På kyrkans loppis hittade Christoffer en underbar utgåva av Dag Hammarskjölds dagboksliknande skrift ”Vägmärken”. Tjocka, lite gulnade, trådbundna sidor innanför den nötta, men vackra pärmen. Men det vackraste var ändå innehållet. Hammarskjöld var en mystiker – full av insikt och integritet – och i sina fria verser beskriver han med sällsynt skärpa livets grundförutsättningar och människans längtan. Under läsningen har jag behövt pausa för att läsa stycken högt för den som varit närmast till hands och med all säkerhet kommer jag återvända till Hammarskjöld många gånger framöver. Blev också sugen att besöka hans gård på Österlen. Kanske till sommaren!