Det är svårt att frammana något slags julkänsla ett år som detta. Plusgrader, ingen snö, planer som kastas om, social distans. Världens lidande blir uppenbart och även om vi kanske just därför skulle behöva fira Ljuset, Hoppet och Kärleken extra mycket, känns det konstigt.

I dag har vi försökt oss på diverse juliga saker här hemma. Vi kokade kola (som vi fick slänga) och hade ambitionen att baka bröd. När vi städade sa vi att vi julstädade och när jag gick för att ta en dusch ropade jag: ”Jag tar mitt julbad nu”. Till middag beställde vi (jul)pizza.

Sedan, när barnen lagt sig, tittade vi på ”Late Night Concert” med Carola. Ingen kan sjunga julsånger som hon! Och när jag fick höra ”En stjärna lyser så klar” var det som att julens budskap äntligen landade i mig. Det blir jul, trots allt.

Änglarna ger oss hopp och tro
Sjunger om fred på vår jord
Den som Gud aldrig övergav
En stjärna lyser så klar