Den jag är / den jag vill vara

Blå himmel, några minusgrader och gnistrande snö – finns det något finare väder? Jag tittar ut genom fönstret och njuter. Men betyder det att jag sedan gör mig en liten matsäck och går ut för en vinterpromenad eller pulkaåkning med barnen? Nej nej. Redan innan frukost dominerar andra tankar: det är säkert jättekallt ute, och det blir så meckigt med utomhusfika och det är ju faktiskt väldigt skönt att sitta inne i soffan med en bok. Slutsats: Jag stannar inne.

Hela helgen har gått och jag har inte lämnat lägenheten en enda gång. Jag känner mig tillfreds samtidigt som jag också önskar att jag vore annorlunda. Det vore härligt att inte se så många hinder när det kommer till uteliv och fint att kunna njuta mer när jag väl är ute. Frågan är: Ska jag försöka bli mer frilufsig eller kapitulera och acceptera mig själv som hemmakatt?

Samma sak undrar jag när det gäller utseende. Jag vill gärna vara fin, men det tar ju SÅ mycket tid om man ska försöka vara det. Hudvårdsrutiner, smink och hårvård är inte min grej. En gång sminkade jag mig i dovt badrumsljus (tänkte inte på att det finns något fiffigt som heter lampa) och jag funderade inte ens på hur jag såg ut förrän jag kom till kyrkan och en av mina danstjejer (9 år gammal) säger: Malina, alltså HUR ser du ut? Läppstiftet är ju utsmetat kring hela munnen.

Frågan är om jag borde anstränga mig mer. Kanske läsa på om hudvård och smink? Eller kapitulera? Vara nöjd med hur jag ser ut även om jag inte ser ut som mitt bästa jag?

Det är frågorna som upptar min söndagskväll. Hoppas ni haft en fin helg, ute eller inne, piffiga eller inte.

Föregående

Ge mig nåt glatt!

Nästa

Linked-in life

2 kommentarer

  1. Lovisa

    Från en som ägnade sin tonårsrevolt åt att vägra utomhusliv och bråka hundra gånger med familjen om ”…rätten att inte va som er, ni blev lufsar och jag blev storstadskulturell, acceptera mig SOM JAG ÄR!!!!” säger jag dig: give it a go. Sedan något år gör jag allt det jag svor att jag aldrig skulle; vandra, skridsko, längdskidor, tält, pulka, t.o.m. spritkök. Mitt tonårsjag skulle ha fasat men mitt nu-jag har nog aldrig haft roligare. Och pandemin utan detta, omg, det hade knappt gått. I slutändan är man väl lika mycket den man är som den man gör sig 😉

    • Malina Abrahamsson

      Hahah!! vilken resa, till och med spritkök! vet inte om jag någonsin kommer komma till den punkten i livet, men jag kanske i alla fall kan utmana mig att åka lite pulka 🙂 och sant som du säger att man lika mkt är den man gör sig till 🙂

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén