Det bästa med att ha barn är att få lära känna dem. Två outgrundliga människor vars värld jag får ta del av på nära håll. Vilken ynnest!

I helgen hade jag och Miriam filmkväll och såg Pelle Svanslös. Finast var att få höra vilka skämt hon skrattade högt åt och se vad hon tyckte var så sorgligt att hon började gråta.

Och Hedda som gör sig mer och mer förstådd och gläntar på dörren till sin inre värld. Som är bestämd och vet vad hon vill. Och som kan få mig att rysa av kärlek.

Att få barn har för mig inneburit en större ödmjukhet inför Människan. Det låter pretantiöst, men det jag menar är att alla är sin egen. Vi påverkas ju såklart av vår omvärld, uppfostran och sånt, men när jag tittar på mina barn blir det också tydligt att de redan nu har en personlighet – drag som varken tycks komma från mig eller Christoffer, utan som bara är deras egna.