Vecka 37 – himlen, alternativhöger och kollektiv

Oj oj oj, vad jag har pratat med människor den här veckan. Har intervjuat om himlen, självmord, lovsång, tystnad, retreat. Med mera. Lär mig något vid varje möte, men det tar också mycket energi.

Den här veckan har vi också haft kick-off med jobbet och fick bland annat lyssna till Johan Eriksson som är med i Googles ledningsgrupp. Jag har lyssnat till honom en gång förut och som en konsekvens av det startade jag den här bloggen. Även nu pratade han om livslångt lärande och uppmuntrade till att inte lämna det egna lärandet till slumpen, utan bestämma sig för att utvecklas inom ett visst område.

Mitt mål är fortfarande att bli bättre på att skriva, så nästa grej jag tänker fortbilda mig inom är personporträtt. Finns massa journalister som jag beundrar för deras sätt att gestalta en person i ett reportage. Matilda Gustavsson på DN är min absoluta favorit, men gillar också Björn af Kleen, Åsa Beckman, Stina Jofs med flera. Önskar så att jag kunde skriva som dom. Och kanske är ett första steg att börja studera mer hur de gör.

Läst: Fick en fin nyutgåva av Selma Lagerlöfs ”Kristuslegender”, så den har jag börjat läsa. Skäms för att erkänna det, men det är min första bok jag läser av Selma.

Sett: Jag började kolla på dokumentären om alternativhögern i Sverige, men blev så mörkrädd att jag fick stänga av. Kan inte fatta att det här händer på riktigt, att livs levande människor står och pratar öppet om den ariska rasens överlägsenhet. Blä!

Var därför tvungen att kolla på något mer upplyftande, så slog i stället på ”Kalle och Britas sex liv” där paret Zackari Wahlström provar på alternativa levnadsformen. När jag tittade besökte de ett kollektiv i Falun. Jag gillar kollektiv i tanken, framför allt  värderingar av enkelhet, gemenskap och solidaritet, men skulle nog inte själv klara att bo så. Mitt behov av att vara ensam är allt för stort. Och dessutom är jag ingen bra kollektiv-kompis. Sämst på att städa, diska och laga mat.

Vecka 36 – skrattfest och bokfest

Den här veckans höjdpunkt var en spelkväll hemma hos en vän. Det är så befriande att under en hel kväll få gapskratta. Inga samtal om det allvarliga politiska läget, klimathoten eller något som tynger. En slags skrattventil, en liten verklighetsflykt. Spelet vi spelade var ”Med andra ord” och det stod klart att jag inte är så språkbegåvad som jag kanske trott…

Läst: Mycket av min lästid går till förberedelser inför intervjuer med författare. Just nu läser jag ”Himlen måste sakna en ängel” av Linn Maria Wågberg. Den är en sann berättelse om hennes son Leo som mirakulöst överlever efter en kanotolycka där han legat nedkyld med hjärtstillestånd i flera timmar. Väldigt gripande!

En annan bok jag läser inför en författarintervju är ”Slutet” av Mats Strandberg (Cirkeln-trilogin). Det är också gripande, fast på ett annat sätt. I den får vi följa två tonåringar fyra veckor innan en komet kommer krascha in i jorden och förinta allt liv. Alla vet om detta och frågan är: Hur agerar man med den vetskapen?

Om ni förresten vill veta mer om vad jag läser och vad jag tycker om olika böcker och så, kan ni börja följa mitt bokkonto på Instagram, heter @bokfest där.

Sett: Filmen ”Gräns” på bio. Sveriges Oscarsbidrag som fått pris i Cannes och idel hyllningar. Jag är dock tveksam. Filmen, som är en blandning mellan skräck, sfi fi och socialrealism handlar om en tulltjänstekvinnan Tina som tror att hon är människa men som när hon möter ett annat troll och bli kär, inser sanningen om sig själv. Filmen är helt klart sevärd och Eva Melander gör en enastående skådespelarinsats, men ändå var nog filmen lite för underlig och motbjudande för min smak. Allt för många scener skapade en krypande äckel-känsla.

Vecka 35 – Moberg och Khemiri


Det är fredag och jag kommer precis från ett frukostsamtal med Jonas Hassen Khemiri med anledning av hans nya bok ”Pappaklausulen”. Det handlar, väldigt förenklat, om föräldraskap. Om en frånvarande pappa och en son som själv blir pappa och slits mellan kärleken till barnen och instinkten att fly.

Jonas Hassen Khemiri är fenomenal på att formulera sig, både i tal och skrift. Han för intelligenta resonemang men lyckas uttrycka dem på ett sätt så att de är lätta att ta till sig, lätta att förstå. Morgonens samtal kretsade kring att egentligen vilja skriva en helt annan roman, men att det var ”Pappaklausel” som kom, om fantasins skyddande kraft och om hur lång en frånvarande pappas skugga egentligen är.

Samtalet väckte många frågor kring föräldraskap, självupptagenhet och skuld. Kommer förmodligen skriva en längre text om det framöver.

Läst: På min födelsedag hade jag kvalitetsstund på ett café med Vilhelms Moberg ”Din stund på jorden” som enda sällskap. Fastnade för språket och berättelsen från första sidan. Boken handlar om Albert, en svensk emigrant som bott hela sitt vuxna liv i USA, men med ständig hemlängtan till Småland. I slutet av sitt liv tänker han på brodern som bara fick leva tills han var 19 år och på sig själv och hur han egentligen förvaltat det som blev hans liv.

Träffat: Den senaste tiden har jag träffat så många intressanta människor i jobbet. Här kan du läsa min intervju med Jonas Gardell, Ulrik Munther och Anna Lindman till exempel.

Vecka 34 – födelsedagsfirande och Jonas Gardell

I imorgon är det min födelsedag, den 31:a i ordningen. Känns ju surrealistiskt att jag fyller så många år. Känner mig fortfarande som en tonåring. Eller det är inte helt sant. Ofta känner jag mig vuxen. Men ofta blir jag också misstagen för att vara mycket yngre än vad jag är. Speciellt i jobbet när jag ska intervjua folk. Till exempel härom veckan, ”When I was your age, around 22…”

Och när jag la upp en bild på mig själv som 16-åring på instagram trodde en kollega på riktigt att den var nytagen, men att jag hade bytt stil.

Det blir inget stort firande till minne av min födelse, men ska försöka göra min favoritsyssla i alla fall: Gå till ett café med en bok som enda sällskap.

Annars har jag haft en rolig vecka. Intervjuade Jonas Gardell och det var en upplevelse. Kändes dock inte som en intervju, mer som att han hade en liten föreställning för bara mig. Han sjöng och dansade och läste upp stycken från sin bok och skrattade och fällde en tår och berättade roliga anekdoter. Återstår att se hur jag ska få ihop det till ett sammanhållet reportage…

Och så veckans lista, som den här veckan utgår. Har inte hunnit läsa en enda rad. Inte sett några tv-program och inte lyssnat något på radio. Jobb och inskolning för hela slanten. Bättring nästa vecka.

Kram!

Vecka 33 – idoler och förskola

I söndags kom jag hem från Frizonfestivalen och kände mig så upplivad. Framför allt för att jag mötte så många underbara människor där. Dels fick jag återse nära vänner och dels fick jag lära känna nya. Intervjuade också min stora idol Shane Claiborne (kanske råkade jag skrika ”där är han!!!”  rakt ut när jag fick syn på honom, och kanske var jag inte mitt mest objektiva journalistiska jag under intervjun).

Här kan man läsa reportaget jag skrev från Frizon. Skrev flera texter, men det här är huvudtexten.

Intervjuandet fortsatte sedan när jag kom hem. Träffade religionsjournalisten Anna Lindman för att prata om hur det offentliga samtalet om tro har förändrats de senaste 15 åren. Blev ett väldigt intressant samtal. Och Anna Lindman måste ju ha Sveriges absolut roligaste jobb. Göra tv om livsåskådningsfrågor. Kan inte tänka mig något roligare!

Sedan har jag skolat in Miriam på förskola. Hon inledde med att gå runt till alla barn och vuxna, ta alla i hand och presentera sig som ”Mimmi”. Vet inte var hon har fått den artigheten ifrån.

Och så till veckans lista:

Läst: Läser mycket inför olika intervjuer jag ska göra. Den här veckan bland annat Jonas Gardells ”Till minne av en villkorslös kärlek” och Elin Liljero Erikssons ”Underbara, krångliga vänskap”. Väldigt olika böcker, men båda bra! Ser fram emot att diskutera dem med författarna.

Sett: Massa bra konserter på Frizon. Min favorit var bandet Silver. När de sjöng ”När du ser att helvetet kommer, då lever en himmel i dig” fylldes jag av sådan kamplust.

Hört: Shane Claiborne tala om hur Guds kärlek manar till handling för samhällets mest utsatta. Visserligen kände jag igen alla hans stories (han verkar inte ha förnyat sig på 10 år… en liten besvikelse) men jag blev ändå så peppad. Kände att jag ville tillbaka till engagemanget som bultade i mitt 20-åriga jag och omsätta det i praktiken på nytt.

Vecka 32 – festival och tystnad

Den här veckan åker jag till festivalen Frizon. Jag var där första gången som 16-åring och trots att jag mestadels promenerade runt ensam (jag och min tältkompis  insåg att vi inte var särskilt kompatibla) så älskade jag det. Frizon var en plats med allt jag gillar; tro, kreativitet, samtal, gudstjänster, samhällsengagemang och människor som vågade gå mot strömmen.

Sedan dess har jag engagerat mig i festivalen på olika sätt; suttit i ledningen, hållit seminarium, varit volontär, jobbat för Ikon.  I år åker jag dit som Dagenreporter och ser framför allt fram emot att prata med Shane Claiborne, aktivistpredikanten i dreads som fick mig att börja tänka, nya stora tankar och världen och Gud för drygt 10 år sedan.

Läst: Joel Halldorfs nya bok ”Gud: återkomsten”. Superintressant om det postsekulära samhället, politik och tro och hur vi ska navigera i ett samhälle fullt av värderingsklaschar. Halldorf är ett typiskt bra exempel på någon som lyckas göra forskning och historia intressant genom att använda dem som förståelseram för vår moderna tid.

Hört: Podden 60 minuter är tillbaka! Det har den varit ett tag, men jag har seg reaktionsförmåga. I veckan lyssnade jag i alla fall på avsnittet när Eric Schüldt intervjuar biskop Anders Arborelius, som verkar vara en väldigt fin och ödmjuk person. Fastnade framför allt för när han pratade om sin tid som karmelitbroder i klostret i Norraby.

Som karmelit pratar man bara en halvtimme om dagen (!) så tystnaden blev en naturlig del av livet. Även nu när Anders Arborelius är biskop och till och med kardinal (den första svenska) värnar han tystnaden och pratade om den som en ”inre  helgedom”. Det tyckte jag var fint. Blev själv pepp på att värna min inre, tysta helgedom. Fast kanske inte den här veckan. Nu ska jag ju på festival.

Vecka 31 – luftfuktighet och idioti

Luftfuktigheten den här veckan! Så brutal!

Ja, nog om det. Jag är trött på mitt eget vädertjat.

Till något roligare. Nämligen vad jag har läst.

Läst: På en marknad på Österlen där människor flockades kring billiga böcker hittade jag en riktig pärla för en guldpeng: Per Olof Enquists ”Ett annat liv”. Det är hans självbiografi och med språklig lätthet beskriver han sin religiösa uppväxt i Västerbottens inland, avsaknaden av en pappa, studierna i Uppsala, kärlekarna, otroheten och skrivandet.

Jag har läst så fort jag fått möjlighet och inser att det är uppfriskande att läsa en äldre Enquists. Vanligtvis läser jag yngre förmågor och stör mig ofta på att stilen är effektsökande. I Enquist bok märker man däremot inte mödan bakom orden, vilket är ett gott betyg. Berättelsen flyter fram.

Har också läst senaste numret av Filter. Sådan fröjd att läsa sån kvalitetsjournalistik. Tyckte särskilt om reportaget ”Omgiven av idioti” som synar Thomas Erikssons bok ”Omgiven av idioter”. Boken har gjort supersuccé, fått var och varannan att bli hobbypsykolog och tvärsäkert kategorisera människor i gula, röda, blåa eller gröna personligheter. Eriksson hävdar att han är beteendevetare och att hans bok stöds av forskning. Båda visar sig vara falskt.

Vecka 30 – pappfläktar och kulturpanelen

Sommaren på tunnelbana är inte att rekommendera. Banarbete, trängsel, 35 grader varmt. Folk lossar reklamskyltarna i papp och använder som fläkt. Jag försöker tänka bort omgivningen och värmen genom att försvinna in i en bok. Just nu läser jag fjärde delen i Elena Ferrantes Neapel-svit. Gillade de tre första väldigt mycket, men den fjärde är något av en besvikelse. Någon annan som har samma känsla?

På fredagarna brukar jag skriva om vad jag läst, sett och hört i veckan på den här bloggen. Nu har jag även överfört det formatet till mitt jobb, så varje månad delar jag och två kollegor med oss av tips under vinjetten ”Kulturpanelen”. Vet ju att alla ni som läser den här bloggen kanske inte läser Dagen, så här får ni mina tips från månaden som gått.

Läst: ”The hate U give” av Angie Thomas

I efterordet till den rosade debutromanen ”The hate U give” tackar den amerikanska författaren Angie Thomas Jesus Kristus för att han är upphovet till allt hon är och har. Jesus är också ständigt närvarande i huvudpersonen, sextonåriga Starr Carters, liv. Men det är också rasismen, ojämlikheten och polisvåldet. Berättelsen kretsar kring problemområdet Garden Heights där Starr bor med sin familj. När hon blir vittne till hur en vän skjuts till döds av polisen tar hennes liv en ny vändning.

Angie Thomas skildrar skickligt, trovärdigt och med passion det politiska läget i USA. Språket är rappt, karaktärerna realistiska och gång på gång manar berättelsen till eftertanke. I höst kommer filmen som baseras på boken. Jag längtar!

Sett: Dokumentären ”Donald Trump och New York Times – slaget om sanningen”

I tre otroligt välgjorda avsnitt får vi ta del av det amerikanska politiska landskapet från tidningsredaktionen New York Times perspektiv. Sedan Donald Trump valdes till president har intensiteten i tidningens arbete nått en ny nivå. Att få följa redaktionens bevakning av den twittrande och oförutsägbara presidenten som dessutom säger att New York Times ägnar sig åt fake news är både spännande och skrämmande.

Hört: ”Människor och tro” i P1

Mitt absoluta favoritradioprogram som på ett nyanserat och intressant sätt skildrar religiositet i Sverige och i världen. Det senaste avsnittet handlade om mission. Som vanligt blandas perspektiv och åsikter och gör att lyssnaren själv får tänka till.

Vecka 21 – nattåg, sorg och underbara Clara

Nattåg är bäst! Älskar känslan att vaggas till sömns av ett krängande tåg. Kanske inte låter bekvämt, men det får mig att sova gott. Dessutom är det trevligt med kupégrannarna, det blir liksom en särskild stämning när man ska dela ett litet utrymme med en främling. Den här gången småpratade jag bara lite med kvinnorna som hamnat i samma kupé men när jag skulle stiga av sa en av dem: ”Tack för att du varit sådan bra kupégranne.” Blev glad och dessutom inspirerad att själva sprida den typen av vardagsuppmuntran.

Nattåget som jag åkte tog mig till Älvsbyn och Piteå där jag gjorde intervjuer och träffade mina vänner Elin och Esaias. Elin och jag träffades i Uppsala, men har inte bott i samma stad sedan dess. Så fint att få dela lite vardag igen.

Läst: Patrik Hagmans bok ”Sorgens gåva är en vidgad bild” Jag har förstått att en del provocerats av titeln; Hur kan sorg skrivas i samma mening som gåva? Men Patrik Hagman förklarar sina tankegångar i boken. På ett ömsint, ärligt och samtidigt icke-sentimentalt sätt, skildrar han hur han förlorade sin pappa som ung och sedan hur både hans son och fru dog inom loppet av några år.

Jag blev väldigt berörd av Hagmans bok. Grät flera gånger. Dessutom vidgades mitt perspektiv av de teologiska resonemangen som Hagman för kopplat till förlust och sorg. Rekommenderar boken varmt.

Sett och hört: Här var det tomt. Läsningen har helt tagit överhanden.

Träffat: Träffade inte, men pratade med UnderbaraClara som skrivit en bok om utmattning. Här hittar ni intervjun där hon beskriver hur tron hjälpt henne.

Vecka 20 – försommarkärlek, fördomar och tillfälliga relationer

Jag hade sån fin stund häromkvällen när jag gick ut för att handla. Med full kraft slog försommaren emot mig. Hela luften doftade blommor och jag mötte människor i shorts som bar på tömda picknickkorgar på väg hem. Blev sentimental och kände tacksamhet över att få vara vid liv.

Läst: Jag har kryssat hejvilt mellan böckerna jag läser just nu. Började också på två nya, fast jag redan läser fyra stycken parallellt. De nya är ”Bara ha roligt” av Maria Maunsbach och ”Hit med flaskan” av Emma Knyckare. Den senare var jag inte superintresserad av, men eftersom jag skriver en text om föräldraskap läser jag i researchsyfte. ”Bara ha roligt” läser jag för underhållnings skull. Det är Maunsbachs debut och kretsar kring Malmö, tillfälliga sexuella relationer och längtan efter kärlek. Jag tror jag aldrig har läst en så frispråkig roman. Språket är direkt och jag fastnade.

Sett: Det enda jag ser på tv är Babel. Tycker Jessica Gedin är den bästa programledaren som finns.

Hört: Lyssnade på ett avsnitt av Fördomspodden, det med Fredrik Wikingsson. Kul koncept! Blev sugen att lyssna på fler.

Träffat: En makalös kvinna som heter Ingrid Le Roux. Hon är svenska, men har i 40 år arbetat som läkare i kåkstäderna i Kapstaden i Sydafrika. Där har hon gjort otroliga insatser för att förbättra barn- och mödravården. Dessutom är hon Desmund Tutus husläkare och var den som först undersökte Nelson Mandela efter hans frigivning. Jag blev tagen av hennes milda utstrålning och sätt och av hennes totala ointresse av att framhäva sig själv.