För några veckor sedan när jag pluggade till min judendomstenta och blev lite trött på att läsa kom jag att tänka på serien på Netflix som handlar om en ultraortodox familj i Jerusalem. Min genomskinliga ursäkt för att avbryta studierna: ”Jag kan ju faktiskt lära mig en del om judendomen genom att kolla på serien”.

Och nu har jag plöjt avsnitt efter avsnitt och känner mig närmast besatt. Jag älskar den här serien: persongalleriet, relationssvårigheterna, det religiösa livet, språket, miljöerna, STÄMNINGEN.

Serien har blivit en oväntad succé och när Hynek Pallas i Judisk krönika funderar kring förklaringar nämner han något som jag också tänkt på: ”Möjligen finns här också en annan faktor: när modern dejting innebär att svajpa fram kvällens sexpartner på telefonen och tv-serier tävlar om att vara mest nakna – då antar äktenskapsmäkleri och påklädd attraktion utan kroppskontakt en ny sorts lockelse”.

Ett av seriens huvudspår är sonen Akivas misslyckade kärleksrelationer. Han är 27 och fortfarande inte gift, vilket närmast ses som en skandal i familjen. Men han längtar efter kärlek och förälskar sig flera gånger. Dejtandet är oskyldigt – och vackert. En öm blick eller ett huvud mot en axel blir mer laddat än den mest intima sexscen.

Någon annan som sett Shtisel?