Mitt nya liv som koreograf

Inte visste jag att danstjejerna som jag spontaninbjöd till dansgrupp var så begåvade. De lär sig så snabbt att jag redan tömt mitt lager av koreografier från när jag dansade själv. Vad blir nästa dans? frågar de ivrigt.

Så det är bara för mig att sätta igång. Första gången i livet som jag koreograferar och jag märker att min fallenhet är lika med noll. Tre kvällar i rad när barnen lagt sig och det har blivit så mörkt att jag kan använda fönsterglasen i vardagsrummet som speglar har jag försökt hitta på steg. Provat, övat, känt mig klumpig, provat igen.

En kväll var jag så inne i dansen att jag inte märkte att grannarna i huset mitt emot stod och tittade – och sedan (demonstrativt?) fällde ner persiennerna. Men vadå? Har det aldrig sett en 30+ kvinna stå och dansa i vardagsrummet? Lite får de tåla.

2 reaktioner till “Mitt nya liv som koreograf”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *