Dagarna, dagarna

Känner mig så trött these days. Osäkerheten i världen flyttar in i kroppen, axlarna spänns och jag blir mer lättretligt än vanligt. Framför allt efter att jag scrollat nyhetssajter ett tag. Kanske borde sluta med det?

Det går ju att ägna dagarna åt annat. Njuta av pelargonerna som slår ut i köksfönstret, läsa Nina Wähäs svindlande släktroman ”Testamente” eller titta på den fantastiska tv-serien ”Unorthodox” till exempel.

Joel Halldorf skrev i veckan om hur man kan se på tiden i coronakarantän som ett slags sabbat:

”Det finns en särskild sabbatsfrid tillgänglig för den som kan släppa idén om att det goda livet finns någon annan stans – med andra vänner, annat arbete, andra upplevelser, andra församlingar – och i stället riktar blicken mot det som är nära. Och saknaden av de rutiner och relationer som vi nu för en tid berövas är en chans för oss upptäcka hur mycket vi älskar dem. Först när vi ger upp dem förstår vi hur viktiga de var för oss.”

Föregående

Gud är Gud

Nästa

Teodicéproblemet

2 kommentarer

  1. M

    Joel Halldorf är klok, han. Man får försöka se ljusglimtarna i tillvaron och se detta som en extra sabbat. Svårt! Men nödvändigt.

    • Malina Abrahamsson

      Ja han skriver alltid spot on! Och håller med om att det är en svår prövning… men just nu har vi inget val.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén