Sommarkväll

Sommarkväll

I söndags kväll promenerade jag längs Kungsholms strand och kände mig så upplivad! Jag hade varit på fest, vilket var första gången på väldigt länge. Kan inte ens minnas gången dessförinnan (var inget party animal pre-corona heller precis, men gick ändå på kalas nån gång ibland). När jag nu strosade mot tågstationen och tittade ut över vattnet tänkte jag på hur många underbara människor det finns i världen, på färgstarka personligheter och fördjupande samtal. Jag måste ha lett stort för mig själv, för rätt som det var visk-väste en mötande kvinna till sitt promenadsällskap: ”Såg du hur hon garvade åt mig?!” Och jag hann aldrig ropa tillbaka för att säga: Det var inte du som fick mig att skratta. Det var… livet!

2 tankar på “Sommarkväll

  1. Själv hade jag lite social baksmälla efter samma fest. Som vanligt tyckte jag att jag varit ”för mycket”. Vaknade på natten efteråt med sånna tankar i huvudet varpå jag hörde mig själv säga högt (halvt vaken halvt sovande): ”Sluta nu, man FÅR va en mustig personlighet!”

    Gullig person ändå som tröstar sig själv och samtidigt lär sig själv ett helt nytt uttryck: en mustig personlighet. Något man FÅR va. Sen somnade jag om.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *