Vem får klaga?

Vem får klaga?

Jag är medveten om att jag lever ett privilegierat liv. Mat på bordet varje dag, stort socialt trygghetsnät, ingen rädsla för krig och konflikt. Dessutom är jag frisk och har en man och barn som jag älskar över allt annat. Får jag ändå klaga?

När jag var yngre, särskilt i tonåren, tänkte jag ofta på världens orättvisor och jämförde mitt liv med dem som lever i fattigdom i andra delar av världen. Om något kändes jobbigt försökte jag sätta det i perspektiv och tänka: det kunde ha varit mycket värre.

Den inställningen gjorde mig tacksam, men också duktig på förträngning av egna känslor och behov.

En dag pratade jag med en kompis om det här. Hon tittade fundersamt på mig och sa sedan: Men du vet ju inte hur det är att leva i krig, du kan inte föreställa dig hur det är att ha aids. Du vet bara vad som är jobbigt i ditt liv. Du borde ta dina känslor på allvar.

Och där någonstans insåg jag att man kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Översatt till idag: Man kan få klaga på sömnbrist och skrikande bebis och samtidigt vara oändligt glad och tacksam över att man ens har ett barn.

En tanke på “Vem får klaga?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *