Livsbejakande

Ett av mina favoritord är livsbejakande. Jag beundrar människor som är så. Som ser det goda i tillvaron och förhöjer det genom sin genuina uppskattning. Men det handlar inte om att de hänsynslöst tar för sig av livet, åker jorden runt eller konsumera massor. Snarare handlar det om att de lyckas se på det lilla med förundran.

Jag har själv aldrig känt mig så livsbejakande som när jag var på L’Abri. Jag vet att jag jämt tjatar om det där stället, men jag kan inte låta bli. Schweiziska alperna, människor från hela världen, goda samtal. Mmm!!

Livet på L’Abri var enkelt i dubbel bemärkelse. Enkla rum, enkel mat. Och så fick man bara duscha en gång i veckan.

Men vissa dagar var extra festliga. En kväll när vi såg på film fick vi popcorn. Alla jublade. En annan dag grillade vi marshmallows. Ännu mer jubel. Och när en av volontärerna bjöd på hemmagjord choklad visste jublet inga gränser. Oj vad vi njöt! Saker som hemma skulle varit vardag blev till fest. Och vi uppskattade det desto mer.

Ni anar var jag vill komma. Kanske är överflödet som många av oss lever i förödande för att på riktigt kunna bejaka det goda i livet. När festliga inslag blir slentrian och vi har möjlighet att omedelbart stilla våra önskningar är det svårare att se skönheten i det lilla. Som i en skål popcorn, grillad marshmallow eller en kopp varm choklad.

En kommentar till “Livsbejakande”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *