Vecka 21 – nattåg, sorg och underbara Clara

Nattåg är bäst! Älskar känslan att vaggas till sömns av ett krängande tåg. Kanske inte låter bekvämt, men det får mig att sova gott. Dessutom är det trevligt med kupégrannarna, det blir liksom en särskild stämning när man ska dela ett litet utrymme med en främling. Den här gången småpratade jag bara lite med kvinnorna som hamnat i samma kupé men när jag skulle stiga av sa en av dem: ”Tack för att du varit sådan bra kupégranne.” Blev glad och dessutom inspirerad att själva sprida den typen av vardagsuppmuntran.

Nattåget som jag åkte tog mig till Älvsbyn och Piteå där jag gjorde intervjuer och träffade mina vänner Elin och Esaias. Elin och jag träffades i Uppsala, men har inte bott i samma stad sedan dess. Så fint att få dela lite vardag igen.

Läst: Patrik Hagmans bok ”Sorgens gåva är en vidgad bild” Jag har förstått att en del provocerats av titeln; Hur kan sorg skrivas i samma mening som gåva? Men Patrik Hagman förklarar sina tankegångar i boken. På ett ömsint, ärligt och samtidigt icke-sentimentalt sätt, skildrar han hur han förlorade sin pappa som ung och sedan hur både hans son och fru dog inom loppet av några år.

Jag blev väldigt berörd av Hagmans bok. Grät flera gånger. Dessutom vidgades mitt perspektiv av de teologiska resonemangen som Hagman för kopplat till förlust och sorg. Rekommenderar boken varmt.

Sett och hört: Här var det tomt. Läsningen har helt tagit överhanden.

Träffat: Träffade inte, men pratade med UnderbaraClara som skrivit en bok om utmattning. Här hittar ni intervjun där hon beskriver hur tron hjälpt henne.

Vecka 20 – försommarkärlek, fördomar och tillfälliga relationer

Jag hade sån fin stund häromkvällen när jag gick ut för att handla. Med full kraft slog försommaren emot mig. Hela luften doftade blommor och jag mötte människor i shorts som bar på tömda picknickkorgar på väg hem. Blev sentimental och kände tacksamhet över att få vara vid liv.

Läst: Jag har kryssat hejvilt mellan böckerna jag läser just nu. Började också på två nya, fast jag redan läser fyra stycken parallellt. De nya är ”Bara ha roligt” av Maria Maunsbach och ”Hit med flaskan” av Emma Knyckare. Den senare var jag inte superintresserad av, men eftersom jag skriver en text om föräldraskap läser jag i researchsyfte. ”Bara ha roligt” läser jag för underhållnings skull. Det är Maunsbachs debut och kretsar kring Malmö, tillfälliga sexuella relationer och längtan efter kärlek. Jag tror jag aldrig har läst en så frispråkig roman. Språket är direkt och jag fastnade.

Sett: Det enda jag ser på tv är Babel. Tycker Jessica Gedin är den bästa programledaren som finns.

Hört: Lyssnade på ett avsnitt av Fördomspodden, det med Fredrik Wikingsson. Kul koncept! Blev sugen att lyssna på fler.

Träffat: En makalös kvinna som heter Ingrid Le Roux. Hon är svenska, men har i 40 år arbetat som läkare i kåkstäderna i Kapstaden i Sydafrika. Där har hon gjort otroliga insatser för att förbättra barn- och mödravården. Dessutom är hon Desmund Tutus husläkare och var den som först undersökte Nelson Mandela efter hans frigivning. Jag blev tagen av hennes milda utstrålning och sätt och av hennes totala ointresse av att framhäva sig själv.

 

Vecka 19 – sjukdom och bröllop

Veckan började med feber, magsjuk och nässelutslag över hela kroppen och slutar i bröllopsfest i Småland. Positiv utveckling! Min sjukdom tajmade med att Christoffer skulle jobba i Uppsala och då insåg jag hur jobbigt det är att ta hand om ett barn. Inte lätt att leka när man själv bara vill sova. Som tur var kom några räddande änglar, min vän Amanda och mina föräldrar och tog hand om Miriam så att jag fick vila.

Ofta hinner man ju läsa massor när man är sjuk, men inte den här gången. Har inte heller sett eller hört något intressant som jag vill tipsa om, så veckans lista utgår, återkommer nästa vecka.

Nu blir det bröllopsfix i ett småländskt bullerbyn. Ska bli så fint att fira kärleken. Det största av allt.

 

Vecka 18 – valborg, darling river och sektfilm

Det var Valborg i veckan, men vi firade inte. Jag har ingen fomo när det kommer till högtider. Nyår i år firade vi hemma i ensamhet och på Valborgsmässoafton spelade vi Ticket to Ride. Jag är väldigt lite en festperson, har jag märkt.

Inte heller första maj firade jag. En gång i tiden skrev jag en teaterpjäs som den lilla politiska gruppen jag var en del av skulle framföra. I år jobbade jag på första maj. Men jag fick en försmak av demonstrationerna när Vänsterpartiets grånade blåsorkester hade en liten manifestation/konsert på torget i Bagarmossen. De församlade hade gjort egna skyltar. Någon hade skrivit ”Heteronormen” och ritat ett kryss över. Förmodligen förändrar inte den här demonstrationen någonting, men jag hyser ändå stor respekt för människor som tar på sig sina röda jackor, tar trumpeten på ryggen och sedan står på torget för att berätta om vad de tror på.

Läst: Alla turer kring Svenska Akademien och nu senast Sara Stridsbergs avgång gjorde att jag upptäckte boken ”Darling River” i bokhyllan. Jag köpte den på bokrean för många år sedan, men har aldrig kommit mig för att läsa. Så glad att jag läst nu. Stridsberg har ett hypnotiserande språk och tecknar en motbjudande historia om ett barn utan barndom.

Sedan har jag läst debutanten Elin Willows ”Inlandet” också. Den har fått fin kritik, men jag fastnade inte. Vanligtvis gillar jag tämligen händelselösa romaner där det inre livet står i fokus, men vardagslunken uppe i det lilla norrländska samhället, dit huvudpersonen flyttat, lyckas inte intressera mig tillräckligt. Språket lyfter inte.

Sett: Filmen ”Martha Marcy May Marlene”. Välspelat och obehagligt om en ung tjej som rymmer från en sekt och sedan jagas av minnena därifrån. Rekommenderas.

Hört: Stina Ekblad läsa dikter av Karin Boye och Edith Södergran på bokfrukost för Bonniers nya klassikerserie. Det var SÅ fint. Är ingen lyrikfantast och har tänkt att poesin är svårtillgänglig och svårförståelig, men när man hör den uppläst blir det en helt annan grej. Jag njöt!

Träffat: Filip Backström, glädjespridare och profil framför allt i kyrkorna i Uppsala. 

Vecka 17 – journalistpionjär, Avicii och nunnan som skriver om sex

Jag gick ut hårt den här veckan. Christoffer är bortrest och jag tog föräldraledigt. Förra fredagen hade jag massor av energi så jag skurade alla skåp, gjorde rent fogarna mellan kaklet i badrummet (vem är jag?), lagade massor av mat, framkallade bilder, möblerade om. Och var med Miriam såklart. Lekte och stod i. Men så i dag, poff, all ork borta. Miriam vill gå till lekparken och jag trugar, nej men sitta i soffan och läsa böcker. Nej, uuut. Gråt vid dörren. Måste nog lära mig det här med att portionera ut energin lite bättre.

Läst: Augustprisbelönade ”Ett jävla solsken” av Fatima Bremmer. Handlar om journalistpionjären Ester Blenda Nordström, sån inspirerande kvinna! Ser fram emot att lära mig mer om henne.

Sett: Jag känner mig oväntat drabbad av Tim Berglins bortgång. Har tänkt på honom hela veckan och känt mig ledsen. Kanske spelar det in att jag såg den hjärtskärande dokumentären ”Avicii – True Stories” där bilden av en skör konstnärssjäl och introvert musiker, som pressas av omgivningen att göra saker han inte vill och inte mår bra av, framträder. Gång på gång ropar han på hjälp för sitt kroppsliga och själsliga mående, men gång på gång möts av oförstående/taffliga svar/frågor om han har möjlighet att göra ytterligare en intervju. Varenda sekund av den där dokumentären är smärtsam.

Hört: Radioprofilen Eric Schïld och humanekologen Per Johansson gjorde för något år sedan podd-serien ”Människan och maskinen”. Har äntligen lyssnat på några avsnitt. Programmet vill närma sig den eviga frågan vad som är en människa och frågar sig om det stämmer att vi egentligen är maskiner, förutbestämda av våra gener och anlag, del av ett maskinellt kosmos. Gillar de långa resonemangen de för. Och när jag parallellt såg Avicii-dokumentären blev det tydligt – vi är människor, inte maskiner. Varför behandlar vi då varandra som om vi vore det?

Träffat: Syster Sofie, nunnan som skriver om sex.

Vecka 16 – pannkakor och chassider

Det finns vissa markörer som gör en varse om att man kommit till ett visst stadium i livet. Att stå och steka pannkakor till Miriam i veckan blev för mig en sådan markör. Tänkte: Jag är en mamma som står och steker pannkakor till mitt barn. Jag är här nu. Ingen idé att klänga sig fast vid en svunnen ungdomstid. En härlig känsla ändå.

Läst: Ett otroligt bra reportage signerat Eric Schüldt. Vi sammanförde honom med Peter Halldorf för att prata om Halldorfs mastodontverk om profeten Jeremia. Och vilken text det blev. Älskar Schülds poetiska språk. Läs här. 

Sett: Ni som läser den här bloggen vet att jag är intresserad av livsåskådningar och religiösa grupper. När jag för något år sedan besökte Brooklyns judiska kvarter väcktes massor av frågor om chassiderna, denna ortodoxa gren av judendomen där männen har korkskruvar, skägg och höga hattar och kvinnorna rakar av håret och bär peruk. De lever i enlighet med strikta regler och har en stark inbördes gemenskap, vad det verkar.

Mitt i den communityn utspelar sig filmen ”Menashe” som jag såg i veckan, om änklingen med samma namn som kämpar med att få rätsida på livet, men som ändå inte riktigt får det att funka. Och som brottas med kraven som den judiska communityn ställer på honom. En fin film som ger inblick i en annorlunda religiös värld.

Träffat: Till exempel Anna som är UX-designer och räknar med Gud i jobbet och pastorsparet Josefine och Johan Arenius som berättar sin love story. 

 

Vecka 15 – filmfestival och flamenco

Jag är ensam hemma den här veckan. Försöker passa på att göra saker jag annars inte gör. Har mest jobbat. Men också ätit på norrländsk restaurang, varit på konsert, pratat om Geir Gulliksen på bokklubben och sett och pratat om film på existentiell filmfestival i Falun.

Läst: Äntligen har jag läst ”Finnas sig” av Agnes Lidbeck, denna hyllade debut. Och boken levde upp till mina förväntningar. Lidbeck har precis det språk jag gillar, avskalat, skarpt, känslokallt registrerande. Handlingen var inte extraordinär på något sätt, med Lidbeck har en otrolig observationsförmåga och är en duktig stilist som gör läsningen njutbar.

Sett: Spontanköpte biljetter till en flamencokonsert på Södra teatern. Har sett flamenco två gånger tidigare, en gång i Sevilla och en gång på Malta. Grät båda gångerna. Så även denna gång. Det är något med dramatiken, passionen och svärtan i dansen och musiken som rör vid min själ.

Sedan såg jag också två filmer när jag var på existentiell filmfestival, dels argentinska ”Paulina” som handlar om en kvinna som överger en lysande juristkarriär för att bli lärare på landsbygden. Hon får betala ett högt pris för sin idealism. Stark film som väcker tankar om skuld, förlåtelse, offer och fattigdom.

Den andra filmen jag såg var ”I Am Not Your Negro”, en dokumentär baserad på James Baldwins ofärdiga manuskript om  rasismens historia i USA. Filmen drar paralleller till nutiden och då blir det nästan ännu mer smärtsamt. Har vi inte kommit längre?

Hört: Lyssnat på denna på repeat.

Vecka 14 – nunnor, muslimer och mormoner

När det här publiceras är jag på ett kloster i Skåne och umgås med nunnor. Eller mer exakt, jag träffar en nunna och pratar om sexualitet. Hon har gjort det till lite av sin profilfråga. Sedan ska jag åka vidare till Ängelholm och Malmö och träffa vänner. Hoppas på vårigt väder.

Läst: Har börjat med andra delen i Kristina Sandbergs hyllade trilogi om hemmafrun Maj. Gillade första boken väldigt mycket, men ändå har det dröjt över ett år innan jag ger mig i kast med nästa. Men nu så. Genast när jag slog upp ”Sörja för de sina” var jag tillbaka i Majs värld. Sandberg har en helt egen stil när hon skriver, enkels utan att bli banal. Hon kan konsten att göra långa stycken om hushållssysslor intressanta fast jag är egentligen är noll intresserad av just hushållssysslor. Fattar inte hur hon gör.

Sett: Var på Stadsteatern och såg ”Onåd” – en slags idépjäs om islam och judendom kan man säga. Handlingen kretsar kring en advokat i New York som förnekar sitt muslimska ursprung, avsäger sig tron och byter namn. Han jobbar för en judisk firma och är gift med en konstnär som ironiskt nog älskar islamsk konst. Efter första scenen tänkte jag: Vad ska det bli av det här? Men sen sprakade skådespeleriet till och jag satt klistrad. Shebly Niavarani gjorde en FANTASTISK rolltolkning.

Sedan har jag sett om en dokumentär om mormoner som åker på singelläger för att hitta sin ”eternal companion”. Såg den för flera år sedan och gillade den. Det är alltid roligt att se dejting på tv, och extra kittlande blir det när de religiösa aspekterna räknas in. Mormonerna som är med lever efter höga ideal och mycket står på spel. Enligt deras lära kommer man endast till den högsta formen av paradiset om man är gift. Inte konstigt att människor desperat längtar efter giftemål. Dokumentären kan ni se här. 

Vecka 12 – Lady Bird och olevda liv

Förra helgen gjorde jag det bästa på länge: Ingenting. Det är en konst att vara inomhus en hel helg, gå runt i pyjamas och INTE få dåligt samvete, inte skämmas.

Och i veckan hade jag en drömkväll. När Miriam somnat tände jag ljus, kokade te, ställde fram en skål chips och låg i soffan och läste senaste numret av NOD. Det var underbart.

Läst: Ja, förutom NOD så fortsätter jag med Bilal och Vända hem. Vill ofta läsa flera böcker samtidigt. Har en tunnelbanebok och en innan-jag-lägger-mig bok. Sedan fick jag Patti Smiths senaste bok i veckan också. En liten skrift om hennes skrivande. Smiths ”Just kids” är en av mina favoritböcker, så nu är jag spänd på ”Hängiven”.

Sett: Filmen Lady Bird. ÄLSKADE DEN. Har i för sig en förkärlek för snyggt och smart gjorda amerikanska high school och college-filmer, men den här var något alldeles särskilt. En mor-dotter relation som berör, en trovärdig tonårsskildring och en miljö som jag vill stanna i. Och skådespeleriet!! Älskar Saoirse Ronan. Och Laurie Metcalf.

Hört: OBS i P1 när en man kåserade kring förväntningar i livet, glappet mellan verklighet och möjlighet och alla våra olevda liv. Han menade att vi begär mer av livet än vad det någonsin kan erbjuda och att vi därför hela tiden skapar drömvärldar för att kompensera för alla missade chanser. Finns här. 

Vecka 10 – nobelpristagare, sufjan och mysdeckare

Det har snöat varje dag den här veckan. Ursäkta att jag tjatar så om vintern, men kan den inte ta slut snart?

Läst: Min bokklubb slog till med nobelpristagaren Kazuo Ishiguros ”Återstoden av dagen” och blev lite…besvikna. Porträttet av butlern Mr Stevens som sätter plikten före allt (till och med när hans pappa dör) är inte tillräckligt intressant för att följa under en hel bok. Visserligen gillade jag hur krigstidens utrikespolitik blandades med butlerns upplevelser och visserligen är boken snyggt och smart skriven. Men det var ändå som någonting fattades. Kanske fick jag varken tillräckligt med sympati eller antipati för huvudkaraktären för att jag skulle bli engagerad.

Men mitt i det här vill jag ändå jubla för bokklubben. Att få samtala om litteratur med kloka kvinnor var veckans höjdpunkt.

Hört: Har nästan bara lyssnat på Sufjan Stevens den här veckan. Hans låtar ger mig lugn.

Träffat: Annette Haaland som blivit hela Sveriges mysdeckare när hon bjuder in sekulära svenskar till Pastor Vivekas värld i frikyrkan. En eftertänksam och fin person som delade med sig av sina kallelsegrubblerier.