Vecka 7 – gravidhormoner och ”I love Dick”

Life oh life, oh liiife, oh life. Så känner jag när det blir lite mycket i livet. Som nu. Känns dock som att jag har tjatat om långdragna bostadsförsäljningar, livsval, renoveringar, flytt och sjukdom så jag ska inte besvära er med det. Tror också att mina gravidhormoner spelar in och gör mig extra känslosam.

Men all denna praktiska hysteri har gjort att jag inte hunnit läsa särskilt mycket den här veckan. Har påbörjat ”I love Dick” och ”Biskop Lewi Pethrus”. Diametralt olika, men gillar hittills båda.

När det gäller saker jag sett och hört är det noll på båda. Kanske borde ta bort de kategorierna från den här listan? Jag inser att jag ju nästan bara läser.

Kan i alla fall tipsa om tre författare jag träffat och skrivit om på sista tiden. Augustprisnominerade Karin Smirnoff och jag pratade om att tro inte längre är töntstämplad, jag och Annika Spalde om att ha en munk inom sig och jag och Anna Ardin om hur kyrkan kan bli en politisk och profetisk röst. 

Vecka 6 – husmoder och knark

Läst: ”Sörja för de sina” av Kristina Sandberg

Andra delen av trilogin om hemmafrun Maj. Utspelar sig i Örnsköldsvik efter Andra världskrigets slut. Maj har två barn och kämpar fortfarande med hemmets plikter och omgivningens förväntningar.

Jag tyckte mycket om denna. Sandberg tecknar ett bortglömt stycke kvinnohistoria – det som främst utspelar sig i köket – och det i sig blir ett slags upprättelse för alla (många gånger ofrivilliga) husmödrar. Dessutom är Sandbergs språk levande och lätt och berättelsen blir aldrig långtråkigt trots att den nästan helt saknar dramatik.

Sett: Filmen ”Beautiful Boy”

Gå genast och se denna. Drabbande drama, baserat på en verklig historia, om pappan David som kämpar för att hjälpa sin son Nic ut ur drogmissbruk. Om maktlöshet, lojalitet och utsatthet. Så starkt. Timothée Chalamet gör en MAKALÖS rollprestation.

Hört: Lauren Daigle

Har tipsat om henne tidigare och helt hakat upp mig, så jag lyssnar fortfarande bara på hennes senaste album.

Vecka 5 – gala och känslomässig intensitet

Hejdå januari. Du var så känslomässigt intensiv att jag känner mig helt matt. Önskar mig en lugnare februari.

Men med det sagt var januari inte bara dålig. Till exempel läste jag många bra böcker (13 böcker totalt den månaden – måste var personligt rekord) och gick på Guldbaggegalan.

Jag har alltid gillat galor och när jag var yngre anordnade jag egna så fort jag fick chansen. Efter att jag förra året övertygat min redaktör att det absolut var relevant för tidningen Dagen att bevaka Guldbaggegalan, fick jag pressackreditering och stod sedan på röda mattan, helt utan journalistisk erfarenhet och lite för starstruck för att åtminstone låtsas vara professionell.

Men tänk vad som kan hända på ett år. I år kände jag mig inte alls bortkommen. Tänkte: Klart tidningen Dagen ska vara här. Och sedan blev det fullträff. Jublade högt i pressrummet när Joakim Sällquist fick pris för bästa manliga huvudroll (ok, all proffessionalitet kanske jag inte har jobbat upp än, det är inte legio som journalist att så tydligt visa sina egna preferenser). Han har nämligen tidigare berättat för oss om sin omvändelse – från kriminell till kristen. Min nyhetsvinkel var med andra ord redan klar. Och när han dessutom tackade Gud från scenen. Här kan ni läsa artikeln. 

Läst: Johan Hiltons krönika om mindfulness

Skrattade högt när jag läste denna. Så rapp och rolig och mitt i prick. Hela självhjälpstrenden är egentligen kontraproduktiv tror jag. Genom att hela tiden tolka allting i jag-upplevelse tenderar vi att spä på vår självupptagenhet. Och den tror jag ingen mår bra av.

Sett: Filmen Goliat

Jag visste på förhand att jag skulle gilla denna. Ett socialrealistiskt svenskt familjedrama, gjord av geniet Peter Grönlund, som tidigare gjort fantastiska Tjuvheder.  Han rollbesätter alltid sina filmer med amatörer, vilket är ett särskilt lyckat koncept när filmerna handlar om kriminalitet och en undre värld. I Goliat gestaltar Joakim Sällquist och Sebastian Ljungbladh en far-son relation som är öm och komplicerad på samma gång. Grönlund är en fantastisk berättare och låter människor och samhället vara precis så komplexa som de är.

Vecka 4 – Klassiker och amatörer

Det är kul med livsförändringar, men de tar också mycket energi. Som flytt och bostadsköp och sånna saker. Jag försöker att inte förlora mig helt i det och påminna mig om vad som är det viktigaste. Som relationer, reflektion och rekreation till exempel.

Läst: ”Kallocain” av Karin Boye

Har utmanat mig själv att läsa fler klassiker och Karin Boye blev först ut. Boken är en skrämmande och psykologiskt intressant dystopi om Världsstaten där medborgarnas steg noggrannt övervakas och Leo Kall uppfinner en drog som gör att de ocensurerat berättar om sina innersta tankar och känslor. Boye skriver levande och klart och boken har många lager som manar till eftertanke. Rekommenderas!

Sett: Amatörer

Gabriela Pichler som gjorde succén ”Äta sova dö” lanserade i januari förra året ”Amatörer” som hon skrivit manus till tillsammans med Jonas Hassen Khemiri. Av den anledningen förväntade jag mig också att filmen skulle vara något utöver det vanliga, men blev faktiskt besviken. Visserligen ett fint porträtt av en landsbygdsord och viljan att bli sedd, men jag tyckte inte filmen nådda ända fram.

En behållning med filmen var ändå skådespelaren Fredrik Dahl (en amatör på riktigt, till vardags näringslivsstrateg i Svenljunga kommun) som gjorde en fantastisk insats som nu är nominerad till Guldbagge för bästa manliga huvudroll (en gala jag för övrigt ska gå på, på måndag)

Hört: ”Kärlekens Antarktis” av Sara Stridsberg

Jag fick en prova-på-period på Bookbeat och har därför börjat lyssna på ljudböcker. Den här veckan har jag lyssnat på ”Kärlekens Antarktis” av Sara Stridsberg.

Sedan innan visste jag att jag gillar Stridsbergs suggestiva språk och här fastnade jag också för den annorlunda berättelsen. Boken handlar om en kvinna som beställer sitt eget mord och sedan berättar om sitt liv från andra sidan döden. Ett grepp som fungerar förvånande bra och ger hela berättelsen intensitet.

Trots att samma händelse (dödsögonblicket) berättas om och om igen, blir det aldrig tråkigt, vilket blir ett bevis för Stridsbergs språkliga och berättartekniska färdighet. Dessutom gillar jag hur hon, till skillnad från många samtida författare, går bortom sig själv och skriver om något som i alla fall utifrån verkar ligga långt från henne. Det handlar om utsatthet, drogmissbruk och fosterhemsplacerade barn. Mycket förvånande att denna inte fick någon Augustprisnominering.

Vecka 2 – självförglömmelse och tyst retreat

Nytt år. Vanligtvis inleder jag året med reflektion över det som varit och sätter löften inför det nya. Men i år har jag sammanfattat allt i ett ledord: Självförglömmelse.

Självförglömmelse handlar inte om att se ner på sig själv och inte tro att man är något värd. Men det handlar om att bli fri från sin självupptagenhet, fri från viljan att imponera, hävda eller försvara sig. Inte känna att man behöver framstå som bättre än man är.

När jag mår som bäst är jag så uppslukad i stunden att jag glömmer mig själv, när jag inte tänker inte på hur jag ser ut eller på hur jag framstår. Och kanske kan jag få fler sådana stunder om jag övar mig i självförglömmelse. Hoppas!

Så till veckans lista. Har inlett 2019 med att läsa ett helt gäng bra böcker. Vill framför allt tipsa om två:

Läst: ”Nuckan” av Malin Lindroth

Genom att dela sin berättelse om ofrivillig ensamhet vill Malin Lindroth reclaima det nedsmutsade ordet ”nucka”, frigöra sig från skammen och visa på ett liv utanför tvåsamhetsnormen. Det är sårbart och smärtsamt, vackert och hoppfullt. Lindroth skriver poetiskt och precist, vilket gör den lilla skriften till en stor läsupplevelse som skakar om och ger nya perspektiv

”Comedy Queen” av Jenny Jägerfeld

Ungdomsbok om 12-åriga Sasha, vars mamma tagit livet av sig. Eftersom mamman fick människor att gråta bestämmer Sasha sig för det motsatta. Hon ska bli Comedy Queen och få folk att skratta.

Den här boken är briljant – intelligent skriven, väldigt sorglig och rolig på samma gång. Väl värd sin nominering till Augustpriset.

Hört: You say med Lauren Daigle

Och sedan har jag upptäckt en ny artist: Lauren Daigle. Älskar hennes röst. Och texten i den här låten. 

Det var allt för nu. Imorgon åker jag på tyst retreat, den första i mitt liv. I fem dagar ska jag inte säga ett enda ord. Ingen mobil, ingen dator. Ser med spänning fram emot vad som kommer att väckas i mitt inre.

Vecka 51 – Strålande jul

Nu har jag semester, för första gången på ett år. Okej, jag hade två veckor i somras, men då var jag ostrategisk och ordnade ett läger mitt under den tiden. Nu ser jag fram emot att få vila. Och läsa. Var på bibblan och lånade Comedy Queen av Jenny Jägerfeld, Vegetarianen av Han Kang, Rosa Luxemburg av Nina Björk och Nordisk fauna av Andrea Lundgren.

Semester innebär också att jag loggar ut från sociala medier. Är tillbaka den 7 januari.

Jag avslutade min jobbhöst med att häva ur mig flera tyckartexter, bland annat en om självupptagenheten i The Bachelor och en om att jag inte ger några julklappar till min dotter. 

Om ni vill läsa något mer nyanserat vill jag tipsa om intervjun med Ylva Eggehorn. En sån klok och varm kvinna! Hon säger idel bra saker.

God jul!

Vecka 49 – gräsänka och sjukling

Christoffer är på tyst retreat den här veckan och därmed onåbar. Förutom att jag förstås saknar honom märker jag hur många hushållssysslor som inte blir gjorda när inte han är här. När jag står för markservicen blir det fiskpinnar hela veckan och en mycket smutsigare hemmiljö. Ibland argumenterar jag inför Christoffer om att han borde sänka ambitionsnivån när det gäller städning. Men nu börjar jag ändra uppfattning. Det är inte trevligt att bo bland tvätt och disk…

Förutom att jag har bott i en röra den här veckan har jag också varit sjuk. Vilket kul inlägg det här börjar bli, eller hur?

Nej, jag ska skärpa mig. Här kommer i stället mina tips från veckan som har gått.

Läst: Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

Vid 54-års ålder debuterar Karin Smirnoff som författare. Hennes debut ”Jag for ner till bror” hann knappt komma ut förrän det stod klart att den var nominerad till Augustpriset. Nu har jag läst. Om Jana som återvänder till byn Smalånger för att ta hand om sin alkoholiserade bror. Hon blir kvar lite längre än väntat, inleder ett trassligt förhållande och upptäcker familjehemligheter. Stundtals är romanen brutal och innehåller såväl missbruk som mord och incest. Men ändå är historien berättad så pass vardagligt att jag snarare tolkar händelserna som ordinära. Vilket ju är märkligt. Därför blir jag inte riktigt klok på vad det är för sorts roman. Men jag gillar den! Både karaktärerna och handlingen stannar kvar hos en långt efter sista sidan är läst. Det om något är ju ett gott betyg.

Skrivit: Om Gun-Britt Sundström

För tio år sedan läste jag kultromanen ”Maken” och älskade den. Därför såg jag mycket fram emot att träffa författaren Gun-Britt Sundström. Och hon var så härlig. Lite mjuk och kärv på samma gång. Här kan ni läsa vad vi pratade om. 

Och sedan tycker jag att ni ska läsa mitt reportage om Linda Rea. Inte för att jag har skrivit så himla bra, men för att Lindas berättelse är så stark. Hon är sån kämpe. Hennes två senaste år har varit helvetiska. Hon har förlorat ett barn, behandlats för cancer och tvingats vara ifrån sin man.

Vecka 48 – sekter och sexualitet

Hej från sjukstugan! Här har det varit magsjuka och dunderförkylning och ögoninflammation hela veckan lång. Därmed har jag inte så mycket spännande att dela med mig av. Men här får ni en lista på vad jag läst, sett och hört sedan sist.

Läst: ”Fri att tjäna – ledarskap i Jesu efterföljd” av Magnus Malm

Magnus Malm är en av Sveriges skarpaste teologer om ni frågar mig. Ofta riktar han kritik mot kyrkan, men visar också alltid på en konstruktiv väg framåt. I nya boken ”Fri att tjäna” ger han värdefull och handfast vägledning för alla som har ett ledaruppdrag i en församling. Framför allt hjälper han läsaren att söka sig till Jesus, att reflektera och att tänka kristet. Och det tror jag är precis vad kyrkan behöver.

Sett: Dokumentären ”Jonestown: Självmordssekten” på SVT

Sektliknande miljöer har alltid både skrämt och fascinerat mig. Den här dokumentären handlar om Jim Jones som 1978 fick 900 medlemmar i sekten ”Folkets tempel” att begå kollektivt självmord i Guyana. Att se hur Jones förvred kristen tro och utnyttjade sin ledarposition för att skapa blind lydnad hos sina anhängare är fruktansvärt sorgligt. Kanske kan dokumentären också lära oss något om vilka varningssignaler vi ska vara uppmärksamma på, oavsett vilken religiös miljö det gäller.

Hört: En varg söker sin pod

Serietecknaren Liv Strömquist och författaren Caroline Ringskog Ferrada-Noli har gjort succé med sin podcast ”En varg söker sin pod”. Jag fastnade för avsnittet som heter ”Det frigörande parförhållandet” och förvånades över hur de två feministikonerna närmast lät frikyrkliga när de pratade om att den fria sexualiteten och ifrågasättandet av tvåsamheten inte enbart varit av godo. I själva verket längtar många kvinnor efter att få känna sig älskade och sedda, efter att vara någons, menade de. Amen på det!

Vecka 47 – Förebilder och ljudbokspremiär

Hur mycket jag än älskar mitt arbete är ett av mina bästa beslut att jobba 80 procent i stället för 100. Att varje vecka ha en ledig fredag är underbart. Tycker ingen borde jobba mer än 80 procent egentligen. Livet blir bättre med större tidsmarginaler.

Det här har varit en rolig jobbvecka. Jag har träffat två förebilder. Först fikade jag med författaren Gun-Britt Sundström (hon som skrev ”Maken” och som numera sitter i kommittén och ska välja nästa Nobelpristagare). Vi pratade om skrivande, religiös uppväxt och bibelöversättning och hade det trevligt. Kände att vi hade mycket gemensamt.

Dagen därpå tog jag tåget till Vårgårda för att hälsa på författaren och teologen Magnus Malm. Älskar att komma hem till människor och få en inblick i deras liv. Magnus Malm är också en förebild för mig. Jag skulle nästan kalla honom svensk kristenhets viktigaste röst. Alltid skarp, aldrig rädd för att gå mot strömmen.

Läst: Lina Mattebo om hur det fortfarande verkar vara okej att skratta åt troende. 

Och Magnus Malms nya bok ”Fri att tjäna” om ledarskap. Rekommenderas till alla som har någon slags ledarposition i kyrkan.

Hört: Har fått två månader gratis på BookBeat och tänker att jag ska trotsa min skepsis och ge ljudböcker en chans. Har börjat med ALMA-pristagaren Jaqueline Woodson ”Another Brooklyn” som vi läser i min bokklubb.

Träffat: DN:s kulturchef Björn Wiman som säger idel smarta saker om klimatkrisen. Och så pratar han om sitt stora skidintresse och berättar att han gärna skulle vilja tro på Gud.

Vecka 45 – glesbygd och demisexualitet

Jag är på resande fot. Åker runt på den värmländska novembergrå glesbygden, pratar med konvertiter och intervjuar eldsjälar, dricker kaffe i ett litet baptistkapell och bjuds på iransk mat i en trång lägenhet. Och njuter! Älskar att ha en anledning att träffa okända, spännande människor och sedan få berätta deras historia. Tänker att jag vill göra detta för alltid.

Läst: De kommande veckorna ska jag intervjua fyra författare så nu läser jag in mig på deras nyutgivna verk. Bland annat Björn Wimans krönikersamling om klimatet och Ylva Eggerhorns ”Natt och dag”. Rekommenderar båda.

Sett: Filmen Korparna. Guldbaggenominerad film efter Augustprisad bok. Reine Brynolfsson är suverän i sin gestaltning av den tystlåtna och passivt aggressiva bonden Agne som stretar på på gården. Fotot över de karga åkrarna är otroligt vackert (märks att regissören Jens Assur främst är fotograf) men handlingen flyter fram lite för saktmodigt för att drabba mig.

Skrivit: Om Youtubestjärnan Misslisibell som har en halv miljon följare men saknar vänner och om min egen demisexualitet.