Vecka 1 – nostalgi och förälskelse

Jag är inne i en nostalgisk period. Kan inte hejda alla minnen som spelas upp för mitt inre. Och då är det inte bara från förra året, utan från hela livet. Jag gillar att försjunka i det förgångna, men ibland blir jag vemodig och undrar vad det blivit av alla människor som man stött på under åren. Som femtonåringen jag träffade på det kristna sommarlägret som var så sorgsen och skör, men som jag fick så fin kontakt med. Eller Marta från Nicaragua som gick i förberedelseklass på mitt gymnasium och som flyttade till USA och gifte sig med en främling. Eller de cancersjuka barnen jag träffade på Ronald Mc Donald House i New York.

Förutom att jag varit nostalgisk den här veckan har jag också firat nuet, att min man Christoffer fyller 30 år. Blir så tacksam när jag tänker på honom. Tänk att vi två av alla människor skulle träffa varandra, bli kära och gifta oss.

Läst: Handbok för städerskor av Lucia Berlin – novellförfattaren som hittat en storpublik först efter sin död, ungefär på samma sätt som John Williams gjorde med ”Stoner.” Vanligtvis är jag inte så förtjust i noveller eftersom jag tycker om att umgås med samma karaktärer länge. Hur välskriven en novell är kan den inte mätas med romanen, tycker jag. Men Berlin är en fantastisk berättare med sinne för detaljer och många av novellerna gör avtryck.

Sett: ”Call me by your name” som går på bio nu. Det är 80-tal och någonstans i norra Italien bor en akademikerfamilj som lever ett bohem-intellektuellt liv i ett stort hus. De pratar fyra språk var, har livliga samtal vid middagsbordet och läser för varandra på kvällarna. Sonen i familjen förälskar sig i den amerikanska studenten som är där under sommaren, och filmen utforskar deras relation. Det är engagerande och filmiskt vackert, men ändå stör jag mig på karaktärerna. Eller egentligen bara på den Ken-liknande studenten Oliver. De andra karaktärerna får jag inte riktigt grepp om. Men ändå (eller kanske just därför) har jag tänkt på dem efteråt. Och att en film stannar kvar hos en, måste ju vara ett gott betyg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *