Ett år in i moderskapet var jag fortfarande kass på många saker. Mestadels det praktiska, vilket alla som befann sig på L’Abri i Schweiz samtidigt som oss blev varse. Miriams skrik hördes genom hela dalen när vi försökte natta.
Bland de andra studenterna fanns en piffig kvinna som hette Patricia. Hon kom från amerikanska södern och var tjugo år äldre än alla andra. När hon rullade sin resväska nedför slänten på väg mot bussen som skulle ta henne hem, ropade hon en avskedshälsning: Take care honey! Don’t forget you’re a wonderful mum!
Orden träffade mig med sällsam kraft. Jag blev så glad! Samtidigt förstod jag att Patricia inte varit helt sanningsenlig, hon ville mest uppmuntra. Men människans behov av bekräftelse ska inte underskattas. Nästa gång Miriam skrek högre än kobjällrorna, upprepade jag för mig själv: I’m a wonderful mum!
Amanda
Det är du! Och tänk vad tråkigt om ett ”bra föräldraskap” ska begränsas till perfekta nattningsrutiner, välpackade skötväskor osv osv. Det finns ju så mycket mer (och viktigare) saker att ge sitt barn! Gullig liten Mirris förresten <3 Eller är det Hedda? haha
Malina Abrahamsson
Tack <3 <3 Ja, föräldraskapet är bredare! Det är mirris på bilden 🙂