Scroll scroll

Ensam hemma, äter en mazarin och tänker på vårt digitala liv. Det är så naturligt och så knäppt samtidigt. Idag tänker jag främst på två grejer:

  1. Går det att skriva poetiskt om skärmar och sociala medier? I gårdagens program av Så mycket bättre tolkade Tommy Körberg en Tove Styrke-låt och skrev en ny svensk text som handlade om att man ska titta upp från sin skärm och i stället gå ut och njuta av solen. På det stora hela var det en fin text, men varje gång Körberg sjöng ”scrolla” eller ”skärm” ryckte jag till. Aoo.. vad andefattigt det låter, förstör liksom hela texten. Finns det någon som lyckats beskriva det digitala utan att skämskudde krävs?
  2. Kanske är det algoritmer som gör att jag nu får upp massa videos på Instagram med mammor som försöker vara lite humoristiska kring det jobbiga med att ha barn. Tofsen på sne, utkletat smink och sen nåt om att de aldrig får sova. Känns så förutsägbart, och inte så roligt?

Ja, det var det. Nu ska jag återgå till Annika Norlins bok ”Jag ser allt du gör”. Den är rolig och jättebra.

Föregående

Börja jobba

Nästa

”Gud finns, men syns inte. Det är det som är grejen med Gud”

2 kommentarer

  1. Reagerade på samma sätt! Kan det ha att göra med bristen på omskrivningar, att det blir så explicit? Framförallt på svenska… Låten Focus med HER har lite samma tanke som Tommys låttext, men upplevs helt annorlunda.

    • Malina Abrahamsson

      Ja, precis, det blir så direkt. och att orden i sig själva är så fula? scrolla liksom!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén