Acceptera det som är

Acceptera det som är

Det är osäkerheten som är värst, brukar man ju säga. Oron som gnager innan man fått besked. Nu lever vi i osäkerhet dygnet runt och vet inte när beskeden kommer. Precis när jag i min enfald tänkte att det kanske börjar bli bättre (har inga belägg, bara önsketänkande) så dör Adam Alsing, och sjukdomen får ett känt ansikte. Oron väller över mig, jag flyr till litteraturen som alltid.

Jag funderar på hopp. Peter Halldorf skriver nånstans att ”hopp inte kan konstrueras, bara födas”. Sanna ord. Hopp är inget man kan trycka fram. Men man kan titta bakåt i tiden, se att det mesta löser sig, att vi har varit i kriser förr. Det kan ge i alla fall en strimma hopp.

Samtidigt finns det något vilsamt i att inte febrilt behöva leta efter hoppet, snarare landa i acceptans. Min syster skrev bra om det tycker jag:

”Människor försöker. Det är väl bra, att se det ljusa i mörkret osv. Men kan inte låta bli, att bli trött. Låt det bara vara mörkt ett tag. Tills vi kan komma ut på andra sidan. Befriade. Förhoppningsvis.”

Kanske är det en väg framåt? Att våga vara i sorgen och ovissheten. Och sedan att tänka att tids nog blir det bra. Ja, där kom hoppet, trots allt.

4 tankar på “Acceptera det som är

    1. Ja visst är det bra! Jag har sagt åt min syster att starta en blogg, hon träffar alltid mitt i prick med orden.
      Och vad roligt att du uppskattar mina texter, så roligt att höra!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *