Vi hade tänkt ha en lugn dag hemma och Miriam var helt okej med att inte gå till söndagsskolan. Men så hörde hon kyrkklockorna och började storgråta: ”Jag har ångrat mig, jag VILL till söndagsskolan”. Vid den tidpunkten var jag forfarande klädd i morgonrock och mitt ansikte fortfarande mosigt av sömn. Skulle jag propsa på mitt eget behov av att skrota runt hemma eller gå mitt barn till mötes?

Miriam fick som hon ville. Det är ju ändå fint att hon gillar söndagsskolan så mycket att hon absolut inte vill missa en enda gång. Och jag kan behöva öva mig på att inte alltid låta lättjan vinna.

Men med den kraftansträngningen känner jag mig ännu tröttare nu. Resten av dagen ska jag bara dricka kaffe, lyssna på spellistan som elin skapat, läsa bloggar om Gift vid första-ögonkastet. Och kanske kanske plugga lite inför min tenta i judendom och islam. Om andan faller på.