Individualism som spårat ur

En sak som den här pandemin har gjort uppenbar är att vi är gemenskapsvarelser; vi går under om vi inte får ses, om vi inte får vara nära. Och ÄNDÅ tror vi att vägen till lycka är att tänka på oss själva. Vi har liksom missat hela poängen med att relationer bygger på givande och tagande, att man ibland måste offra något för någon annans skull.

Jag tycker man hör det överallt: Tänk på dina egna behov. För den som fått lära sig att trycka bort sin vilja och gång på gång fått sina gränser trampade är det ett viktigt budskap. Men många av oss är redan ganska duktiga på att känna in våra behov och när vi uppmuntras att göra det ÄNNU mer kan det bli tokigt.

Som kvinnan som minsann skulle lyssna till sig själv och inte kompromissa. Hon som åkt till en kompis över helgen, men dissade alla aktivitetsförlag med förklaringen att hon ville vara sann mot sig själv och därför bara göra saker som hon kände lust till. Hon gav samma frihet till sin kompis, men hur mycket gemenskap blir det då?

När jag intervjuade teologen Roland Spjuth sa han en väldigt klok sak: Frihet är inte valfrihet. Frihet är att lära sig att älska.

Föregående

John Sjögren: Var inte instängd i dig själv!

Nästa

Sökes: Nya intryck

1 kommentar

  1. Så sant, så bra!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén