Ödmjukheten

Jag frågade en man jag intervjuade vad som kännetecknar en kristen. Han funderade och sa:

”Kanske är det ödmjukheten, den största av de andliga frukterna. Ödmjukheten gör att vi inte behöver framstå som bättre än vi är, inte ständigt försvara eller hävda oss”.

Aouch vad jag kände igen mig – fast i motsatsen. Jag försöker ofta framstå som bättre än jag är, vill försvara mig och hävda min rätt. Är mästare på #humblebrag men ser också till att säga rakt ut vad jag har åstadkommit och gjort så att ingen ska missa.

En chef jag hade tog upp detta i ett utvecklingssamtal. ”Du behöver inte alltid påpeka huruvida någonting var din idé. Du måste jobba med ditt ego”.

Hårda ord kan tyckas, men för mig var det befriande att höra. Och förhoppningsvis var det ett första steg på en mer ödmjuk väg.

3 reaktioner till “Ödmjukheten”

  1. Aouch, här också….Är rätt kaxig av mig, på gott och ont. Tyvärr verkar inte ödmjukheten komma med åren heller för jag är medelålders och behöver fortfarande jobba med mitt ego. Men det går säkert snabbare för dig!

      1. Man får förlåta sig själv, bryt ihop och komma igen helt enkelt. Och kanske är de på ytan ödmjuka bättre på att dölja sin kaxighet?

Lämna ett svar till Malina Abrahamsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *