Min märkligaste vänskapshistoria

Min märkligaste vänskapshistoria

Det är kul att få nya vänner. Ibland kommer de från oväntat håll.

För många år sedan, kanske 2008, läste jag en tidningsartikel om Ishmael Beah, tidigare barnsoldat i Sierra Leone, men vid tiden för artikeln: prisad författare och ambassadör för UNICEF. Jag blev tagen av hans historia och tänkte: Honom vill jag bli kompis med! Men hur skulle det gå till?

Två år sedan befann jag mig på en konferens om children i armed conflict på FN-högkvarteret i New York. Jag tyckte att en av panelisterna kändes bekant, men visste inte varför. Så insåg jag: Det är ju han! Ishmael!

Jag såg min chans, så efteråt trängde jag mig fram till podiet och stammade fram min vita lögn: Hi, I’m a journalist from a Swedish magazine and I wonder if I could do an interview with you?

Ishmael var artig, tackade (till min förvåning) genast ja till intervju och frågade om mitt business card. Business card?? Inte hade jag några business cards. Jag rotade i väskans och hivade upp en papperslapp (där jag olyckligtvis hade klottrat hjärtan, blommor och skrivit mitt namn i olika stil) och bad honom skriva sin mejladress. 100 procent oproffsigt intryck mao.

Men det blev en intervju! Och sedan blev vi kompisar. När Ishmael var bjuden på fancy gala för att han fått ett fint pris fick jag följa med som hans + one. Vid bordet råkade också Miranda från Sex and the City sitta och hela situationen kändes surrealistisk, men underbar.

Såå.. man vet aldrig vad ett steg litet steg utanför bekvämlighetszonen kan leda till. Det kan leda till att man får en ny vän, att man får gå på gala och att man får publicera sitt allra första reportage.

En tanke på “Min märkligaste vänskapshistoria

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *