Det finns milstolpar i ett barns liv som är extra häftiga att få vara med om som förälder: det allra första mötet, första leendet, första ’mamma’, första stegen, första gången barnet cyklar. Men det finns en grej som jag inte var beredd på att den skulle kännas så stor: första gången hos tandläkaren.

Jag var där med Miriam i går och när hon halvlåg på den höj-och sänkbara stolen och gapade allt hon kunde medan en lampa lyste in i munnen och tandläkaren rörde runt med sina verktyg drabbades jag av en oväntad ömhet. Mitt lilla barn, så duktig!!

På vägen hem strålade Miriam av stolthet över leksaken hon fått av tandläkaren – en liten (och ganska ful) platsgrej med oklart användningsområde. Och jag blev gråtmild. Och kände mig så stolt. Över henne <3