Vecka 49 – gräsänka och sjukling

Christoffer är på tyst retreat den här veckan och därmed onåbar. Förutom att jag förstås saknar honom märker jag hur många hushållssysslor som inte blir gjorda när inte han är här. När jag står för markservicen blir det fiskpinnar hela veckan och en mycket smutsigare hemmiljö. Ibland argumenterar jag inför Christoffer om att han borde sänka ambitionsnivån när det gäller städning. Men nu börjar jag ändra uppfattning. Det är inte trevligt att bo bland tvätt och disk…

Förutom att jag har bott i en röra den här veckan har jag också varit sjuk. Vilket kul inlägg det här börjar bli, eller hur?

Nej, jag ska skärpa mig. Här kommer i stället mina tips från veckan som har gått.

Läst: Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

Vid 54-års ålder debuterar Karin Smirnoff som författare. Hennes debut ”Jag for ner till bror” hann knappt komma ut förrän det stod klart att den var nominerad till Augustpriset. Nu har jag läst. Om Jana som återvänder till byn Smalånger för att ta hand om sin alkoholiserade bror. Hon blir kvar lite längre än väntat, inleder ett trassligt förhållande och upptäcker familjehemligheter. Stundtals är romanen brutal och innehåller såväl missbruk som mord och incest. Men ändå är historien berättad så pass vardagligt att jag snarare tolkar händelserna som ordinära. Vilket ju är märkligt. Därför blir jag inte riktigt klok på vad det är för sorts roman. Men jag gillar den! Både karaktärerna och handlingen stannar kvar hos en långt efter sista sidan är läst. Det om något är ju ett gott betyg.

Skrivit: Om Gun-Britt Sundström

För tio år sedan läste jag kultromanen ”Maken” och älskade den. Därför såg jag mycket fram emot att träffa författaren Gun-Britt Sundström. Och hon var så härlig. Lite mjuk och kärv på samma gång. Här kan ni läsa vad vi pratade om. 

Och sedan tycker jag att ni ska läsa mitt reportage om Linda Rea. Inte för att jag har skrivit så himla bra, men för att Lindas berättelse är så stark. Hon är sån kämpe. Hennes två senaste år har varit helvetiska. Hon har förlorat ett barn, behandlats för cancer och tvingats vara ifrån sin man.

Vecka 48 – sekter och sexualitet

Hej från sjukstugan! Här har det varit magsjuka och dunderförkylning och ögoninflammation hela veckan lång. Därmed har jag inte så mycket spännande att dela med mig av. Men här får ni en lista på vad jag läst, sett och hört sedan sist.

Läst: ”Fri att tjäna – ledarskap i Jesu efterföljd” av Magnus Malm

Magnus Malm är en av Sveriges skarpaste teologer om ni frågar mig. Ofta riktar han kritik mot kyrkan, men visar också alltid på en konstruktiv väg framåt. I nya boken ”Fri att tjäna” ger han värdefull och handfast vägledning för alla som har ett ledaruppdrag i en församling. Framför allt hjälper han läsaren att söka sig till Jesus, att reflektera och att tänka kristet. Och det tror jag är precis vad kyrkan behöver.

Sett: Dokumentären ”Jonestown: Självmordssekten” på SVT

Sektliknande miljöer har alltid både skrämt och fascinerat mig. Den här dokumentären handlar om Jim Jones som 1978 fick 900 medlemmar i sekten ”Folkets tempel” att begå kollektivt självmord i Guyana. Att se hur Jones förvred kristen tro och utnyttjade sin ledarposition för att skapa blind lydnad hos sina anhängare är fruktansvärt sorgligt. Kanske kan dokumentären också lära oss något om vilka varningssignaler vi ska vara uppmärksamma på, oavsett vilken religiös miljö det gäller.

Hört: En varg söker sin pod

Serietecknaren Liv Strömquist och författaren Caroline Ringskog Ferrada-Noli har gjort succé med sin podcast ”En varg söker sin pod”. Jag fastnade för avsnittet som heter ”Det frigörande parförhållandet” och förvånades över hur de två feministikonerna närmast lät frikyrkliga när de pratade om att den fria sexualiteten och ifrågasättandet av tvåsamheten inte enbart varit av godo. I själva verket längtar många kvinnor efter att få känna sig älskade och sedda, efter att vara någons, menade de. Amen på det!

Vecka 47 – Förebilder och ljudbokspremiär

Hur mycket jag än älskar mitt arbete är ett av mina bästa beslut att jobba 80 procent i stället för 100. Att varje vecka ha en ledig fredag är underbart. Tycker ingen borde jobba mer än 80 procent egentligen. Livet blir bättre med större tidsmarginaler.

Det här har varit en rolig jobbvecka. Jag har träffat två förebilder. Först fikade jag med författaren Gun-Britt Sundström (hon som skrev ”Maken” och som numera sitter i kommittén och ska välja nästa Nobelpristagare). Vi pratade om skrivande, religiös uppväxt och bibelöversättning och hade det trevligt. Kände att vi hade mycket gemensamt.

Dagen därpå tog jag tåget till Vårgårda för att hälsa på författaren och teologen Magnus Malm. Älskar att komma hem till människor och få en inblick i deras liv. Magnus Malm är också en förebild för mig. Jag skulle nästan kalla honom svensk kristenhets viktigaste röst. Alltid skarp, aldrig rädd för att gå mot strömmen.

Läst: Lina Mattebo om hur det fortfarande verkar vara okej att skratta åt troende. 

Och Magnus Malms nya bok ”Fri att tjäna” om ledarskap. Rekommenderas till alla som har någon slags ledarposition i kyrkan.

Hört: Har fått två månader gratis på BookBeat och tänker att jag ska trotsa min skepsis och ge ljudböcker en chans. Har börjat med ALMA-pristagaren Jaqueline Woodson ”Another Brooklyn” som vi läser i min bokklubb.

Träffat: DN:s kulturchef Björn Wiman som säger idel smarta saker om klimatkrisen. Och så pratar han om sitt stora skidintresse och berättar att han gärna skulle vilja tro på Gud.

Vecka 45 – glesbygd och demisexualitet

Jag är på resande fot. Åker runt på den värmländska novembergrå glesbygden, pratar med konvertiter och intervjuar eldsjälar, dricker kaffe i ett litet baptistkapell och bjuds på iransk mat i en trång lägenhet. Och njuter! Älskar att ha en anledning att träffa okända, spännande människor och sedan få berätta deras historia. Tänker att jag vill göra detta för alltid.

Läst: De kommande veckorna ska jag intervjua fyra författare så nu läser jag in mig på deras nyutgivna verk. Bland annat Björn Wimans krönikersamling om klimatet och Ylva Eggerhorns ”Natt och dag”. Rekommenderar båda.

Sett: Filmen Korparna. Guldbaggenominerad film efter Augustprisad bok. Reine Brynolfsson är suverän i sin gestaltning av den tystlåtna och passivt aggressiva bonden Agne som stretar på på gården. Fotot över de karga åkrarna är otroligt vackert (märks att regissören Jens Assur främst är fotograf) men handlingen flyter fram lite för saktmodigt för att drabba mig.

Skrivit: Om Youtubestjärnan Misslisibell som har en halv miljon följare men saknar vänner och om min egen demisexualitet. 

Vecka 43 – skrivliv och ungkarlar

Läst: Skrivliv av Gun-Britt Sundström

Gun-Britt Sundström är kanske mest känd för sin relationsroman ”Maken” (som jag älskade) men hon har skrivit fler böcker än så. Och nu har hon gett ut sina dagböcker om livet och skrivandet mellan första boken och första barnet. Det är en fröjd att läsa.

Sundström är nostalgiker precis som jag och därför får hon mig att minnas massa betydelsefulla, men på ytan obetydliga, händelser från mina gymnasieår och studenttid. Som när jag sprang upp och ner för trapporna på S:t Eskil med kristna skolgruppen-affischer, upprymd av mitt eget engagemang. Eller när jag bodde på Waldenströmska i Uppsala och köpte de billigaste Ikea-gardiner jag kunde hitta. De var blankrosa och gjorde i satin. Extremt fula. Sedan satt jag i det rummet och läste politisk teori och kände mig smart.

När jag läser ”Skrivliv” blir jag också avundsjuk. Sundström uttrycker sig så lätt och levande. Kommer jag någonsin att kunna skriva så? Jag börjar tvivla på att mitt intellekt är tillräckligt för att utvecklas. Först kommer ju tanken, sedan språket. Och det dunkelt skrivna och det dunkelt tänkta. Men hur utvecklas man i sitt tänkande?

Jag läser böcker så gott jag kan, men kanske saknar jag den djupare reflektionen. När jag läser om Sundströms uppriktiga, och inte alls pretentiösa, bildningsiver blir jag sugen på att börja plugga på universitetet igen. Alternativ starta en studiecirkel. Men vem har tid för sånt? Under studentåren fortbildade vi oss själva i allt möjligt. Miljö och utvecklingsstudier, bistånd och kristen tro. Men varför har utvecklingen stannat?

Jaja, med den här långa utläggningen vill jag tipsa om att läsa ”Skrivliv”. Den är väldigt inspirerande, utan att ha ambitionen att vara det.

Sett: The Bachelor

När jag var hemma och trött en dag kollade jag på the Bachelor, ni vet programmet när en snygg kille ska dejta 23 tjejer som bor i samma hus och som skapar massa drama. Han hånglar med varenda en, men de känner sig ändå speciella. Egentligen tycker jag att programmet är förödmjukande, men det är lite som ett gift. Förra säsongen kollade jag hela och kunde inte ens slita mig från de uppföljande samtalen i ”tjejerna avslöjar allt”.

Med tanke på vad jag skrev ovan om att ha tid för studiecirklar och sånt kanske inte det bästa jag kan göra av min tid att kolla på the Bachelor?

Hört: Seinabo Seys nya

Så bra! Speciellt ”I see the good in you, do you see it toooo?”

Vecka 42 – lydnad och dejting

 

Hej!

Nu går vi pang på veckans lista.

Läst: Roland Paulsens ”Vi bara lyder”

Utifrån sin sociologiska studie om Sveriges minst omtyckta myndighet – Arbetsförmedlingen har Roland Paulsen skrivit ”Vi bara lyder”. Det kanske kan låta torrt, men med Paulsens humor, skärpa och levande språk blir det allt annat än det. Paulsen intervjuar handläggare, lyssnar på samtal i mötesrum och går på jobbcoachträffar och blottlägger meningslösheten som präglar vår tids arbetsmarknadsåtgärder. Han går till och med längre än så och ifrågasätter hela arbetslinjen och lönarbetets nödvändighet.

Förra året träffade jag Roland Paulsen på Bjärka Säbys höstmöte och blev så inspirerad. På sitt sävliga dalmål kritiserade han kapitalismen utan att låta så där aggressiv som många andra som delar hans åsikter har en tendens att göra. Och så visionerade han om ett annat typ av samhälle. Ett samhälle där vi insett att produktiviteten har fördubblats de senaste decennierna och att vi därför inte behöver arbeta lika hårt som vi gör. Ett samhälle som värderar annat än lönearbete. Vore inte det fantastiskt?!

Sett: Första dejten

Mitt favoritprogram är tillbaka. Av alla dejtingprogram är detta det bästa. Kanske för att karaktärerna är lagom knasiga och att mötena blir genuina. Det blir inte krystat som i typ Bonde söker fru när deltagarna blir regisserade att efter att ha mötts i fem minuter ställer frågan ”Jaha, är du villig att flytta in på gården” eller ”Hur många barn vill du ha?”. På första dejten blir samtalen lite mer naturliga. Förutom att det är roligt att se om det blir någon kärlek är programmet också en studie i samtalskonst.

Träffat: Salem Yohannes

Statsvetaren och föreläsaren Salem Yohannes som sa många kloka saker om kampen mot rasism.

Vecka 41 – Indien och lyckojakt

Life of life. Så känner jag ibland. Det är så mycket med det jordiska. Det praktiska, som ska fixas och trixas. Jag försöker göra vardagen enklare för mig genom sätta upp saker som jag INTE behöver göra. Till exempel:

  • Inte sminka mig
  • Inte köpa nya kläder
  • Inte kolla på tv-serier
  • Inte hänga med i trender

Där slipper jag i alla fall fyra saker som kan bli kravfyllda.

Nu till veckans lista. Och direkt kommer ni märka att jag är en hycklare. För jag har inte alls slutat kolla på tv-serier. Den här veckan har jag kollat på två stycken.

Sett: SVT-programmet ”Världens sämsta indier”

David Batra vill bevisa för sin indiske pappa att han visst klarar av att bo i Indien under fem veckor. Till sin hjälp har han SVT-korren Malin Mendels som ger honom olika indien-relaterade uppdrag. Jag var lite skeptisk till upplägget först, tänkte att det kan bli stereotypt och fördomsfullt, men som vanligt när Karin af Klintberg producerar något är det tonsäkert och infotainment av bästa sort. ”Världen sämsta indier” är oavbrutet underhållande. Och så lär man sig massor om Indien.

Sett nr 2: SVT-programmet ”Kan Little Jinder välja glädje?”

Little Jinder kämpar som så många andra med psykisk ohälsa och meningslöshetskänslor. I det här programmet vill hon prova på saker som kan få henne att bli lycklig. Den korta programtiden ger bara utrymme för henne att testa skrattyoga, tälta i skogen samt få förbön av gangsterrappare som blev frälst, Sebastian Stakset, så, så värst många slutsatser kan hon inte dra. Men det var ändå intressant att se henne prata tro med Stakset. Han har blivit väckelsepredikant big time.

Vecka 40 – tyngdlöshet, kroppshets och undergång

Med 12 veckor kvar av det här året känner jag att sommarens avsaknad av semester börjar ta ut sin rätt. Är så väldigt trött. Har därför ordinerat mig själv några dagar på landet nästa vecka. Höstlöv och lugn, tror det kommer göra susen.

Läst: Den enda bok som fick följa med hem från Bokmässan var ”De tyngdlösa” av Valeria Luiselli. Men vilken bok sen! Kärlek från första sidan. Handlar om så mycket jag gillar: Mexico, New York, förlagsvärldens, konstnärer och skrivandet. Och så småbarnsliv uppe på det. Valeria Luiselli skriver ledigt och levande och jag älskar att vara i världen hon målar upp. Romanen berättar växelvis om nuet i Mexico där huvudkaraktären skriver en roman om åren i New York, och växelvis får man vara med i New York där allt hände. ”De tyngdlösa” är Luisellis debutroman. Ser fram emot många fler verk av denna stjärna.

Sett: I SVT-programmet ”Kroppshet” undersöker komikern och skådespelaren Mia Skäringer kroppen och hur vi ser på den. Hon har själv länge brottats med snäva kroppsideal och ätstörningar och har fått nog. Det är inte rimligt att kroppen ska få ta så mycket tid och energi, säger hon. Och jag håller med. För att komma till bukt med detta kan ett första steg vara att titta på Skäringers angelägna, öppenhjärtiga och välgjorda program.

Träffat: Hängde med gospelartisten Samuel Ljungblahd när han repade nya låtar, pratade undergång med Mats Strandberg och frågade nio författare om deras relation till Bibeln. 

Vecka 39 – Bokmässan

Veckans inlägg är försenat pga bokmässan. Min allra första. Det var underbart att vara där. Kaosartad delvis med alla människor och en ljudvolym som ger en huvudvärk, men ändå så fylldes jag av sånt hopp när jag vandrade runt bland montrarna och scenerna. Det fria ordet! Litteraturen! Samhällsengagemanget! (plus att det var väldigt roligt med all författar-spotting)

Jag var på Bokmässan med jobbet och intervjuade bland annat härliga Salem Yohannes om antirasistiskt arbete och massa olika författare om deras relation till Bibeln. Vad de svarade får ni se i Dagen på fredag.

Bokmässan tog all min energi, så nu blir det soffläge och ingen veckans lista. Hörs på tisdag istället!

Vecka 38 -musikbransch och Lewi Pethrus

Har precis kommit hem från sångstund  i Svenska kyrkan. Fullt med barn och föräldrar, gratis fika, fina sånger. Och idel trevlig personal som är mån om att alla ska känna sig välkomna och hälsar en välkommen tillbaka. Tycker att Svenska kyrkan har oförskämt dåligt rykte. De gör ju samhällsinsatser på så många plan.

Förutom att hänga i kyrkan har jag i veckan gjort ett gästspel i musikbranschen. Och snabbt märker man att varje sammanhang har sin egen jargong. Helt uppenbart är jag oförmögen att hänga med i musik-tugget och den ”sköna” stämningen. Blir stel som en pinne och pratar inte med nån.

Läst: Gillade ”Ett annat liv” av PO Enquist så mycket att jag nu börjat läsa ”Lewis resa” som är hans skildring av pingströrelsens grundare Lewi Pethrus. Tänker att det nästan är obligatorisk läsning för mig som jobbar på en tidning som grundades av Lewi Pethrus en gång i tiden. Har inte hunnit så långt i boken, men hittills har jag lärt mig att Pethrus som grundade Kristdemokraterna till en början var socialist. I för sig var väl också Kristdemokraterna mer vänster när de startade. Högersvängen gjorde de senare.

Hört: Teologen Joel Halldorf pratar om Guds återkomst i Morgonpasset i P3. Han säger lite skämtsamt att ”vi teologer kan svara på nästan allt” men i Joels fall verkar det vara sant. Han är avslappnad, smart och ödmjuk. Kul med teologer som tar plats i offentligheten.