Sånt jag pratar om

Min favoritprogramledare Jessica Gedin har ett roligt nyårslöfte. Hon har bestämt sig för att skriva ner konversationer hon har; vad hon pratar om och med vem, som ett sätt att komma ihåg livet. För det vi pratar om säger ju både något om oss själva och om tiden vi lever i.

Jag funderar på att göra samma sak, så vi provar! Här kommer min samtalsvecka:

Pratade med Christoffer om moderskap och faderskap, om hur stor del av identiteten det utgör.

Pratade med en åttaåring i min dansgrupp om förälskelse. Hon berättade att hon var kär i en kille i sin klass och sa fnittrande att han är kär i henne också.

Pratade med en familj som måste flytta om två veckor utan att veta var. Det kommer Migrationsverket bestämma. Vi pratade om oro och om att det är svårast för barnen.

Pratade med min nystartade bokklubb om boken ”Klubben”, framför allt om hur den nyanserar offerrollen och ger insikt i att oviljan att vara ett offer gör att man själv skriver om historien så att den blir mer hanterbar att leva med.

Pratade med min BVC-sköterska om det obehagliga i att det är så här varmt i januari, att körsbärsblommorna redan slår ut i Kungsträdgården. ”Ur led är tiden” sa hon. ”Ja” sa jag. ”Känns hopplöst” sa hon. ”Man måste försöka hålla hoppet vid liv” sa jag.

Med min dotters dagmamma pratade jag om samma sak.

En kommentar till “Sånt jag pratar om”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *