Jag läser Alva Dahls biografi över Gunnel Vallquist inför en intervju. Gunnel alltså, vilken kvinna! Redan på första sidan finner jag ord att både vila och fördjupas i:
”Att slå rot är kanske det viktigaste och samtidigt det mest förbisedda av alla människans andliga behov. Det är också ett av de svåraste att definiera. En människa har en rot när hon äger verklig, aktiv och naturlig livsgemenskap med ett kollektiv som värnar om vissa skatter ur det förflutna och vissa aningar om framtiden.”
I somras sprang jag på småländska grusvägar och det var oväntat roligt. Men sedan dess har jag tränat exakt 0 gånger. Tills igår, då hände det. Christoffer hittade en app med övningar där man inte behöver några redskap utan bara använder kroppen, så jag gav det en chans. Miriam hejade på medan jag flåsade som aldrig förr. Och idag: träningsverk som gör att jag stapplar fram och samtidigt känner mig nöjd med mig själv. Jag gav inte upp, vilket jag brukar.
Däremot gav jag upp läsningen, vilket jag inte brukar. Bokklubben läste Virginia Woolfs ”Mrs Dalloway”, men jag kom inte ens igenom halva boken. Woolfs stream of consciousness-sätt att skriva gjorde att läsningen gick sååå långsamt. Jag var tvungen att läsa varenda ord, som dessutom var på engelska och insåg då hur snabbt jag läser annars. Hur van jag är att kunna skumma och ändå få med mig det viktigaste. Nu kände jag ett sådant motstånd mot att behöva sakta in, vilket säger något om att det kanske är just det jag behöver göra.
När jag häromdagen skulle hämta min cykel ur bostadsrättsföreningens källarförråd bad jag min fyraåring att vänta ensam på gården. Jag var bara borta en halv minut, men på den tiden hann jag tänka: Tänk om min dotter blir kidnappad nu! Tänk om hon inte är där när jag kommer upp!
I det läget lugnade varken bibelord om att inte bekymra sig eller den norske filosofen Lars Svendsens ord om att sannolikheten för att ett barn ska mördas av en främling är så liten att den helt borde ignoreras. I stället målade min hjärna upp katastrofscenarier och jag såg ansiktet på den kidnappade brittiska flickan Madeleine (den enda kidnappade jag hört om) flimra förbi. Jag hastade upp ur cykelförrådet med stirrig blick, bara för att få se min dotter lugnt stå och vänta, precis där jag lämnat henne.
Så ja, jag är en orolig typ. Kanske är det därför jag hade så stor behållning av att läsa Tänk om – en studie i oro och tyckte det var så intressant att få prata med författaren – sociologen Roland Paulsen. Här kan du läsa alla smarta saker han säger om varför det inte är en bra idé att försöka kontrollera livet, men varför det däremot är en fördel att vara kristen mystiker.
Har läst en bok som gjorde mig sugen på att konvertera till judendomen. Eller nej, inte riktigt. Men blev åtminstone inspirerad av den judiska synen på sabbat.
I ”Sabbath” beskriver rabbinen Abraham Josua Heschel storheten, skönheten och djupet i sabbaten – högtiden som inleds vid solnedgången varje fredag och avslutas ett dygn senare. Det är en tid som helgas åt det eviga – en tid då ambition, prestation och självförverkligande får vila. Inget arbete eller konsumtion är tillåten, inga sociala medier eller annan distraktion ska splittra uppmärksamheten. Det är inte heller okej att sura på sabbaten. Nej då ska man tänka på det som, trots allt, är fint och gott och vackert. Och så ska man umgås med varandra och påminna sig om att var och en är skapad till Guds avbild.
Visst låter det något som vi alla skulle behöva?
Jag har gjort några försök att få till en sabbatsliknande rutin i mitt liv, men har misslyckats varje gång. Jag skulle nog behöva ett sammanhang att ingå i, en grupp som firar sabbat tillsammans. Kanske någon som är sugen?
Livet är fullt av saker som inte blev, drömmar som aldrig gick i uppfyllelse. Inom varje människa finns massor av olevda liv och det är nästan ofrånkomligt att inte gräma sig och undra: tänk om jag inte hade valt X, vad har hänt då?
Samma vecka som jag intervjuade pastorn Robert Eriksson om hans bok Leva eller överleva, läste jag romanen Midnattsbiblioteket. Den handlar om en kvinna som i ett tillstånd mellan liv och död kommer till ett magiskt bibliotek och får chans att leva alla sina ”tänk om-liv”. Tänk om hon inte gett upp simningen, tänk om hon hade gift sig med mannen hon var förlovad med… Språket i romanen är mediokert, men temat ändå intressant.
Robert Eriksson har märkt att många jämngamla vänner börjar rannsaka sina liv på liknande sätt och fundera på om de valt rätt. Roberts respons är: Släpp taget om dina drömmar. Här finns intervjun.
Finns ju inget roligare än att få en riktigt bra, noga utvald, bok i julklapp. Här kommer några böcker jag läst senaste året som blir perfekta klappar.
Till filosofen: Erik Vardens ”Allt som är värt att minnas”. Finstämd och djupsinnig om minnet som andlig praktik.
Till romanälskaren: Augustprisvinnaren ”Samlade verk” är ett 700 sidor njutning. Extra passande till den som gillar kultur, bildning, universitetsvärlden och göteborg.
Till poesifantasten: Kristina Lugns ”Dikter”. Roliga, träffsäkra, lättillgängliga och språkligt precisa. Passar också att ge som bevismaterial för att poesi inte är torrt och tråkigt.
Till den samhällsintresserade: Liv Strömquists fenomenala seriealbum ”Den rödaste rosen slår ut” om kärlek i en senkapitalistisk tid.
Till den eftertänksamme: Gunnel Vallquist ”Steg på vägen” – full av ord och tankar att reflektera över.
Till ett barn: Amanda Bengtssons fantastiska och fantasifulla debut ”I en helt vanlig skog”
På kyrkans loppis hittade Christoffer en underbar utgåva av Dag Hammarskjölds dagboksliknande skrift ”Vägmärken”. Tjocka, lite gulnade, trådbundna sidor innanför den nötta, men vackra pärmen. Men det vackraste var ändå innehållet. Hammarskjöld var en mystiker – full av insikt och integritet – och i sina fria verser beskriver han med sällsynt skärpa livets grundförutsättningar och människans längtan. Under läsningen har jag behövt pausa för att läsa stycken högt för den som varit närmast till hands och med all säkerhet kommer jag återvända till Hammarskjöld många gånger framöver. Blev också sugen att besöka hans gård på Österlen. Kanske till sommaren!
Här kommer tre böcker jag läst och gillat senaste tiden:
Kyrkohistorikern Joel Halldorf analyserar samtiden genom teologins lins – och gör det med den äran. gud: jakten ger fördjupande perspektiv på allt från scientologi till kristna högern.
”Där kräftorna sjunger” liknar en saga för vuxna där träskmarken den utspelar sig i är en minst lika viktig karaktär som Kya – den övergivna flickan som bor där och som blir anklagad för mordet på stadens populära kille. Boken fängslade mig totalt!
Sociologen Roland Paulsen skriver om varför vi har så lätt att oroa oss och varför vi verkar oroa oss ännu mer nu än tidigare. Det är genomgående intressant och förvånansvärt underhållande.
Innan jag kunde läsa, lärde jag mig böcker utantill för att låtsas som att jag kunde läsa. Sedan har det fortsatt. Min första stora läsupplevelse var Annika Thors böcker om österrikiska Steffi och Nellie som flydde andra världskriget och kom till Sverige. Grät så mycket när jag läste. Sedan tipsade min mellanstadieklasskompis om Maria Gripes Skuggan-serie och jag älskade det mystiska och magiska i den. Och så läste jag Tvillingarna på Sweet Valley High, önskade mig en ny varje födelsedag och jul.
Under många år var jag med i Akademibokhandelns bokklubb för barn där man fick läsa massor av böcker och sedan behålla den sista när året var slut. Och sedan dess har jag startat åtskilliga, mer eller mindre varaktiga, bokklubbar. Nu är jag med i en med några andra sk. bookstagrammers. Vi känner egentligen inte varandra, men delar intresset för läsning. Första gången visste jag inte ens deras riktiga namn, ”Hej, är det du som är denharboken? och du är littratur utan e?”
Sedan jag startade mitt bokkonto på Instagram har jag fått så mycket pepp och inspiration. Läsandet blir ännu roligare när man får dela det med andra, utbyta tankar och reflektioner, upptäcka ny litteratur. Jag läser mest svenskt och samtida, alltid fysisk bok. Kan inte koncentrera mig på ljudbok och gillar inte att läsa på skärm. Finns få saker som är lika avkopplande som att leva sig in i en bok. Om det är en riktigt bra bok tänker jag inte ens på att jag läser, jag bara befinner sig i världen som boken utgör. Det är underbart!
Mitt bokår får fem av fem i betyg. Läste så många bra böcker att det skulle bli ett jättelångt inlägg om jag skulle tipsa om alla. Nöjer mig med att nämna några stycken. Tre har jag redan skrivit om här.
Ett av mina läsmål för året var att läsa fler klassiker. Läste till exempel första delen i Vilhelm Mobergs Utvandrarserie, och rekommenderar den varmt.
Den bästa icke-skönlitterära bok jag läste var ”Klubben” av Matilda Gustavsson. Skrämmande, spännande och otroligt välskrivet om Jean-Claude Arnault, Forum och Svenska Akademien. Den var intressant precis hela tiden.
Läste några teologi-böcker och allra bäst var ”Därför sörjer jorden” av Peter Halldorf. Full av vishet om klimatkrisen och Kristushoppet. Precis den teologiska analys jag längtat efter.
De flesta av böckerna jag läser är skönlitterära. Under året upptäckte jag två författare i år som jag älskade från första sidan och som jag kommer läsa fler böcker av: Amanda Svensson och Jamaica Kincaid.
Och en bok som berörde mig var ”Oktoberbarn” av Linda Boström Knausgård.
Mitt läsmål inför 2020 är att läsa klart Bröderna Karamazov, upptäcka fler utomeuropeiska författare, satsa mindre på nyutgivet och mer på klassiker. Är alltid öppen för tips, så skriv gärna en kommentar om vilken bok som var din bästa under 2019.
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén