Impulsiviteten

Om natten när Hedda väcker mig och vi ligger vakna någon timme, poppar alla mina briljanta idéer upp. Det är då jag kommer på vad jag ska skriva nästa reportage om, vem jag skicka ett tack-mejl till, eller vilken ny grupp jag ska starta. Och eftersom jag är snabb från idé till handling brukar jag ofta realisera mina idéer direkt morgonen efter. Min redaktör får ett apart meddelande på messenger, jag skriver osammanhängande mejl till någon jag inte känner och frågar i en fb-grupp: Någon som vill vara med i en dansgrupp för vuxna??

Någon timme senare (typ efter frukost, när verkligheten kommer ikapp) kan jag känna: Den där idén kanske inte var så briljant egentligen… och så ångrar jag mitt hastiga tilltag.

Men fördelen med att vara impulsiv är att man får många chanser att öva sig i prestigelöshet. När någon frågar ”Hur blev det egentligen med den där artikelserien?” tvingas jag säga: ”Nej, jag kom på bättre tankar” eller ”Idén höll inte riktigt”.

Som tur är, är det inte alltid så. Ibland blir det faktiskt någonting av de suddiga tankarna som besöker mig om natten. Som dansgruppen för vuxna. Vi startade igår och det var så roligt att vi bestämde att vi skulle fortsätta att träffas varannan måndag terminen ut. Så tack Hedda för att du höll mig vaken!

Föregående

Lek i Coronatid

Nästa

Septemberglimtar

4 kommentarer

  1. Amanda

    En fantastiskt bra egenskap, som jag önskar att jag hade mer av!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén