Varför?

Min treåring är i en varför-period. Varje påstående jag gör, allt jag säger kontrar hon med ”varför?”. Vi ska gå och handla – varför? Imorgon är det torsdag – varför? Jag älskar dig – varför?

Ibland är frågorna tålamodsprövande, i alla fall när de kommer tio ”varför” efter varandra, men ofta utmanar de mig på ett positivt sätt. De tvingar mig att tänka till, ifrågasätta och formulera mig kring saker jag tar för givet.

För som vuxen är det lätt att glömma varför-frågorna. Och då kan vår nyfikenhet och förundran gå förlorad. Vi kan också fastna i bekvämlighet och bara göra saker av ren slentrian. Och det är ju dumt. Då är det bättre att fråga ”varför” tio gånger om.


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *