Göran Larsson: Jag har hjälpt så många men kunde inte hjälpa min egen son

I mitt jobb får jag ofta höra berättelser om svåra livsöden. När jag intervjuade Göran Larsson kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det kanske inte är så professionellt, men samtidigt möts man i en intervjusituation inte bara som journalist och intervjuobjekt utan som människa till människa. Och Görans ärliga berättelse om hur han för sexton år sedan förlorade sin son Isak i självmord berör på djupet. Jag hoppas att jag lyckades göra den rättvisa. Här kan ni läsa reportaget.

Föregående

10 år!

Nästa

Träningsverk och Virginia Woolf

4 kommentarer

  1. Julia

    Väldigt fin artikel! Tänker att det bara är konstigt om man inte blir berörd som journalist.

    • Malina Abrahamsson

      Tack Julia! <3 Och ja, om man inte alls blir berörd av människorna man möter har man distanserat sig för mycket.

  2. Alicia

    Jag grät när jag läste, så förstår att du inte kunde hålla tillbaka tårarna. Så fint reportage

    • Malina Abrahamsson

      Vad fint att du också blev berör! Det är sån stark och sorglig berättelse. samtidigt hoppfull om att det efter ett sådant mörker går att se ljust på tillvaron igen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén