Svagare än jag tror

Ibland hör jag uppmuntran av typen ”du är starkare än du tror”, men jag får allt svårare att tro att det är sant, i alla fall när det gäller mig. Med åren blir jag snarare bevisad om motsatsen; jag är svagare än jag tror. Så mycket mer känslig, ängslig, missunnsam, lättretlig och ogin än jag vill vara.

Men det finns något fint i det. Att inse sin egen svaghet, att kapitulera inför att orken inte räcker. Jag minns en låt som vi sjöng på festivalen Frizon när jag var sexton. En textrad var ”Jag får vara svag och liten, tack vare den kärlek som du ger.” Och så är det. Jag behöver inte vara stark. Guds kärlek räcker.

Föregående

Hjärtat

Nästa

2019

2 kommentarer

  1. Eva

    Hög igenkänning!
    Men man är också starkare än man tror när man måste vara det. Oftast i alla fall.
    Se’n har jag tyckt att det på sätt och vis är skönt komma ifrån yngre ålders ”jagäralltbrigtbäst”tänket 🙂
    Rätt skönt att man lär känna sig själv bättre, förmodligen också lite livsnödvändigt tror jag.

    • Malina Abrahamsson

      Så tror jag också att det är. I livsavgörande lägen är man nog starkare.
      Men annars har jag märkt att jag har är svagare än jag tror, och att det är som du säger, ganska skönt att inse.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén