Att ge vidare

Att ge vidare

Jag funderar en del på vad jag vill att mina barn ska komma ihåg från sin barndom, vilka minnen de ska ha, vilken sorts uppväxt de ska se tillbaka på. Ibland föreställer jag mig att de får frågan från en journalist: Hur var det hemma hos er?

Drömmen är att de då berättar om en trygg och kärleksfull plats där tron var naturlig, samtalen runt middagsbordet livliga och soffan full av olika typer av människor. Eller vänta! Det är ju MIN idealbild. Det kan ju hända att mina barn uppskattar någonting helt annat.

Det är så svårt det där – att inte överföra sina egna idéer på sina barn och inte ta för givet att de är precis som en själv, utan istället vara lyhörd för deras intressen och behov.

Samtidigt är det mest naturliga att börja med sig själv och visa allt det man själv gillar: Titta det finns fantastiska böcker! Det finns en kyrka dit man kan gå! Det finns museum och bibliotek och spännande platser.

I fredags tog jag med barnen till Bror Hjorts hus – hans bevarade hem och ateljé. Kände mig så inspirerad av att gå runt bland hans mustiga skulpturer och färgstarka målningar. Miriam verkade känna likadant och det slog mig vilken vinst det är att hitta saker som både vuxna och barn gillar.

Det gäller att njuta så länge det varar. Rätt som det är står jag kanske ändå på ett blåsigt fält och hejar på en knattematch eller ännu värre: huttrar i en ishall medan barnen försöker få styrsel på sina skridskor…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *