Vecka 4 – Klassiker och amatörer

Det är kul med livsförändringar, men de tar också mycket energi. Som flytt och bostadsköp och sånna saker. Jag försöker att inte förlora mig helt i det och påminna mig om vad som är det viktigaste. Som relationer, reflektion och rekreation till exempel.

Läst: ”Kallocain” av Karin Boye

Har utmanat mig själv att läsa fler klassiker och Karin Boye blev först ut. Boken är en skrämmande och psykologiskt intressant dystopi om Världsstaten där medborgarnas steg noggrannt övervakas och Leo Kall uppfinner en drog som gör att de ocensurerat berättar om sina innersta tankar och känslor. Boye skriver levande och klart och boken har många lager som manar till eftertanke. Rekommenderas!

Sett: Amatörer

Gabriela Pichler som gjorde succén ”Äta sova dö” lanserade i januari förra året ”Amatörer” som hon skrivit manus till tillsammans med Jonas Hassen Khemiri. Av den anledningen förväntade jag mig också att filmen skulle vara något utöver det vanliga, men blev faktiskt besviken. Visserligen ett fint porträtt av en landsbygdsord och viljan att bli sedd, men jag tyckte inte filmen nådda ända fram.

En behållning med filmen var ändå skådespelaren Fredrik Dahl (en amatör på riktigt, till vardags näringslivsstrateg i Svenljunga kommun) som gjorde en fantastisk insats som nu är nominerad till Guldbagge för bästa manliga huvudroll (en gala jag för övrigt ska gå på, på måndag)

Hört: ”Kärlekens Antarktis” av Sara Stridsberg

Jag fick en prova-på-period på Bookbeat och har därför börjat lyssna på ljudböcker. Den här veckan har jag lyssnat på ”Kärlekens Antarktis” av Sara Stridsberg.

Sedan innan visste jag att jag gillar Stridsbergs suggestiva språk och här fastnade jag också för den annorlunda berättelsen. Boken handlar om en kvinna som beställer sitt eget mord och sedan berättar om sitt liv från andra sidan döden. Ett grepp som fungerar förvånande bra och ger hela berättelsen intensitet.

Trots att samma händelse (dödsögonblicket) berättas om och om igen, blir det aldrig tråkigt, vilket blir ett bevis för Stridsbergs språkliga och berättartekniska färdighet. Dessutom gillar jag hur hon, till skillnad från många samtida författare, går bortom sig själv och skriver om något som i alla fall utifrån verkar ligga långt från henne. Det handlar om utsatthet, drogmissbruk och fosterhemsplacerade barn. Mycket förvånande att denna inte fick någon Augustprisnominering.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *