Mysteriet människan

På årets första dag åkte jag till Mariavalls kloster på Österlen för att intervjua Syster Siluana för tidskriften Pilgrim. Hon visade sig var en härlig person, lågmält livfull – en ljus gestalt.

Jag ville fråga henne om gemenskap och tänkte att hon som levt nära inpå andra människor i nästan tjugo år, borde ha ett och annat gott råd att ge. Därför blev jag lite … ja kanske besviken, när hon besvarade mina frågor med att konstatera: Människan är ett mysterium.

Jo, tack det vet man väl, tänkte jag. Men såhär i efterhand inser jag att hennes svar både var insiktsfullt och till stor hjälp. Åtskilliga gånger den senaste tiden, när jag stört mig på någons beteende, har jag kunnat landa i att människan är ett mysterium. Motsägelsefull, irrationell och komplex. Får impulser som ibland går åt rakt motsatta håll. Säger en sak, gör en annan. Och så vidare.

Och om man ser det från den ljusa sidan: Att människan är ett mysterium betyder att det alltid finns något att upptäcka! Livet blir aldrig trist.

Föregående

Maskerad

Nästa

Det lilla barnet

  1. Så bra, den formuleringen tar jag med mig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén