Du som alltid är så glad

För ett tag sedan skulle jag hålla ett litet anförande och från scenen blev jag presenterad som ”den mest positiva och glada människan jag någonsin träffat.” Jag försökte nyansera och säga att jag inte alltid är glad, men presentatören insisterade: ”Jo, alla gånger jag har träffat dig har du varit jätteglad.”

Dagen därpå var jag i kyrkan och när en äldre farbror kom fram och frågade hur det var med mig, väntade han inte på svaret utan svarade på sin egen fråga: ”Du mår ju alltid bra, du är så pigg och glad.”

Det ironiska var att jag under båda dessa tillfällen inte alls kände mig glad. Tvärtom faktiskt. Jag kände mig ledsen och orolig och arg. Och det måste ju få vara lika okej.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *