Vecka 46 – vänskap och fundamentalistiska mormoner

Vecka 46 – vänskap och fundamentalistiska mormoner

Har haft en dålig vecka hittills. Magsjuka, ork som tryter, oro över världen. Till helgen ska jag åka till Sigtuna och träffa mina Uppsalavänner, så det finns goda chanser att den här veckan ändå slutar i dur. Och på söndag ska jag vara söndagsskollärare och träffa tonåringarna som jag verkligen gillar att umgås med.

Men nog om det, här kommer två grejer som jag har läst och sett den här veckan.

Läst: Owe Wikströms ”Från ett cafébord i Paris.” Lite väl klyschig titel för min smak, men innehållet är desto bättre. Wikström är  professor i religionspsykologi och skriver i sin senaste bok om vänskap, tristess och samtalets nyanser. Så lite blandade tankar kan man säga. Men det finns många guldkorn. Framför allt fastnade jag för resonemangen om vänskap.

Vänskapen får ofta stå tillbaka för den mer spännande förälskelsen eller kärleken, både i konsten och i livet, men känns det inte som att fler och fler vill ge sig på att beskriva vänskapens väsen? Wikström gör det genom att skriva om friheten som kännetecknar vänskapliga relationer – det finns inga förpliktelser, utan man ses helt enkelt för att man trivs i varandras sällskap. Jag må dra åt det pliktetiska hållet, men jag tror ändå att sann vänskap (om man kan prata om en sådan) inte bara kan innehålla frihet, utan även ansvar. För visst borde vänner ha några slags skyldigheter mot varandra?

Sett: Såg en skrämmande dokumentär om FDLS – en utrbytarsekt från mormonkyrkan där Warren Jeffs var ledare och profet. I dokumentären berättar två av hans barn om hur han utnyttjade dem sexuellt under hela barndomen. Jeffs gifte sig med 80 kvinnor, många minderåriga och sitter nu fängslad, dömd för pedofili. Barnen som är med i dokumentären berättar trots allt om sin far med värme och säger till och med att de fortfarande älskar honom. Det är ett mysterium för mig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *