lindas berättelse är så stark. Hon är sån kämpe. Hennes två senaste år har varit helvetiska. Hon har förlorat ett barn, behandlats för cancer och tvingats vara ifrån sin man.

Vecka 48 – sekter och sexualitet

Hej från sjukstugan! Här har det varit magsjuka och dunderförkylning och ögoninflammation hela veckan lång. Därmed har jag inte så mycket spännande att dela med mig av. Men här får ni en lista på vad jag läst, sett och hört sedan sist.

Läst: ”Fri att tjäna – ledarskap i Jesu efterföljd” av Magnus Malm

Magnus Malm är en av Sveriges skarpaste teologer om ni frågar mig. Ofta riktar han kritik mot kyrkan, men visar också alltid på en konstruktiv väg framåt. I nya boken ”Fri att tjäna” ger han värdefull och handfast vägledning för alla som har ett ledaruppdrag i en församling. Framför allt hjälper han läsaren att söka sig till Jesus, att reflektera och att tänka kristet. Och det tror jag är precis vad kyrkan behöver.

Sett: Dokumentären ”Jonestown: Självmordssekten” på SVT

Sektliknande miljöer har alltid både skrämt och fascinerat mig. Den här dokumentären handlar om Jim Jones som 1978 fick 900 medlemmar i sekten ”Folkets tempel” att begå kollektivt självmord i Guyana. Att se hur Jones förvred kristen tro och utnyttjade sin ledarposition för att skapa blind lydnad hos sina anhängare är fruktansvärt sorgligt. Kanske kan dokumentären också lära oss något om vilka varningssignaler vi ska vara uppmärksamma på, oavsett vilken religiös miljö det gäller.

Hört: En varg söker sin pod

Serietecknaren Liv Strömquist och författaren Caroline Ringskog Ferrada-Noli har gjort succé med sin podcast ”En varg söker sin pod”. Jag fastnade för avsnittet som heter ”Det frigörande parförhållandet” och förvånades över hur de två feministikonerna närmast lät frikyrkliga när de pratade om att den fria sexualiteten och ifrågasättandet av tvåsamheten inte enbart varit av godo. I själva verket längtar många kvinnor efter att få känna sig älskade och sedda, efter att vara någons, menade de. Amen på det!

Vecka 47 – Förebilder och ljudbokspremiär

Hur mycket jag än älskar mitt arbete är ett av mina bästa beslut att jobba 80 procent i stället för 100. Att varje vecka ha en ledig fredag är underbart. Tycker ingen borde jobba mer än 80 procent egentligen. Livet blir bättre med större tidsmarginaler.

Det här har varit en rolig jobbvecka. Jag har träffat två förebilder. Först fikade jag med författaren Gun-Britt Sundström (hon som skrev ”Maken” och som numera sitter i kommittén och ska välja nästa Nobelpristagare). Vi pratade om skrivande, religiös uppväxt och bibelöversättning och hade det trevligt. Kände att vi hade mycket gemensamt.

Dagen därpå tog jag tåget till Vårgårda för att hälsa på författaren och teologen Magnus Malm. Älskar att komma hem till människor och få en inblick i deras liv. Magnus Malm är också en förebild för mig. Jag skulle nästan kalla honom svensk kristenhets viktigaste röst. Alltid skarp, aldrig rädd för att gå mot strömmen.

Läst: Lina Mattebo om hur det fortfarande verkar vara okej att skratta åt troende. 

Och Magnus Malms nya bok ”Fri att tjäna” om ledarskap. Rekommenderas till alla som har någon slags ledarposition i kyrkan.

Hört: Har fått två månader gratis på BookBeat och tänker att jag ska trotsa min skepsis och ge ljudböcker en chans. Har börjat med ALMA-pristagaren Jaqueline Woodson ”Another Brooklyn” som vi läser i min bokklubb.

Träffat: DN:s kulturchef Björn Wiman som säger idel smarta saker om klimatkrisen. Och så pratar han om sitt stora skidintresse och berättar att han gärna skulle vilja tro på Gud.

Vecka 45 – glesbygd och demisexualitet

Jag är på resande fot. Åker runt på den värmländska novembergrå glesbygden, pratar med konvertiter och intervjuar eldsjälar, dricker kaffe i ett litet baptistkapell och bjuds på iransk mat i en trång lägenhet. Och njuter! Älskar att ha en anledning att träffa okända, spännande människor och sedan få berätta deras historia. Tänker att jag vill göra detta för alltid.

Läst: De kommande veckorna ska jag intervjua fyra författare så nu läser jag in mig på deras nyutgivna verk. Bland annat Björn Wimans krönikersamling om klimatet och Ylva Eggerhorns ”Natt och dag”. Rekommenderar båda.

Sett: Filmen Korparna. Guldbaggenominerad film efter Augustprisad bok. Reine Brynolfsson är suverän i sin gestaltning av den tystlåtna och passivt aggressiva bonden Agne som stretar på på gården. Fotot över de karga åkrarna är otroligt vackert (märks att regissören Jens Assur främst är fotograf) men handlingen flyter fram lite för saktmodigt för att drabba mig.

Skrivit: Om Youtubestjärnan Misslisibell som har en halv miljon följare men saknar vänner och om min egen demisexualitet. 

Vecka 43 – skrivliv och ungkarlar

Läst: Skrivliv av Gun-Britt Sundström

Gun-Britt Sundström är kanske mest känd för sin relationsroman ”Maken” (som jag älskade) men hon har skrivit fler böcker än så. Och nu har hon gett ut sina dagböcker om livet och skrivandet mellan första boken och första barnet. Det är en fröjd att läsa.

Sundström är nostalgiker precis som jag och därför får hon mig att minnas massa betydelsefulla, men på ytan obetydliga, händelser från mina gymnasieår och studenttid. Som när jag sprang upp och ner för trapporna på S:t Eskil med kristna skolgruppen-affischer, upprymd av mitt eget engagemang. Eller när jag bodde på Waldenströmska i Uppsala och köpte de billigaste Ikea-gardiner jag kunde hitta. De var blankrosa och gjorde i satin. Extremt fula. Sedan satt jag i det rummet och läste politisk teori och kände mig smart.

När jag läser ”Skrivliv” blir jag också avundsjuk. Sundström uttrycker sig så lätt och levande. Kommer jag någonsin att kunna skriva så? Jag börjar tvivla på att mitt intellekt är tillräckligt för att utvecklas. Först kommer ju tanken, sedan språket. Och det dunkelt skrivna och det dunkelt tänkta. Men hur utvecklas man i sitt tänkande?

Jag läser böcker så gott jag kan, men kanske saknar jag den djupare reflektionen. När jag läser om Sundströms uppriktiga, och inte alls pretentiösa, bildningsiver blir jag sugen på att börja plugga på universitetet igen. Alternativ starta en studiecirkel. Men vem har tid för sånt? Under studentåren fortbildade vi oss själva i allt möjligt. Miljö och utvecklingsstudier, bistånd och kristen tro. Men varför har utvecklingen stannat?

Jaja, med den här långa utläggningen vill jag tipsa om att läsa ”Skrivliv”. Den är väldigt inspirerande, utan att ha ambitionen att vara det.

Sett: The Bachelor

När jag var hemma och trött en dag kollade jag på the Bachelor, ni vet programmet när en snygg kille ska dejta 23 tjejer som bor i samma hus och som skapar massa drama. Han hånglar med varenda en, men de känner sig ändå speciella. Egentligen tycker jag att programmet är förödmjukande, men det är lite som ett gift. Förra säsongen kollade jag hela och kunde inte ens slita mig från de uppföljande samtalen i ”tjejerna avslöjar allt”.

Med tanke på vad jag skrev ovan om att ha tid för studiecirklar och sånt kanske inte det bästa jag kan göra av min tid att kolla på the Bachelor?

Hört: Seinabo Seys nya

Så bra! Speciellt ”I see the good in you, do you see it toooo?”

Vecka 42 – lydnad och dejting

 

Hej!

Nu går vi pang på veckans lista.

Läst: Roland Paulsens ”Vi bara lyder”

Utifrån sin sociologiska studie om Sveriges minst omtyckta myndighet – Arbetsförmedlingen har Roland Paulsen skrivit ”Vi bara lyder”. Det kanske kan låta torrt, men med Paulsens humor, skärpa och levande språk blir det allt annat än det. Paulsen intervjuar handläggare, lyssnar på samtal i mötesrum och går på jobbcoachträffar och blottlägger meningslösheten som präglar vår tids arbetsmarknadsåtgärder. Han går till och med längre än så och ifrågasätter hela arbetslinjen och lönarbetets nödvändighet.

Förra året träffade jag Roland Paulsen på Bjärka Säbys höstmöte och blev så inspirerad. På sitt sävliga dalmål kritiserade han kapitalismen utan att låta så där aggressiv som många andra som delar hans åsikter har en tendens att göra. Och så visionerade han om ett annat typ av samhälle. Ett samhälle där vi insett att produktiviteten har fördubblats de senaste decennierna och att vi därför inte behöver arbeta lika hårt som vi gör. Ett samhälle som värderar annat än lönearbete. Vore inte det fantastiskt?!

Sett: Första dejten

Mitt favoritprogram är tillbaka. Av alla dejtingprogram är detta det bästa. Kanske för att karaktärerna är lagom knasiga och att mötena blir genuina. Det blir inte krystat som i typ Bonde söker fru när deltagarna blir regisserade att efter att ha mötts i fem minuter ställer frågan ”Jaha, är du villig att flytta in på gården” eller ”Hur många barn vill du ha?”. På första dejten blir samtalen lite mer naturliga. Förutom att det är roligt att se om det blir någon kärlek är programmet också en studie i samtalskonst.

Träffat: Salem Yohannes

Statsvetaren och föreläsaren Salem Yohannes som sa många kloka saker om kampen mot rasism.

Vecka 41 – Indien och lyckojakt

Life of life. Så känner jag ibland. Det är så mycket med det jordiska. Det praktiska, som ska fixas och trixas. Jag försöker göra vardagen enklare för mig genom sätta upp saker som jag INTE behöver göra. Till exempel:

  • Inte sminka mig
  • Inte köpa nya kläder
  • Inte kolla på tv-serier
  • Inte hänga med i trender

Där slipper jag i alla fall fyra saker som kan bli kravfyllda.

Nu till veckans lista. Och direkt kommer ni märka att jag är en hycklare. För jag har inte alls slutat kolla på tv-serier. Den här veckan har jag kollat på två stycken.

Sett: SVT-programmet ”Världens sämsta indier”

David Batra vill bevisa för sin indiske pappa att han visst klarar av att bo i Indien under fem veckor. Till sin hjälp har han SVT-korren Malin Mendels som ger honom olika indien-relaterade uppdrag. Jag var lite skeptisk till upplägget först, tänkte att det kan bli stereotypt och fördomsfullt, men som vanligt när Karin af Klintberg producerar något är det tonsäkert och infotainment av bästa sort. ”Världen sämsta indier” är oavbrutet underhållande. Och så lär man sig massor om Indien.

Sett nr 2: SVT-programmet ”Kan Little Jinder välja glädje?”

Little Jinder kämpar som så många andra med psykisk ohälsa och meningslöshetskänslor. I det här programmet vill hon prova på saker som kan få henne att bli lycklig. Den korta programtiden ger bara utrymme för henne att testa skrattyoga, tälta i skogen samt få förbön av gangsterrappare som blev frälst, Sebastian Stakset, så, så värst många slutsatser kan hon inte dra. Men det var ändå intressant att se henne prata tro med Stakset. Han har blivit väckelsepredikant big time.