Jag tänker rätt, därför gör jag rätt

I veckan insåg jag att jag länge kastat sten i glashus. Jag har återkommande irriterat mig på människor som tror att åsikter betyder allt. Bara de säger att de är feminister är allt okej.

Och så märker jag nu att jag är ju precis likadan. Jag vandrar runt med massa ädla ideal och fina värderingar och tror därmed att det per automatik gör att jag handlar rätt. Som jag bedrar mig. Jag märkte det när jag läste antologin ”Handbok för demokrater” där olika författare ger råd för hur man som individ kan bidra till att värna demokratin.

Det slog mig att jag värdesätter föreningsdemokrati, hur människor fostras in i demokratiska processer där man får jämka och kompromissa för att komma fram till gruppens bästa. I nästa sekund slog det mig hur tråkigt jag tycker att det är med årsmöten att jag aldrig ens öppnar kallelser, än mindre går dit.

Det slog mig också hur jag vill arbeta mot rasism, men hur sällan jag praktiserar min goda vilja.

Och så slog det mig hur viktigt jag tycker det är att samtala med människor som inte tycker som jag, men snabbt scrollade i min telefonbok visar en annan sanning: hur homogen min vänskapskrets är. Medelklass, akademiker, humanister, många kristna.

”Rätt” tänkande är ingen garanti för rätt handlande. Jag är ett levande bevis.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *