Vecka 12 – solterapi och neverland

Så äntligen gjorde det tröstlösa regnet uppehåll. En dag på lunchen när huvudet var fullt av vardagsbekymmer satte jag mig på en bänk med ansiktet vänt mot solen. Då stannar en gullig tant med en gullig hund framför mig och utbrister:

– Vad underbart att du ska få barn. Barn är det bästa som finns. Jag har själv två stycken och flera barnbarn. Stort lycka till med graviditeten! Kommer bli fantastiskt!

Och orden gjorde mig oväntad glad. Det var som att några orosmoln lättade och jag kunde njuta fullt ut av solens och människors värme.

Läst: ”För Lydia” av Gun-Britt Sundström

Kärlekshistorien om Arvid Stjärnblom och Lydia Stille från Hjalmar Söderbergs ”Den allvarsamma leken” berättad ur Lydias perspektiv. Om ungdomskärlek som aldrig dör, otrohet, och frigörelse på bekostad av ett barn.

Trots att jag inte läst ”Den allvarsamma leken” (kanske borde ha gjort det innan?) har jag stor behållning av denna. Älskar Gun-Britt Sundströms språk, det flyter så lätt över sidorna. Berättelsen är medryckande och det känns precis som att jag befinner mig i Stockholm på 60-talet. Dessutom gav boken mig moraliska betänkligheter. Vad tycker ni andra som läst? Och är det värt att också läsa Söderbergs förlaga?

Sett: ”Leaving Neverland”

Fyra smärtsamma timmar om två män som berättar om hur Michael Jackson förgrep sig på dem under flera år. Pojkarnas mammor lät världsstjärnan försörja hela familjerna och reagerade inte när han ville låta de då sjuåriga pojkarna sova i samma säng som honom. Men hur kunde de inte misstänka något?

Det har skrivits mycket om den här dokumentären i olika medier. De mest inbitna Michael Jacksson-fansen försvarar honom fortfarande och kritiserar dokumentären för att vara ensidig. Därtill har en diskussion om huruvida man kan gilla någons konst men förakta konstnären blossat upp. Är det ok att lyssna på musik skapad och framförd av en pedofil?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *