Vecka 21 – nattåg, sorg och underbara Clara

Nattåg är bäst! Älskar känslan att vaggas till sömns av ett krängande tåg. Kanske inte låter bekvämt, men det får mig att sova gott. Dessutom är det trevligt med kupégrannarna, det blir liksom en särskild stämning när man ska dela ett litet utrymme med en främling. Den här gången småpratade jag bara lite med kvinnorna som hamnat i samma kupé men när jag skulle stiga av sa en av dem: ”Tack för att du varit sådan bra kupégranne.” Blev glad och dessutom inspirerad att själva sprida den typen av vardagsuppmuntran.

Nattåget som jag åkte tog mig till Älvsbyn och Piteå där jag gjorde intervjuer och träffade mina vänner Elin och Esaias. Elin och jag träffades i Uppsala, men har inte bott i samma stad sedan dess. Så fint att få dela lite vardag igen.

Läst: Patrik Hagmans bok ”Sorgens gåva är en vidgad bild” Jag har förstått att en del provocerats av titeln; Hur kan sorg skrivas i samma mening som gåva? Men Patrik Hagman förklarar sina tankegångar i boken. På ett ömsint, ärligt och samtidigt icke-sentimentalt sätt, skildrar han hur han förlorade sin pappa som ung och sedan hur både hans son och fru dog inom loppet av några år.

Jag blev väldigt berörd av Hagmans bok. Grät flera gånger. Dessutom vidgades mitt perspektiv av de teologiska resonemangen som Hagman för kopplat till förlust och sorg. Rekommenderar boken varmt.

Sett och hört: Här var det tomt. Läsningen har helt tagit överhanden.

Träffat: Träffade inte, men pratade med UnderbaraClara som skrivit en bok om utmattning. Här hittar ni intervjun där hon beskriver hur tron hjälpt henne.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *