”Gud finns, men syns inte. Det är det som är grejen med Gud”

Något av det roligaste jag vet är att prata med människor om tro. Vad får människor att ansluta sig till en religion? Hur finner de Gud? I Lötenkyrkans månadblad intervjuar jag människor i församlingen om just det. Jimmy Eriksson brukar hänga i Löten och under min mammaledighet har vi ofta fikat eller pratat. Så en dag berättade han om sin väg till tro. Klistrar in det här under:

”När jag var liten trodde både jag och mina föräldrar att jag var född helt frisk. Det var inte förrän jag började skolan som jag märkte att jag hade svårt med olika grejer. Jag kunde inte koncentrera mig under längre tid och hade svårt att räkna och skriva. Det gjordes en utredning men läkarna kom aldrig fram till något, så än i dag vet jag inte vilken sorts funktionsnedsättning jag har, bara att jag har en. Det läkarna har sagt är att jag förmodligen fick syrebrist vid förlossningen, men de vet inte säkert. Jag har inte fått diagnos, har inget papper på det. 

Vanligtvis tänker jag inte så mycket på att jag har ett funktionsnedsättning, men ibland tänker jag på det och då känns det jobbigt… Men något jag är glad för är Lötenkyrkan! Mina föräldrar har aldrig varit med i kyrkan, men jag var med i miniorerna här när jag var liten. Sedan när jag blev vuxen var jag här och hängde, jag brukade bara komma förbi och träffa folk. Jag var med på torsdagsgudstjänsterna också och lärde känna några som pluggade på Johannelund. Så då började jag umgås med dem och de lärde mig att vara ljudtekniker på gudstjänsterna. Det var jättekul!

När jag började komma till kyrkan var jag inte troende, men tack vare gudstjänsterna upptäckte jag att Gud finns. Alltså Gud finns, men han syns inte – det är det som är grejen med Gud! Jag brukar be till Gud och oftast hjälper det.

Kyrkan betyder allt för mig. Kyrkan är ett stöd för att gå vidare i livet. Jag känner mig inte tvungen att gå i kyrkan, men det är en trygghet att komma hit och känna gemenskap. På jobbet har jag dock blivit kritiserad för att jag är kristen. Förut, när jag kom dit på morgonen, kunde de säga saker som: ”Titta nu kommer han som är kristen” eller ”Akta så att du inte blir hjärntvättad” men då brukade jag svara: ”Jag får väl gå i kyrkan om jag vill, jag tycker att det är kul”. Förresten borde de inte snacka om saker de inte vet någonting om – jag gillar inte den stilen. I kyrkan är alla lika mycket värda och alla är välkomna. Mina jobbarkompisar borde komma hit och se själva.”

Föregående

Scroll scroll

Nästa

Bästa julklapparna

2 kommentarer

  1. Sofia

    ”Där händer möts, där händer något”, som missionär Ulf säger 🙂 så fint att få läsa om Jimmy!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén