2018 var ett bra bokår för mig. Jag blev litteraturredaktör på tidningen Dagen, startade instagramkontot @bokfest och läste 55 böcker. Här kommer fem läsupplevelser från året som gick:
”Ett jävla solsken” av Fatima Bremmer
Varför har jag aldrig tidigare hört talas om Ester Blenda Nordström?
Jag tror inte att jag är den enda som känner så efter att ha läst Fatima Bremmers biografi om hennes liv. Den banbrytande, wallraffande journalistpionjären och äventyraren Nordström verkar ha varit en ovanligt färgstark person, som bidrog till att omforma såväl journalistiken som kvinnorollen. Ändå har jag aldrig tidigare hört hennes namn.
”Ett jävla solsken” är fängslande läsning. Fatima Bremmer har gjort imponerande research och har ett språk som både är effektivt och målande. Jag kunde inte lägga ifrån mig denna bok. Läs den!
”The Hate U Give” av Angie Thomas
Debutanten Angie Thomas har tagit litteraturvärlden (och mig) med storm med ”The Hate U Give”. Handlar om 16-åriga Starr som slits mellan livet i den fattiga förorten där hon bor och den fina privatskolan. Våldet i bostadsområdet eskalerar och Starr blir vittne till hur hennes vän skjuts till döds av en polis. Till stor del handlar boken om det som händer i efterspelet.
Angie Thomas vet vad hon skriver om och porträtterar Starr och hennes liv med stor trovärdighet, i allt från slangen i språket till karaktärernas särdrag. Berättelsen är politisk, men blir ingen pamflett. I stället är det en ömsint gestaltning av Starr, hennes familj och hennes vänner som ger en djupare förståelse för världen de lever i.
”Sorgens gåva är en vidgad blick” av Patrik Hagman
Med bara något års mellanrum förlorade Patrik Hagman både sin son och sin fru. Hur orkar man ens leva vidare efter det? I ”Sorgen är en vidgad blick” berättar Hagman personligt, och ganska krasst, om vad som hjälpt honom. Trots, eller kanske tack vare, den sakliga beskrivningen blir boken oerhört sorglig. Men också hoppingivande. Patrik Hagman sätter saker i perspektiv och hjälper mig att tänka djupare kring frågor om sorg och saknad.
”Brun flicka drömmer” av Jacqueline Woodson
Årets ALMA-pristagare skriver i ”Brun flicka drömmer” prosalyrik om sin egen barndom, om att vara svart och lesbisk, uppvuxen i Jehovas Vittnen och i en brokig familj. Språket flyger och Woodson skriver angeläget om tillhörighet och identitet. Egentligen är detta (liksom The hate U give) en ungdomsbok, men passar lika väl för vuxna.
”Lewis resa” av P.O Enquist
Har läst både ”Lewis resa” och ”Ett annat liv” av P.O Enquist i år och gillade både väldigt mycket. Enquist är en stilistisk mästare. Hans språk är enkelt och djupsinnigt på samma gång, suggestivt och humoristiskt. I ”Lewis resa” porträtterar han pingströrelse – en rörelse som format Sverige och som bidrog till att lyfta landet ur fattigdomen, men som ofta benämns i media och litteratur som löjeväckande.
I centrum för Enquist berättelse om pingströrelsen står dess färgstarka frontfigurer, grundaren Lewi Pethrus och Sven Lidman – sexpoeten som blev väckelsepredikant. Det är allmänbildande och hela tiden intressant. Och inte bara för att jag råkar jobba på tidningen som Pethrus grundade.
