Hjältar faller hårt

Jag tänker på hur tunn linjen är mellan hyllad och förlöjligad. Alltså jättetunn!

En person som kämpar för att bli berömd kan mycket väl bli det. Men chansen är lika stor att berömmelsen blir kortvarig. Tydligaste exemplet är artisten som får en one hit wonder. Från ingenstans, känd över en natt, alla vill ha dig. Och bara kort därefter: en sorglig figur som talar nostalgiskt om svunna glansdagar när alla nynnade refrängen som du hittat på.

Författaren Patrik Lundberg fick nyligen frågan hur han tänker kring att hans senaste bok blivit sådan framgång. Hans svar: Jag är aldrig bättre än min senaste text.

Jag tror många känner likadant. Hur framgångsrik någon än blivit, finns fallet alltid nära. Och med det – ett hel hop skadeglada människor som skockar/säger med spelat medlidande: titta på hen nu!

Men så är det när tempot är högt, allt ska gå snabbt och människor blir slit och släng. När jag träffade Ylva Eggehorn berättade hon att bokförlagen tidigare kunde satsa på en författare under decennier, se den som sin egen, stötta även genom tider då författarens publikationer inte var några försäljningssuccéer. Idag fungerar det inte så längre. Idag måste varje bok bära sig själv ekonomiskt. Debuten kan ha varit en framgång, men om bok två är ett fiasko är det inte säkert att författaren får ytterligare en chans.

Likadant i musiken. Ena stunden upphöjd, andra stunden passé – utan att egentligen veta vad som har hänt. Trenden vände. Eller nåt. Kanske är det därför artister som precis blivit mammor ändå ger sig ut på turné, gör tv-jobb och föreställningar. ”Men ta det lite lugnt” ville jag säga när jag såg att Linnea Henriksson gjorde tusen saker efter att sonen fötts, men sedan insåg jag: ett år borta från rampljuset kan vara förödande i den branschen. Det gäller att hålla sig framme, tacka ja, inte bli bortglömd. INTE bli pinsam.

Framgång är förrädisk, men ändå lockas så många till den. Jag blev påmind om det när jag hörde låten ”Hjältar faller hårt” med det kristna, numera nedlagda, punkbandet Tekla Knös. Texten är spot on:

Vi konsumerar ständigt gudar som tillbeds i tabloidformat /Och vi höjer dom till skyar / Där vi själva helst vill va’ / De suger åt sig av äran / Söker vinna oförglömlighet / Men deras gudamasker vittrar / Till mänsklig skröplighet/ Så gör mig inte till en hjälte / För hjältar faller hårt

Det är så lätt att själv dras med / i Jakten på berömmelse och makt / Kanske får man femton minuter i ljuset / Men sen är det tack å gonatt / Jesus, lär mig söka värden/ Som finns kvar i evighet /Det enda ljus jag vill stå i Är glansen från din helighet

Föregående

Hej helgen

Nästa

Jag ropar ut all min skit och min svaghet

4 kommentarer

  1. Helena Alin

    woooow vilken låttext! skriver under!

    • Malina Abrahamsson

      jaa! kan inte du och petter sjunga den i nån gudstjänst? eller på musikcafe?

  2. Julia

    Ja den texten! Tack för påminnelsen – inte lyssnat på Tella knös på länge.

    • Malina Abrahamsson

      inte jag heller! blev påmind om den för ett tag sedan och har lyssnat massor sedan dess. så bra!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén