Läser om utbrända författare i senaste Vi Läser. Ester Roxberg säger så här: ”Man ska alltid vara intressant, alltid leverera ett innehåll. Det tar över allt, hela ens liv”.

Så berättar hon att hon inte ens kunde slappna av när hon gick till psykolog. Även inför terapeuten ville hon verka intressant, säga genomtänkta saker, vara trevlig, ja, framför allt inte va tråkig.

Jag har nog själv en släng av det där. Och OBS jag tycker inte att jag är världens mest spännande person, men jag vill ogärna framstå som trist. Mycket annat går bra, men tråkig, nä.

I boken ”Tag och skriv!” berättar Klas Östergren att hans grundhållning är att inga människor förtjänar att kallas tråkiga. Om han träffar en människa som skulle kunna klassas som genuint tråkig, brukar han i stället försöka tänka på henne som oskildrad – att hon måste skildras för att framstå i sin fulla blom, eller åtminstone befinna sig i ett sammanhang för att komma till sin rätt.

Det är en sympatisk tanke, som implicerar att det är omöjligt att vara intressant eller intresserad hela tiden. Ibland är man inte i rätt sammanhang, ibland är man surmulen och trött. Och det är helt okej.