Under dagar som helt går i grått har jag ett knep för att pigga upp mig själv. Spansk lovsång! Jag behöver bara höra den vibrerande stämman som sjunger Saaaalvanos för att mitt sinne ska bli lite ljusare. Christoffer har lärt sig detta så härommorgonen när jag absolut inte ville gå upp ur sängen och låg som en barnunge och sa ”näääe, jag vill sooova” använde han sig av knepet. Från vardagsrummet hörde jag ljuva toner och snart var jag på benen. Ja, jag till och med dansade. Ibland är det inte så mycket som krävs.

Att låten är på spanska gör hela skillnaden. Detta mitt själs språk öppnar liksom upp världen. Och SOM jag behöver det just nu. Gör vi inte alla?

En kompis till mig har identifierat en avgörande faktor för sitt välmående: nya intryck. Under pandemin har hon tvingats söka upp dem aktivt – provat nya sporter, sprungit intervaller med främlingar, börjat prata med folk på gatan.

Jag känner också hur jag börjar crava nya intryck. Häromdagen åt jag quinoasallad med chips som tillbehör och fantiserade om att jag befann mig på språkresa i England. En annan dag kändes solen så varm mot mitt ansikte att jag föreställde mig att jag gick på gatan i spanska Murcia. Och efter att ha kollat på Shtisel kände jag: Jag vill lära mig hebreiska!! Full av entusiasm laddade jag ner duolingo-appen och var redo att köra igång när det slog mig: Jag fattar ju ingenting av vad som står, måste ju lära mig det hebreiska alfabetet först.

Världen har blivit både mindre (hemmatiden) och större (alla är med om samma sak) i och med pandemin, men jag längtar efter att få komma UT. Resa, se, uppleva, känna, smaka och höra nya berättelser. I väntan på att det ska ske lyssnar jag på spansk lovsång. Det är ändå ett helt okej substitut.

Spanien 2009.