Browsed by
Författare: Malina Abrahamsson

En helg i skärgården

En helg i skärgården

I fredags tog vi buss och tåg och buss och bil och till slut var vi framme på vackra Djurö i Stockholms skärgård. Där har vår kompis mamma ett hus, mitt i skogen, men ändå nära vattnet. Regnet öste ner medan vi pratade om allt som vi inte pratat om sedan vi sågs sist (före corona). Skratt och gråt, trams och allvar. Och ovanligt mycket prat om western-ridning. Det var underbara dagar, food for my soul! Här kommer några bilder:

Olika tidsfördriv

Olika tidsfördriv

En ovana jag har är att stirra på folk i kollektivtrafiken. Jag gör det inte med flit, men jag blir bara så väldigt intresserad av vad andra sysslar med eller pratar om. Många är ju sysselsatta med sina telefoner och då blir jag alltid nyfiken på vad de gör på sina skärmar. Ibland försöker jag snegla lite försiktigt, även om jag vet att det är fult att göra så. Under en pendeltågsresa (pre corona) blev jag särskilt intresserad när jag…

Läs mer Läs mer

Att fylla år

Att fylla år

Det finns människor som älskar födelsedagar. De kan ta en hel vecka i anspråk till åminnelse för sin födelse och inte ha någon hejd på firandet. Sedan finns de andra som låter födelsedagen passera som om det vore vilken dag som helst. Kanske ligger jag, som de flesta, någonstans mittemellan. Igår när jag fyllde år tänkte jag på att födelsedagar accentuerar hela livets grundvillkor: att vi är otroligt värdefulla och varenda människas födelse är värd att firas. Och samtidigt: att…

Läs mer Läs mer

Att ge vidare

Att ge vidare

Jag funderar en del på vad jag vill att mina barn ska komma ihåg från sin barndom, vilka minnen de ska ha, vilken sorts uppväxt de ska se tillbaka på. Ibland föreställer jag mig att de får frågan från en journalist: Hur var det hemma hos er? Drömmen är att de då berättar om en trygg och kärleksfull plats där tron var naturlig, samtalen runt middagsbordet livliga och soffan full av olika typer av människor. Eller vänta! Det är ju…

Läs mer Läs mer

Augusti

Augusti

Augusti brukar vara min favoritmånad, eller ja efter september, så näst-bästa månaden. Men i år! Klarar inte av den här värmen! Klibbigt och kvalmigt. Jag blir jättetrött och måste kasta mig på sängen så fort Christoffer kommit hem och kan ta hand om barnen. Efter en liten vilostund brukar det bli bättre och på kvällen är jag sedan som piggast. Nu har jag precis spelat tennis med en kompis på vår gård. Snart ska jag göra kvällskaffe och sedan läsa…

Läs mer Läs mer

Dance like no one’s watching?

Dance like no one’s watching?

När Hedda Stiernstedt fick pris för bäst klädda kvinna på Elle-galan sa hon att stilen blev hennes egen först när hon slutade klä sig för den manliga blicken. Det finns en frigörelse i att slippa behaga. Ändå gör vi det hela tiden. Vi pejlar in vad andra tycker och anpassar oss därefter, mer eller mindre medvetet. För den som har ett kreativt yrke eller intresse är det en ständig kamp. Vad kommer folk tycka om jag skriver såhär? Målar så?…

Läs mer Läs mer

Sommarkväll

Sommarkväll

I söndags kväll promenerade jag längs Kungsholms strand och kände mig så upplivad! Jag hade varit på fest, vilket var första gången på väldigt länge. Kan inte ens minnas gången dessförinnan (var inget party animal pre-corona heller precis, men gick ändå på kalas nån gång ibland). När jag nu strosade mot tågstationen och tittade ut över vattnet tänkte jag på hur många underbara människor det finns i världen, på färgstarka personligheter och fördjupande samtal. Jag måste ha lett stort för…

Läs mer Läs mer

Vad är ett hem?

Vad är ett hem?

I sommar har jag funderat mycket på platsens betydelse i vår tid. Så jag skrev en text om det för Dagen och bad Elin illustrera. Texten handlar om att vila i begränsningen. Bland annat. Klistrar in den här:      När jag skriver den här texten befinner jag mig på en släktgård i den småländska skogen. Fram till 2011 bodde lantbrukaren Kurt Johnsson i det röda trähuset där jag nu sitter. Han föddes här, och han dog här. Och däremellan levde han alla…

Läs mer Läs mer

Plugga igen

Plugga igen

Jag har börjat plugga igen (bara strökurser, jobbar fortfarande som journalist) vilket har fått mig att tänka på mitt allra första möte med universitet och på hur annorlunda det känns att plugga nu, över 10 år senare. Mitt allra första seminarium på statsvetenskapliga institutionen i Uppsala ägde rum hösten 2007. Jag var nyss fyllda 20 år och satt tillsammans med mina nya kursare vid träbänkar med stålben, i ett rum utan fönster. Längst fram satt doktoranden som var vår lärare…

Läs mer Läs mer

Skrivandet

Skrivandet

Jag startade den här bloggen för att tvinga mig själv att skriva, även utanför jobbet. Vill så gärna bli bättre! Men å det går trögt. Skriver på samma sätt som jag alltid gjort, kommer inte vidare. Läste i boken ”Tag och skriv” (som inte var så bra, kändes verkligen som ett beställningsjobb från förlaget, svalt engagemang i texterna) ett råd om att varje aspirerande skribent först och främst måste inse hur dåligt han eller hon skriver. Först då går det…

Läs mer Läs mer